Om bara några dagar är det dags för den mer formella starten på racet mot presidenttronen. Den 3 januari hålls Iowa Caucus - en märklig form av nomineringsval, vars detaljer och regelverk jag ärligt talat inte orkat sätta mig in i ordentligt. Jag har dock lärt mig att caucus skiljer sig en del från primärval, som t ex hålls fem dagar senare i New Hampshire. Och att båda naturligtvis syftar till att sålla fram en presidentkandidat för republikaner respektive demokrater.
Hur som helst. Det märks i tidningar och i TV hur valtempen nu stiger. Dagligen rapporteras det från de olika kandidaternas respektive högkvarter och i stort sett alla kommer att fira nyår i ett smällkallt Des Moins, huvudstaden i delstaten Iowa. Det pratas om temperaturer på ner mot 10-15 minusgrader.
Alla kandidater hårdgranskas. I dag hade Washington Post en genomgång av deras mest uppenbara lögner (eller tvistade "sanningar"). T ex har republikanen Mitt Romney sagt att han sett sin far marschera tillsammans med Martin Luther King. Detta har dock visat sig vara fel och Romney har senare förklarat uttalandet med att han "was speaking figuratively".
Demokraten Barack Obama sa i ett tal att han om fyra år inte vill vakna upp och upptäcka att det fortfarande sitter fler svarta i fängelser än som går i college. I själva verket är det betydligt fler svarta i college än i fängelser i dag.
Och så vidare. Inget uttalande från de åtta huvudkandidaterna är för litet för att inte förr eller senare hamna på en Internetsida eller i en tidningartikel. Snacka om att man måste vakta sin tunga. Och att man måste ha gjort det under många år bakåt.
Iowa Caucus kommer att bli mycket intressant att följa. Enligt de senaste opinionsmätningarna är det jämnt och ovisst på båda sidorna. Det finns inga självklara vinnare.
Annars är det en oerhört lugn söndag här i DC. Dottern har haft en kompis här på en sleepover, annars tillbringar vi mest tiden med att skrota runt, kolla mejl, spela spel, läsa, äta rester... Jag har inte ens varit utomhus ännu. Det är inget uteväder direkt. För en gångs skull är det grått, mörkt, regnigt och rätt deprimerande. Vi har haft lamporna på hela dagen. Fast det är rätt skönt med en eller annan sådan dag också. Jag lyssnar på Talking Heads, läser NY Times Book Review med en lååång och intressant artikel om J M Coetzee och hans alltmer komplicerade blandning av fiction och nonfiction, verklighet och dikt. Jag har precis läst ut hans "Slow Man" där plötsligt författaren Elizabeth Costello dyker upp. Hon var huvudpersonen i hans förra roman som hade just titeln "Elizabeth Costello" och hon är dessutom en ständigt återkommande person i hans föreläsningar och essäer.
Han är en märklig författare på ett oerhört effektivt, stillsamt och sparsmakat vis, denne sydafrikan. Dessutom skriver han förbannat vackert.
Nog med kultursnobbism. I morgon är det nyårsafton. Happy new year!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar