Jag stortrivs i USA, men ibland blir jag så trött på det här landet. Låt mig berätta om min lilla tripp till Appalacherna i går.
Det var kallt och klart när jag stack iväg tidigt på morgonen. Klockan 10 var jag framme vid Shenandoah National Park, där jag hade tänkt tillbringa ett par dagar. Vandring och reportageskrivande stod i min planeringskalender. Jag hade bokat in ett trevligt rum with a view på Skyland Resort, en enkelt hotell beläget på runt 1 000 meters höjd, mitt i nationalparken.
Här i USA är nationalparkerna rigoröst bevakade av så kallade Park Rangers eller nationalparks-polisen. De tar sig själva på största tänkbara allvar. Det kostar 15 bucks att köra in i Shenandoah. Man åker då längs den oerhört vackra Skyline Drive. Jag stannade vid betalbåset och var beredd att hala fram stålarna.
"Tyvärr, Skyline Drive är stängd due to bad weather" sa rangern.
Jag tittade mig omkring. Jo, visst kunde jag se en eller annan snöflinga, men bad weather? Himlen var ju klarblå. Jag frågade hur bad (illa) det egentligen var.
"Det har kommit uppemot en inch of snow (ungefär två centimeter) och det är rejält halt på en del ställen. Vi vill inte riskera något. Vi jobbar för att fixa det här. Ring om ett par timmar."
Jag stönade i mitt inre, men höll god min. Det är ingen idé att bråka med parkpolisen. Så jag undrade om man trots allt kunde vandra upp i nationalparken, t ex längs den berömda Appalachian Trail. Motvilligt sa rangern att det väl skulle gå bra men det var absolut inget han rekommenderade med tanke på vädret.
Jag tittade återigen på de få snökornen och på den klarblå himlen.
"Och du ska absolut inte gå söderut på trailen. Där är det brant och det kan vara väldigt halt. Du har väl en GPS-sändare fastsatt på skon? Det måste du ha när det är sådana här omständigheter."
Jag nickade lite vagt instämmande, körde iväg bilen några hundra meter och började vandra. Söderut.
Efter ett par timmars vandring hade jag kommit runt 500 meter högre upp i bergen, ungefär på 1 300 meters höjd. Utsikten var magnifik och vädret underbart. Ett tunt snötäcke och runt noll grader. Stigen var som en autostrada, några väldigt branta backar såg jag inte skymten av och överhuvudtaget var det som vilken skogspromenad som helst.
När jag kom mer igen hade de bestämt sig för att utrymma hela nationalparken. I kolonn. Som ur värsta krigszonen. Det var bara en vit flagga på frontbilen som saknades. Jag frågade några hur förhållandena var längre in i nationalparken.
"Hur bra som helst. Lite snö och kallt, men inga problem. Vi fattar inte varför de kör ut oss."
Jag gav upp alla mina planer på att ta mig in i nationalparken och gav mig istället iväg till den lilla historiska stan Luray. Så värst historisk var den väl inte, däremot finns det grymma grottor strax utanför stan som man får gå ner i mot en liten avgift på 19 dollar.
Det var det värt. Besöket kan rekommenderas.
I övrigt från Distriktet: Big Brother är frisk och kry och i skolan. Däremot är Syster Yster nedbäddad med feber och illamående.
4 kommentarer:
GPS på skon! Att jag inte har tänkt på det förut, det är ju en kanonidé! Så fort man känner sig lite vilse i tillvaron, fäst blicken på tåspetsen och ta ut färdriktning. Pussokram från hemmahamnen!
Visst är det irriterande, men mest det att det är inte dig man överbeskyddar utan man garderar sig för att du skall råka ut för en olycka och stämma dem på miljonbelopp. Trist uteckling.
Tydligen är det någon liten sändarpryl som man fäster i skosnöret och som skickar ut signaler till en satellit som i sin tur kan berätta för ens räddare var man ligger med sitt brutna ben eller under en lavin. En måste-grej för alla som har en tendens att gå vilse.
Werner: Jo, du har helt rätt i vanlig ordning. Det är ett slags omvänt konstigt sätt att se på ansvar som vi diskuterat flera gånger här på bloggen och som är väldigt intressant. Man fråntar individen allt eget ansvar i det mest individualiserade landet av dem alla. Ska skriva en bok om det här vid tillfälle. Måste bara kolla så att jag har ett ordentligt juridiskt skydd först. Om jag skulle bli stämd.
Skicka en kommentar