söndag 1 november 2009

Maran i the City, allsvenskan och några bilder

Mina tankar går till min gamle gode vän Martin B, som just nu troligen har avverkat ganska exakt hälften av sitt maratonlopp i New York City. Jag hade hoppats göra honom sällskap på startlinjen, men tyvärr fick jag inte plats i loppet (det är alltid fullbokat, 40 000 personer).

Man brukar normalt känna sig en aning småtrött efter att ha sprungit 42 kilometer, åtminstone gjorde jag det den enda gången jag faktiskt kutat en mara. Möjligen kommer den gode Martin bli rätt mycket piggare när han får höra (via hustrun Eva som jag precis pratat med i telefon) att hans Allmänna Idrottsklubb från Solna precis bärgat det allsvenska guldet efter bortaseger mot IFK Göteborg - också kallade Bananer i Pyjamas efter de blåvitrandiga dräkterna.

Mitt lag, med det betydligt vackrare och stoltare namnet Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, avslutade säsongen på ett snyggt och effektfullt sätt: 3-1 på Örjans Vall mot svärfars Bollklubb från Halmstad. Det innebär att GAIS blev därmed 11:a i årets serie. Och det var väl bra, med tanke på hur det såg ut i somras. Roligast är att laget gjorde så många mål (41) och att brassen Wonderboy Wanderson vann skytteligan på 18 mål (delad vinst med Hyséns grabb i Blåvitt).

I övrigt kan rapporteras att Syster Yster ligger däckad för tredje dagen i rad, fortfarande med feber och hosta. Vi misstänker en viss influensa, trots vaccinationen för en dryg vecka sedan. Det är bara att hoppas att de gäster vi haft den senaste veckan klarar sig... Inga andra i familjen uppvisar några symptom. Ännu.

Vädret är urtrist. Regn och småkallt. Det blir en dag inomhus.

Det vackraste av klubbmärken fick jag i present av min nya bästis, Hugo J. Han hade ägnat timmar åt detta projekt i skolans träslöjd - trots att jag misstänker att han i själva verket är IFK:are (något han aldrig erkände när jag frågade honom...). Tack Hugo, Grönsvart har alltid plats för en så hängiven grabb!

Pumpadags. Lillebror och hustrun sågade och filade...

...och resultatet kunde beskådas på trappan i går kväll. Läskigt, va?
Syster Yster låg nedbäddad större delen av gårdagen, med feber och hosta. Lite av Halloween-firandet orkade hon dock uppleva, bl a kom flera av hennes vänner förbi och hälsade på under kvällens lopp.

Lillebror och hustrun redo för trick or treat. Några timmar senare kom de tillbaka fullastade med godis.

Big Brother var en hemsk kock som lagade "horrible food", som han förklarade för dom som frågade. Andra undrade om han kunde sjunga något ur "Phantom of the Opera" för dom.

En typisk scen från en Halloween-kväll i Georgetown. Barnen ringer på dörren, Dracula öppnar, barnen säger "Trick or treat", Dracula undrar vilken blodgrupp de har.

Röken låg tjock över Georgetowns gator. Det var en creepy afton. Pumporna var större än någonsin.

6 kommentarer:

Karin sa...

Stor kram till E från kussarna! Krya på dig!!!! D, L, H

Martin Börjeson sa...

Apropå Springsteen och marathon-lopp, så var detfaktiskt så att jag sprang in i Central Park till tonerna av "Born to run". I coverversion visserligen, men det kändes rätt starkt ändå. Sedan var det väl andra delar av loppet som inte var riktih´gt lika roliga ...

Peter sa...

Tiden då, Martin, tiden?

Martin Börjeson sa...

Har du inte fått mitt SMS? (Uppenbarligen inte ...) I vilket fall grejade jag inte fyra timmar - den officiella tiden blev 4.12.16.

Gick nog ut lite för tufft - sprang första halvan arton minuter snabbare än den andra. Och som sagt, det var inte särskilt behagligt de sista kilometrarna ...

Martin Börjeson sa...

Hmm... Jag hade nog väntat mig en jämförelse med ditt personbästa på maraton-distansen där.

Peter sa...

Jo, det var just det, ja... Man kan väl säga att ligger lite efter på den listan. Grattis till allsvenska guldet, din råtta.