Back in Sweden

Gymnasiekillen och Åldringen har nått Sweden.

Resan till Stockholm gick hur bra som helst, men låt mig backa bandet en smula först. Innan vi stack från Distriktet hann vi nämligen kolla in Lillebrors sista match för säsongen. Han Penguins vann med omkring 10-0 och jag har ärligt talat aldrig sett grabben spela så bra någonsin. Två egna mål och runt fyra målgivande passningar. Dessutom en massa coola dribblingar och hörnor och finter och annat som hör fotbollen till.

Samtidigt var Syster Yster på sin skola föravskedsföreställningen på sin teaterpjäs.

Efter matchen körde hustrun oss till Dulles International Airport, där SAS-planet landade samtidigt som vi anlände. Puss- och kramkalas, inna  vi stack in i terminalen. Check-in och säkerhetskontroll klarades smidigt av på en kvart och planet lyfte på utsatt tid.

Efter en lika sömnlös natt som vanligt - jag kan inte sova på flygplan - landade vi i ett dimmigt och regnigt Köpenhamn. Bytet till Stockholmsplanet gick hur bra som helst. SAS är bäst. Alla rykten om bolagets kris kan dementeras, allting funkar hur bra som helst. Jag har sett det med mina egna ögon.

Vi tog flygbussen till S:t Eriksplan och sedan tunnelbana ut till vår västra förort. Uttröttade släpade vi våra våra tunga, stora väskor in i lyan och möttes av ballonger, serpentiner och champagne! Kompisarna Johan, Annika, Wille och Karro hade smyckat ut både hallen och köket. Vilken oerhört trevlig överraskning!

Nu är det söndagskväll. Grabben och Åldringen har båda sovit ett par timmar och det lär i vanlig ordning bli en förvirrad natt. Det där med jetlag har en tendens att bli värre med åren. Åtminstone för mig. Får se om jag orkar ta mig ur sängen i morgon bitti.