Har precis räknat ut att vi i själva verket sprang drygt 16 kilometer igår, på tiden 1,27. Det indikerar att halvmaran om två månader kan springas på ner mot min rekordtid, 1,47.10 (S:t Eriksloppet 2004). Får jag bara vara skadefri och Valerie låter bli att prata oavbrutet ska det nog bli nytt pers. Vad säger du, Martin? Under 1,45?
USA domineras just nu av presidentkampanjen. Alla jag träffar börjar diskutera hur det ska gå på supertisdag, vilka kandidater som kommer att bli valda, hur det ska gå.
Pratade precis med grannen som trodde på Obama mot McCain. "Om Clinton tar demokraternas nominering så vinner McCain, men om Obama nomineras så har inte McCain någon chans" var grannens analys. Jag har hört liknande tankegångar från flera håll: Republikanernas enda chans är att nominera McCain och att han ställs mot Clinton i den slutliga striden.
Jag vet inte. För mig framstår John McCain som en mossig, träig gubbe med halvsenila drag. Rent politiskt står han för en förhållandevis rätt liberal konservatism (jämfört med främst Romney). Men han är för fortsatt krigföring i Irak, han vill inte höra talas om en generell sjukvårdsförsäkring, han är "pro life" och han har egentligen inte särskilt mycket nytt att komma med jämfört med den sittande administrationen. Så jag tror nog att Clinton har stora chanser att väljas till president om hon ställs mot McCain.
Men osvuret är bäst. Själv ska jag ut och springa i morgon igen.
1 kommentar:
Under 1.45 skulle vara personligt rekord även för min del - det låter rätt jobbigt ... Kanske ska börja fundera på bra bortförklaringar i stället:
"Det kändes som om jag ville ta det lugnt så att jag kunde se mig omkring - jag har ju aldrig sprungit här förut"
"Det vore väl oförskämt att komma som gäst och springa ifrån sin värd"
"Okej att jag sprang långsamt, men det var en medveten protest mot den amerikanska utrikespolitiken"
"Nu är det faktiskt så att jag är äldre än vad du är Andreasson, så med hänsyn tagen till åldersskillnaden sprang jag faktiskt snabbare"
Skicka en kommentar