onsdag 19 december 2012

Konsten att hålla koll på saker och ting

Få saker stör mig så mycket som när saker och ting försvinner. Jag blir irriterad, vrång och missmodig, frustrerad och inte sällan totalt galet fokuserad på att försöka hitta det där som är borta.

Då är det tur att jag har hustrun. Låt mig ta två exempel från denna onsdag.
  1. Jag har alltsedan vi sålde lägenheten i Bromma med en stigande desperation försökt hitta köpeavtalet samt kvitton eller fakturor på de renoveringar som vi gjort i lägenheten. Det är ju så fiffigt att man kan dra av nedlagda kostnader för inköp och renoveringar och därmed slippa skatta för hela försäljningssumman. Jag har letat i veckor, först i Stockholm, sedan här i Distriktet. Jag har letat i pärmar, i lådor, i kartonger, i bokhyllor, i källare, i skåp, i kök, i garderober, i badrum samt under sängar. Ingen framgång. Förgäves. Så i dag, när jag beklagade mig, sa hustrun stillsamt: Har du kollat i den där mappen som är märkt "Hemmet"? Nä, sa jag och gick iväg och hämtade mappen. Naturligtvis fanns alla papper där. Det sparar oss sannolikt några hundra tusen kronor...
  2. Sedan åkte vi iväg och handlade i eftermiddags. Jag köpte bland annat en finfin yxa med hickoryskaft (min julklapp till mig själv) och kände mig nöjd och belåten när vi gick ner till bilen i parkeringsgaraget och skulle åka iväg. jag famlade efter parkeringsbiljetten, som jag fått stämplad och validerad efter konstens alla regler. Den var borta. Puts väck.Jag stannade bilen igen, gick ut och letade igenom alla fickor, plånbok, tittade under sätet, i handsfacket, mellan stolarna, i fickorna igen. Förgäves. Biljetten var borta. Jag blev alltmer irriterad och hustrun, som känner mig rätt väl efter mer än 16 års äktenskap, sa stillsamt: Vill du att jag ska köra ut? Det är ju nämligen så att man måste visa upp den där vailderade biljetten för att komma ut ur garaget. Har man ingen biljett blir det dyrt. Jättedyrt. Jag fixar det här, sa hustrun och vi bytte plats och efter fem minuters intensiv övertalningskampanj gick p-vakten - motvilligt - med på att släppa ut oss utan att kräva de 26.50 dollar som det egentligen skulle kosta.
Var biljetten tog vägen? Det är ett mysterium. Min teori är att den lömskt försvann in i springa som finns där mittkonsollen övergår i instrumentbrädan.

Sensmoral: Håll koll på saker och ting, så slipper du bli frustrerad. Alternativ: Skaffa dig en partner med sans och vett.

Inga kommentarer: