Nyheten om att en 20-årig man skjutit ihjäl uppemot 30 personer, varav 20 små barn, på en skola i Newtown Connecticut, är obegriplig, hemsk och fullständigt horribel.
Själv ägnade jag hela eftermiddagen åt att ta hand om Lillebror och tre av hans kompisar - de var lediga från skolan denna fredag. Vi stack ner till isrinken, barnen åkte och jag tänkte sitta och plugga i solens sken. Men det var onekligen svårt att fokusera på organiseringen av den svenska statens dualistiska förvaltningsmodell. Vi föräldar stod mest och pratade om skolskjutningen och i takt med att nyheterna flöt in i diverse smarta telefoner runt rinken, blev stämningen allt mer nedstämd.
När jag kom hem för en stund sedan hade båda barnens skolor skickat ut e-post om tragedin och på TV rapporterar förstås alla nationella kanaler direkt från Newtown.
Vilken vinterledighet för alla de drabbade. Jag orkar knappt ens tänka på det. Så outsägligt sorgligt och så komplett vansinnigt och meningslöst. Det går inte att komma ifrån att man åter reflekterar över de generösa vapenlagar som finns i det här landet. Jag vet att reglerna ser olika ut i olika delstater och hur det ser ut i just Connecticut har jag ingen riktig koll på. Men det är aldrig särskilt långt att åka för att komma till en stat där man varken frågar efter licens eller namn för att få köpa ett skjutvapen.
För vår del räcker det med att promenera över bron till Virgina. Det tar en kvart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar