Jag börjar så smått komma ikapp på bloggen, efter de intensiva juldagarna. Det som återstår är en liten rapport från vårt "tack-och-adjö-party" den 23 december. Några timmar innan anlände Big Brother från Köpenhamn. Därmed kunde festen börja. Ett 50-tal gäster, plus ett oräkneligt antal barn, kom, partade, åt och drack.
Det var väldigt kul och rätt så sorgligt på samma gång.
Hustrun höll ett lysande tal i trappan och tackade alla för att de gjort de här fem och ett halvt åren så fantastiska och minnesvärda. Här fanns folk som vi i stort sett lärde känna den första dagen vi flyttade in, andra som vi blivit vänner med långt senare. Grannar, kollegor, kompisar... Massor av polare som ställt upp på en massa olika sätt, allt från att låna ut sina sommarhus till oss till att guida oss genom den washingtonska byråkratin.
Vi lyckades med bedriften att inte ta en enda bild på hela kvällen, men en av kompisarna som plåtade flitigt har lovat att leverera en cd-skiva inom kort. Så det kanske blir ett bildreportage vad det lider.
Nu ska jag gå och lägga mig. Har haft en ovanligt seg förkylning i snart två veckor och hela kroppen känns som om jag vore typ över 50 år eller nå't sån't. Tyvärr har jag smittat hustrun också. så hon går runt och nyser och hostar och snyter sig, hon med. Barnen är dock friska. Ännu så länge. De ha alla umgåtts med kompisar under dagen. Dessutom har vi haft vår favvohund på sleepover i tre dagar. I natt sov han i Lillebrors säng. Gissa om han var stolt. Lillebror alltså.
Eller som Syster Yster sa när vi hade kört hem vovven: "Vi måste helt enkelt ha en hund".
Ärligt talat börjar jag ge vika. Men vem ska sköta djuret när alla vi är på skolor och jobb? Eller när vi ska resa bort?
Och frmförallt: Vem ska plocka upp bajset?
4 kommentarer:
Det låter just som en väldigt rolig och lite vemodig fest! Kul att ni samlade "alla" (hörde att även Nello var inbjuden!).
När det gäller hund hade min pappas kollega en genial idé: Som ett test på om barnen kommer att ta sitt ansvar för hundpromenader och annat så ber man dem gå upp en halvtimme tidigare varje morgon - kanske vid 06-snåret sisådär - för att gå ut och promenera ett par kvarter. Detta alltså INNAN beslutet om att köpa hund fattas. Om de faktiskt gör det varje morgon under en period på kanske en månad eller så, så säger man ok till hundköpet. Hepp!
Nello var bortrest, så han kom inte. Däremot var Bob på Safeway på plats. Den där hundidén är ju närmast djävulsk i sin elakhet. Jag tror inte jag klarar av att kräva detta av mina stackars barn. Det är ju ändå en viss skillnad att promenera med respektive utan hund klockan 6 på morgonen. Särskilt om man är tio år. Påminner om en av mina favoritfilmer, På ljusårs avstånd, där huvudpersonen får som uppgift att sköta en bensinpump och ständigt vara beredd på att det kan komma kunder. Det är bara det att det aldrig kommer några bilister längs den där vägen, sedan motorvägen dragits långt därifrån. Man förstår (som tittare) efter ett tag att detta uppdrag i själva verket är en övning i oändligt tålamod och disciplin. Huvudpersonen själv fattar dock inte poängen utan blir bara frustrerad.
Klart ni ska ha hund! Ert nya hus är som gjort för det. Och tänk på Seinfelds kloka ord: Om en utomjording tittade ner på Central Park och såg en ras gå före och en annan ras efter i ett snöre plockande upp första rasens avföring: Vilka är härskare och vilka är underordnade?
Jo, det är väl just det som är problemet. Vem kommer att bestämma i fortsättningen?
Skicka en kommentar