I går när när jag städade tröttnade jag definitivt. USA är dammsugarnas u-land. Några av er kanske kommer ihåg hur jag dömde ut de amerikanska dammsugarna av så kallad Hoover-modell tidigare här på bloggen. Därefter köpte vi en annan, av mer europeisk karaktär. Men den är helt värdelös. Den slutar suga efter cirka tre minuter, vilket innebär att man måste avbryta, plocka isär maskinen och göra rent filtret. Ganska tröttsamt.
Så i går kväll kollade jag upp närmaste återförsäljare av Electrolux-dammsugare. Det visade sig finnas en rätt nära Georgetown så jag stack dit i förmiddags, med det definitiva beslutet att köpa en riktigt dammsugare.
Jag hamnade i en liten butik där han, som uppenbarligen var ägaren, satt och sov när jag kom in. Han var dock snabbt på fötterna och visade mig de två modeller han hade inne. De såg båda ut att vara från 1950-talet. Antingen retro eller så slutade man importera Electrolux-maskiner 1959, tänkte jag. Skit samma. Jag ska ha en riktig dammsugare.
"Hur mycket kostar den här, då?" frågade jag.
"999:99", svarade butiksägaren.
Hoppsan. 6 500 spänn. Lite saftigt, kanske. Bäst och fråga vad den andra modellen kostar.
"1 499:99".
Hoppsan igen. 10 000 kronor. Ja...
"Tack för titten - jag hör av mig" sa jag, vilket var en lögn. Jag betalar inte så mycket pengar för en dammsugare. Aldrig.
Sedan stack jag hem och dammsög resten av huset med vår värdelösa dammsugare. Och visslade glatt hela tiden.
I morgon ska vi fira lillebrors 5-årsdag. Egentligen fyllde han i dag, men eftersom hustrun varit på resa så beslutade vi oss för att skjuta på firandet en dag. Men berätta det inte för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar