söndag 24 februari 2008

En äkta redskinsspelare

Jag och lillebror var på kalas hos tvillingarna Max&Molly i dag, söndag. Jag började prata med en av föräldarna där, Karis pappa (en tjej som är lika gammal som lillebror). Han var född och uppvuxen i New Jersey och när jag frågade honom hur det kom sig att han hamnade i DC så sa han:

"Jag blev värvad av Redskins."

Wow. Fattar ni hur stort detta är? Både jag och lillebror satt där med tindrande ögon och frågade om hur det egentligen känns att spela inför 90 000 personer, hur väl han kände Sean Taylor, hur mycket skador man får som fotbollspelare och tusen frågor till.

Andre Collins som han heter, spelade fem säsonger för Redskins på 1990-talet. Bland annat vann han Super Bowl 1992 med rödskinnen. Sedan drog han vidare till bl a Chicago Bears innan han la bollen på hyllan för åtta år sedan, efter totalt tio säsonger i NFL. Nu är han ordförande i spelarfackets sektion för före detta spelare. Dessutom konstnär och barnboksförfattare.

Så coolt!

När jag ändå är inne i sportens värld: För Caps går det inget vidare. Laget har bara vunnit en sv de senaste fem matcherna och för vår svenske favvo, Nick Backstrooom, går det också tungt. Inte ett enda mål på de senaste 18 matcherna och bara två ynkliga passningspoäng de senaste fem. Men han är ju ung, grabben. Han kommer igen.

Och Gais förlorade mot skräcken. Jag menar Häcken. Vännerna från Hisingen. Bettans favoriter. Dom har rätt snygga dräkter, men det känns inte rikigt bra att Atleterna förlorar med klara 2-0 mot ett lag i Superettan. Brrr.

Själv sprang jag i morse. En av mina bästa kompisar här i DC, Andre, undrade hur långt och jag svarade "runt tio miles", för jag kunde ju inte säga att jag egentligen bara sprang sju km till en redskinskille. Och jag sprang ju tio miles i torsdags, så det var ju i stort sett sant. Nästan.

Slutligen kan jag konstatera att den gamle hjälten, miljökämpen och konsumenternas företrädare nummer 1, Ralph Nader, bestämt sig för att ställa upp i president-racet. Det är väl för typ sjunde gången han kandiderar som president. Jag har ännu inte hunnit analysera vad detta kan få för betydelse i presidentvalet, men traditionellt har ju Nader snott röster från demokraternas presidentkandidat, vilket han kritiserats för. Man menar att hans medverkan i valet leder till att vänsterfalangen splittras och eftersom han ändå är chanslös i USA-valet, så stärks bara republikanerna.

Samtidigt visar detta på en stor svaghet i den amerikanska röst- och valkonstitutionen, eftersom det så starkt gynnar ett statiskt tvåpartisystem där nya partier och nya tänkesätt (t ex med gröna ambitioner) i praktiken inte har någon chans att etablera sig politiskt på riksnivå.

Nog om samhällsdebatt. Nu pågår Oscarsgalan här på TV. Själv ska jag läsa en godnattsaga.

CU

Inga kommentarer: