Kalas och derby

Party i fredags. En mig närstående kvinna fyllde år. Snyggare än någonsin. Här omgiven av några av sina största fans.

Derbydags i dag (måndag). Bilden är från vårt sovrum här i DC.

Det är söndagskväll här i distriktet och dottern har precis brutit ihop på grund av att Lillebror råkat sätta sig på ett legobygge som hon arbetat med sedan i julas. Det är sånt som händer strax efter kl 10 på kvällen och det är exakt sånt som en pappa vill ta del av efter kl 10 på kvällen när det enda pappan vill ha är en lugn stund framför TV:n med ett stillsamt whiskyglas i handen för att följa Gustavs framfart mot den amerikanska sydkusten.

I dag har vi kört hustrun till flygplatsen för vidare befordran till S:t Paul i Minnesota. Sedan åkte vi och badade i en näraliggande pool en stund. Det är varmt och skönt och det känns bra med en extra dag ledigt och sovmorgon i morgon. Storebror har en kompis som sover över här och i morgon ska Syster Yster sova över hos en av sina kompisar.

Om ett knappt dygn (20 timmar) är det dags för Göteborgsatleternas derbyfight mot lokalkonkurrenterna Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg. Med tanke på att kapten Lundgren är skadad och borta resten av säsongen (och dessutom tyvärr slutat blogga i GP) är jag allvarligt bekymrad över lagets staying power. Mot KFF senast tappade man allt i andra halvlek och förlorade till slut med 1-4.

Brrrr.

Gustav sägs nå USA:s fastland måndag eftermiddag lokal tid. Ungefär samtidigt som derbyt startar på Nya Ullevi. Say no more.

Nu verkar alla kidsen ha somnat - trots legokatastrofer - och jag tror att jag ska hälla upp den där whiskyn nu och ägna mig åt lite seriöst TV-tittande.

Hurrikanen Gustav

Hurrikanen med den svenska namnet Gustav är på väg in mot New Orleans och just nu verkar det som om dom ska evakuera hela stan. Jag pratade med en av papporna på skolan som råkar vara från New Orleans och som fortfarande har ett hus kvar därnere. Han var en aning orolig. I samband med Katrina hade halva taket blåst av. Enligt det senaste kommer Gustav vara ungefär lika kraftig.

Här i distriktet är det lugnt. I går kväll hade vi födelsedagskalas, med en god middag och cupcakes och presenter. Och i dag gick hela familjen till Rose Park och spelade tennis, badminton, basket och lite annat smått och gott. Sedan blev vi så varma så vi cyklade till vår lokala pool och badade någon timme.

Kvällen ägnades åt laxmiddag, filmvisning och chipsätning. Behagligt på det hela taget. Och värmen är här igen. I dag hade vi uppemot 30 grader. Och både i morgon och på måndag, Labor Day, utlovas kanonväder. Det blir nog fler poolbesök...

Födelsedagskalas gånger två

Borta i Ohio har John McCain födelsdagskalas (72 år i dag) med sin nya vapendragare och running mate Sarah Palin (som för övrigt har 20-årig bröllopsdag i dag med sin Todd).

Själva förbereder vi kvällens stora party här hemma. Det är nämligen så fiffigt anordnat att min hustru fyller år samma dag som Mr McCain. Och hustrun är för närvarande på väg mot distriktet efter att ha hälsat på Barack Obama borta i Denver. Såvitt bekant fyller dock inte Barack år i dag. Och sannolikt har han inte bröllopsdag heller.

Det mesta är klart inför kvällens fest. Det är bara kakorna från Georgetown Cupcakes som återstår att införskaffa. Samt en smula belgisk choklad från butiken en bit upp på Visconsin Avenue. Där har jag tjatat mig till 10 procents rabatt eftersom jag är en storkund.

Helgen som väntar är en långhelg eftersom det är Labor Day på måndag. Halva DC kommer därmed att fly från stan. Det är den sista lite större sommarweekenden och amerikanska SMHI har utlovat kanonväder både här i stan och utåt Atlantkusten. Så alla som har möjlighet lär försöka ta sig härifrån.

Vi räknar dock inte med några längre utflykter. Kanske ett eller annat poolbesök och någon biltur i närområdet. Det känns som om vi behöver ta det lite lugnt så här efter den första skolveckan.

Regn, regn, regn

Det regnar i distriktet.

Big Brother och jag tvingades ställa in tennisen i dag eftersom ett envist regn har parkerat sig över distriktet. Känns lite tråkigt faktiskt, jag har vant mig vid strålande sol, lite tennis, lite bad i poolen samt en eller annan kall öl i trädgården framåt kvällningen. Nu är man plötsligt hänvisad till innevistelse.

Även storebror lider en aning av regnet. Han har inte börjat skolan ännu och går omkring och har rätt tråkigt här i huset. Det enda inplanerade för dagen är fotbollsträningen i eftermiddag. Men fortsätter det att ösa ner så här så struntar vi nog i den. Vi måste också sticka och handla fler skolsaker, det är ännu en supply list som ska betas av.

De två yngsta travade iväg till skolan som vanligt i morse. Allting går jättebra. Lillebror har redan fått flera kompisar och i går var det ett tufft jobb att locka med honom hem efter skoldagens slut. Han verkar helt enkelt stortrivas i sin skola. Och Syster Yster likaså.

Det känns på det hela taget superduper. Bortsett från regnet, då alltså.

Ny blogg

Nu har jag tagit ett nytt steg i min ambition att ta över hela blogosfären. Min nya blogg Amerika-reportage är öppnad. Tanken är att den blogg ni nu läser, Andra sidan, ska vara mer renodlat privat med texter och bilder från familjens liv, öden och äventyr i det stora landet i väster.

Den andra bloggen är mer "professionell" och/eller seriös (eller åtminstone hoppas jag att den ska framstå som det). Här kommer jag att kommentera och analysera stort och smått ur nyhetsflödet och också presentera mig lite utförligare som skribent och researcher. För plötsligt har jag insett att jag nu kommer att ha några timmar över till frilanseri och skrivande eftersom Lillebror nu börjat skolan på heltid. Och jag kan ju inte bara vara Pedro hela dagarna.

Jag kommer att fortsätta skriva på den här privata bloggen i stort sett varje dag. Den nya kommer att uppdateras någon mindre frekvent, men ändå regelbundet förhoppningsvis.

Ni är alla välkomna att läsa Amerika-reportage och precis som här så finns det en kommentators-funktion om det är något ni har på hjärtat.

Kan i övrigt rapportera att vädret slagit om en smula här i distriktet. Det är mulet och inte mer än 27 grader varmt. Dessutom har man förvarnat om regn senare i dag. Vilket mina tomat- och broccoliplantor sannerligen behöver.

Big Brother är ledig från sin soccer-träning i dag, så vi stack iväg och spelade tennis en dryg timme på förmiddagen istället. Hans servar var klart giftiga. Jag måste se upp, snart börjar han utmana mig om förstaplatsen på familjerankingen.

Pedro is back

Pedro.

Det är dags att säga välkommen tillbaka till en kär gammal vän här på bloggen: I dag dök nämligen Pedro upp bakom dammsugaren och dammvippan. Pedro är allfixaren här i huset. Det är han som håller ordning, byter glödlampor, städar, tvättar toaletter, bäddar sängar och allt annat som hör hushållssysslor till.

Dagen inleddes med att jag travade iväg till skolan med de båda minsta. Inga problem i dag heller. Törs jag hoppas på att Lillebror är att betrakta som inskolad redan? Inskolning är för övrigt ett i det närmaste okänt begrepp här. Inget dalt.

Efter det sedvanliga halvtimmeslånga tjötet på skolgården med andra föräldrar - dagens tema var det kommande valet och det pågående konventet i Denver - så stack jag ut och sprang drygt 10 km. Kändes väldigt bra.

Sedan dusch, lunch och därefter förvandlades jag alltså till Pedro och ägnade ett par timmar till städning. Nu ska snart Big Brother köras till sin fotbollsträning och sedan är det dags att hämta kidsen på skolan. Det går i ett... Fattar ni hur hårt livet som hemmaman egentligen är?

First day at school

Nästan 50 000 elever runt om i DC började skolan denna måndag - och diskussionens vågor om skolsystemet går höga. I dag hade Washington Post en låååång artikel om skolchefen Michelle Rhee's första år (hon tillträdde i juni 2007), ett år som bl a inneburit att hon sparkat 150 personer, lagt ner mer än 20 skolor, satsat mer resurser på yngre och mer motiverade lärare och överhuvudtaget rört om rejält i pedagogikens grytor här i distriktet.

Hon är fortfarande populär i många läger, men kritiken börjar skönjas borta vid horisonten. Elevernas resultat i DC har inte märkbart förbättrats under det gångna året. Många äldre lärare och en hel del rektorer menar att hon ensidigt gynnar vissa typer av lärare (således har hon anklagats för såväl rasism som sexism och "ageism", åldersdiskriminering). Dessutom har hennes idé om att belöna vissa elever med pengar väckt en stor debatt.

Vår rektor är dock en stor anhängare av Rhee och jag tycker fortfarande att hon är en nödvändig slåttermaskin i det byråkratiska ogräsfält som DC Public School består av. Fortsätt röja!

Denna första skoldag blev bra både för nybörjaren Lillebror och den mer erfarna Syster Yster. Och Big Brother tjuvstartade på sin nya skola i eftermiddags med två timmars stenhård fotbollsträning i 35-gradig värme. Han tyckte det var skitkul. Han börjar skolan på riktigt nästa tisdag.

First day at school. He's happy. He's proud.

Dottern med nya läraren Mrs Kraemer. Här i samtal med klasskompisen Kevin.

Big Brother efter dagens fotbollsträning med nya skolan.

Kramar och gråt

Första skoldagen är igång och som väntat var det kaos på skolgården när nästan 200 elever, minst lika många föräldrar samt hela personalstyrkan samsades om utrymmet. Efter ett litet tal av rektorn tågade så eleverna in med sina respektive lärare. Lillebror var så ivrig så han först gick med fel klass. Som tur var upptäckte den allestädes närvarande rektorn fadäsen och påpekade lite försiktigt det hela för den slarvige pappan, som hade noll koll utan glatt filmade sonens lite väl snabba intåg.

Det blev dock rätt till slut och även om det nog pirrade en hel del i magen på både sonen och mig, så kändes det ändå som om skolstarten blev rätt bra. Vi får väl se hur det går resten av veckan, terminen och de nästpåföljande 15 åren.

Syster Yster ägnade sig mest åt att krama sina gamla kompisar och verkade hur trygg och säker som helst. En enorm skillnad jämfört med hur det var för exakt ett år sedan, då hon knappt kunde ett ord engelska och kände sig blyg och bortkommen.

På det hela taget verkade alla trivas och se fram emot att börja skolan. Några få av de små barnen grät och jag såg minst två mammor som också gjorde det, men annars var det väldigt positivt det hela. Det är en enorm fördel att Hyde är en sådan liten skola, där man snabbt lär känna personal och andra föräldrar.

Kul också för mig att träffa en massa folk som jag inte sett sedan i juni. Och samtidigt lite tråkigt att konstatera att några av våra bästa vänner flyttat ifrån DC och att vi nu inte längre kommer att ha det där närmast dagliga småsnacket med dom i samband med lämning och hämtning.

Redo för skolan. Kidsen hade med sig uppskattningsvis 20 kilo packning. Efter 20 meter klagade Lillebror på skavsår efter ryggsäcken.

På vägen stannade vi till vid vår Freestyle. Det är en tidsfråga innan den första bucklan kommer. Folk kan inte parkera i den här stan. Jag får hjärtklappning varje gång någon parkerar framför eller bakom. I går körde grannen in i bilen så det stod härliga till, men inga synbara skador ännu.

Lillebrors lärare Mrs Bailey. Hon har jättemånga armband och är en väldigt populär lärare. Vid förra årets Halloween var hon utklädd till tootsie roll, vilket ledde till att hon därefter kallats Ms Tootsie Roll i vår familj.



Big Sista linar up. Hon liksom bara gled in på skolan och försvann i ett hav av kramande kompisar. Hennes nya lärare, Mrs Kraemer, var dotterns coach i Girls On the Run förra terminen, så de känner varandra väl.

Yngste sonen omgiven av några klasskompisar i den ena Kindergarten-klassen. Hela skolgården var full av barn, föräldrar och skolpersonal. Rörigt men kul.

En fimsnutt från verkligheten i dag:

Skoldags och GAIS-förlust

Ryggsäckarna är packade, inhandlingslistorna avprickade och kidsen duschade och hårtvättade; i morgon börjar Syster Yster och Lillebror skolan. Och för Lillebror är det förstås alldeles speciellt eftersom det är hans allra första skoldag. Nu i kväll, när vi packade alla saker som ska med, var han uppenbarligen stolt över att han nu kommer att tillhöra the schoolkids. För även om han hängt mycket på skolgården och känner en massa barn på skolan redan, så har han ju inte varit en riktig skolkille. Men nu är det dags.

I dag inhandlade vi det sista på den digra "supply list" som föräldrarna får några veckor innan skolstart. Det är allt från speciella sorts pennor till ziplock-påsar och pappersnäsdukar. I Lillebrors packning finns även 500 ark kopieringspapper och tillsammans med allt annat blir det en rätt ansenlig tyngd att bära på.

I år kommer vi inte längre att vara ensam svensk familj på vår skola. Lova och Elina heter två systrar som precis flyttat hit. Lova ska gå i 3rd grade och får därmed Ms Miller som lärare. Syster Yster hade henne förra året och vi var otroligt nöjda med henne, så det kommer säkert att gå bra för Lova också. Elina börjar i samma klass som Lillebror, som generöst lovat att hjälpa sin klasskompis med stort och smått.

Vår dotter ska börja i 4th grade och får Mrs Kraemer som lärare. Hon verkar kanonbra och har redan frågat mig om jag vill hjälpa henne coacha "girls on the run" i höst. Det är en slags löparklubb via skolan som dottern var med i förra året.

Den tredje avkomlingen häröver, Big Brother, har faktiskt sommarlov en hel vecka till. Nästa tisdag börjar han i 6th grade på Edmund Burke School en bit härifrån. Däremot börjar hans fotbollsträning i morgon eftermiddag.

Och apropå fotboll. GAIS lyckades med befriften att förlora mot serieledarna Kalmar FF med 1-4, efter att ha haft ledningen ett bra tag i första halvlek. I andra verkar spelet ha totalhavererat. Kapten Lundgren behövs nog därute på plan. Tyvärr är han skadad och borta resten av säsongen. Det var rätt deppigt att följa SR:s referat via webben och efter 1-3 gav jag upp och satte mig i trädgården med tidningen och en kopp kaffe istället. Och nästa match är derbyt mot Blåvitt. Det känns som att det kommer gå spikrakt åt skogen.

Taxation without representation

Jodå, så småningom kom jag hem från DC:s motsvarighet till bilbesiktningen (se förra inlägget). Det gick faktiskt rätt snabbt, en dryg timme bara. Och Freestylen klarade inspektionen utan problem. Nu väntar vi bara på registreringsskyltarna. Dom är lite speciella här i huvudstan. man kan nästan säga att de är officiella protestplakat mot den federala ordningen. "Taxation Without Representation" står det och tanken är förstås att bedriva en kampanj för att också District of Columbia ska ha valda representanter i kongressen (senaten och representanthuset). Det är ju så paradoxalt att invånarna i DC, som på alla andra sätt är fullvärdiga medborgare med alla skyldigheter och rättigheter som det medför, inte har någon rätt att välja sina egna kongressledamöter.

DC:s höjdarpolitiker har närvarorätt i kongressen, men inte rösträtt. DC har heller ingen egen guvenör som alla "normala" delstater har. Här är det istället borgmästaren, mayor Adrian Fenty (som jag som sagt skakat hand med), som är den högsta förtroendevalda.

Dagens Washington Post hade för övrigt en stor artikel om underbarnet Fenty, 37 år gammal. Han känner Obama väl sedan 2004 och spås av många en lysande framtid som politiker inom demokraterna. Fenty var en av de första betydelsfulla borgmästarna som öppet stödde Barack. Det ska bli intressant att följa hans öden och äventyr framöver.

I dag var dottern på kalas hemma hos The Simpsons, som är nära vänner till familjen Fenty. Jag stod och pratade med pappa George om artikeln i The Post och det visade sig då att två av Adrian Fentys närmaste medarbetare satt strax intill. De var väldigt nöjda med idolporträttet i tidningen. Det är så man bygger upp ett varumärke i politiken... Intressant.

Annars är ju dagens politikersnackis utan tvivel Barack Obamas val av VP. Det blev alltså Joe Biden, senator från delstaten Delaware, strax här intill. Grannen David, som är en höjdare inom State Department, var förvånad när jag pratade med honom i morse. "Biden är en pratkvarn och var mer aktuell för 20-25 år sedan", tyckte David.

Lördagen har i övrigt ägnats åt bl a löpning. Det var första gången på tio dagar och jag var helt färdig efter en dryg halvtimme i 30-gradig värme. Men nu ska jag köra regelbundet igen, det är ett löfte. Jag valde ju bort Midnattsloppet i år, men vill gärna passa på att upplysa er alla om att min gode vän och löparkamrat Martin B fullföljde loppet på ett fullständigt strålande sätt. Trots allvarliga knäproblem (operation bara för några månader sedan) tog han sig i mål på 50,40. Viva Martin!

Själv hade jag antagligen kutat på runt 45 minuter om jag ställt upp.

Betalt för att gå i skolan?

Intressant blogginlägg i dag av Raw Fisher i The Post om desperata skolledare här i DC. Man kommer nu att börja betala elever på vissa middle schools i innerstan om de sköter sig, inte skolkar och uppvisar acceptabla studieresultat. En närmast desperat åtgärd, menar Fisher och jag är böjd att hålla med. Läs hans inlägg här.

Har precis varit på Department of Motor Vehicles (DMV) och låtit 1,5 timmar ur mitt liv försvinna i köer. Resultat: Ett tillfälligt parkeringstillstånd som tog tre minuter att producera. När jag väl kom fram till disken. Nu ska jag åka till DC:s motsvarighet till bilbesiktningen och låta ytterligare ett okänt antal timmar försvinna ur mitt liv i kö.

Förhoppningsvis är jag åter innan helgen är tillända.

Shopping in the D of C

Dagen har gått i shoppingens tecken. Stort som smått. I morse cyklade lillebror och jag iväg till kontorsvaruhuset Staples och köpte school supplies. Det är tusen och en grejer som man förväntas ta med på första skoldagen. Eftersom de kommunala skolorna är så fattiga här i DC så skriver skolledningarna "önskelistor" inför varje läsårsstart. Det är pennor, block, kopieringspapper, saxar och en massa annat som går till det kollektiva. Sedan ska dessutom varje elev ha med sig en hel del enskilda prylar för eget bruk, t ex pärmar, anteckningsböcker etc.

Vi handlade och handlade där på Staples och cyklade sedan tunga hemåt. Därefter var det dags för nästa shoppingtur. Jag hämtade ut en elhybrid via Zipcar och sedan drog nästan hela familjen (Big Brother var hos en kompis) till Carmax och köpte en bil. Efter lite funderande hit och provkörande dit, så fastnade vi för en sjusitsig Ford Freestyle. Några år gammal och rätt många tusen mil på nacken, men synbarligen välvårdad och fräsch. Ja, vi är väl inga direkta bilexperter direkt, men den är nog bra. Hoppas vi... För säkerhets skull köpte vi en utökad garanti som gäller i tre år.

Barnen blev stormförtjusta över att den har DVD installerat. Och hustrun var väldigt nöjd med att det finns en parkeringssensor (som piper när man börjar komma farligt nära någonting som står i vägen i samband med parkering). Själv gillar jag att den har sollucka. Jag hade det på min gamla Opel och minns det som en klart schysst grej.

"Den lyxigaste bilen jag åkt i" kommenterade Syster Yster när hon kommit hem i den nya bilen tillsammans med hustrun. Lillebror och jag åkte med elhybriden lite tidigare, eftersom vi ville hinna med skolans öppna hus, som var i eftermiddags. På skolan träffade vi barnens gamla och nya lärare, tittade till skolgården (som snart är klar) och snackade med några föräldrar.

Jag frågade Lillebror om vad han tyckte om att börja skolan på måndag. "Det ska bli kul. Lite kul. Fröken verkar snäll. Och skolgården är jättebra."

Varför ser Lillebror alltid ut så här på mina bilder? Det är något Salvador Dalianskt över honom.

Detta är en Zipcar. Miljövänlig, elhybrid, smart.

Detta är en inte fullt lika miljövänlig Ford, som familjen just investerat i. Den har sollucka, DVD och en massa annat smått och gott som gör att lyxkänslan är påtaglig...

...och den var dessutom barnens absoluta favorit av de olika modellerna vi tittade på under dagens bilshopping. Nu står den här utanför på vår gata i Georgetown.

Hårt liv

Ännu en hård dag vid poolen här i DC. Vi stack iväg till vår lokala utomhusbassäng på eftermiddagen och tillbringade några tuffa timmar i solstolar och i vattnet. Synd att klaga på livet...

På förmiddagen hälsade vi på i skolan. Skolgården är helt omgjord och rejält förbättrad. Inomhus var det också uppfräschat en del. Vi träffade rätt många gamla bekanta, bland andra min bibioteksboss Karen, rektorn och lillebrors nya lärare, Mrs Bailey.

Och Nurse Joan icke att förglömma. Hon avtackades av oss alla i april och det var många som då drog en lättnadens suck. Men likt en gummiboll kom hon tillbaka tre dagar senare. Och sedan dess har hon varit kvar. I dag berättade hon dock att hon ska sluta nu på fredag. Fan trot. Hon godkände i alla fall våra vaccinationer, så förhoppningsvis slipper kidsen ta några fler sprutor i år.

Den amerikanska känslan för ansvar

Det är intressant att se hur ansvarsfrågor behandlas i USA. Vi har ju, efter ett år här i landet, vant oss vid hur man som förälder måste skriva på en massa papper så fort ens barn ska göra något med skolan. Om de så ska ut och gå till närmaste park så måste vi skriva på ett papper där vi godkänner att skolan tar med sig ungarna på denna lilla utflykt.

Naturligtvis beror detta på den ständiga rädslan att bli stämd. Ansvarsfrågor är ofta lika med domstolsförhandlingar här. Det är ofta bra. Men ibland blir konsekvenserna rätt absurda. För att exemplifiera:

I dag var jag och kidsen och hälsade på vännen Robert och hans två döttrar. De bor fem minuters gångväg från oss och i deras bostadsrättsförening finns en mycket trevlig pool som verkligen är lockande när det är drygt 90 grader ute. Ja, Farenheit.

Vid denna lilla trevliga pool finns en heltidsanställd badvakt. Det är inte särskilt ofta någon badar där. När vi kom i dag var vi de första gästerna. I går hade det visst varit åtta personer under hela dagen. vad badvakten gör hela dagarna är en gåta, men så fort det är en enda person i poolen så måste hon sitta vid poolkanten med ett särskilt flytelement i knät, redo att likt en livräddare i Tylösand eller Santa Monica, kasta sig i den 1,40 meter djupa bassängen.

Att Robert sagt till henne att både han och jag kan ta ansvar för våra egna barn spelar ingen roll. Det är hennes arbetsuppgift att sitta där vid poolkanten, redo att springa ner i vattnet, så fort det är någon i bassängen.

Det är likadant i de publika, offentliga, kommunägda poolerna runt om i stan. Badvakterna sitter på helspänn hela tiden. Av - för mig obegripliga - ansvarsskäl är cyklop förbjudna. Likaså simfötter, armpuffar och en del andra saker som är rätt självklara i svenska badsammanhang.

En följd av denna syn på ansvarstagande är att en del föräldrar verkar frånsäga sig sitt eget ansvar för ungarna. Jag har sett barn i treårsåldern vars föräldrar ligger och solar medan kidsen tumlar runt i vattnet utan simförmåga eller flytetyg på sig.

Det här med synen på ansvar tycker jag är väldigt intressant. Vi har redan haft en liten diskussion kring cykelhjälmar här på bloggen tidigare. Skillnaden i ansvarssystem blir särskilt tydlig inom hälso- och sjukvården, där vi i Sverige har en särskild ansvarsnämnd som beslutar i ärenden som rör felaktigheter inom vården. I USA finns inget motsvarande. Här möts istället parterna i rätten, i ett tvistemål där patienten stämt den eller de enskilda som gjort fel i samband med en behandling.

Hur som helst. Poolen var förträfflig, vädret kanon och i dag har vi i stort sett lyckats packa upp alla väskor vi hade med oss från Sverige. Jag har precis kommit in från en vattningstur i trädgården och fått uppskattningsvis 25 myggbett.

Lite tråkigt med min gamle kompis Stefan Holms fjärdeplats i höjdhoppet. Jag tycker att han gjorde fel som sparade sina två hopp till 2,36. Han skulle tagit 2,34 i andra och sedan haft tre nya fräscha försök på 2,36.

Jag är gammal höjdhoppare. Jag vet vad jag pratar om.

Det är sig likt

Drygt 33 grader i dag. Sol och blå himmel. Den första dagen i DC sedan slutet av juni kändes bekant. Dagen har främst ägnats åt upprörda samtal med US Airways fullständigt värdelösa bagageavdelning. Samt en närmast tröstlös väntan på våra väskor. Först blev vi lovade att de skulle levereras i går kväll, så fort planet landat i DC. Sedan skulle väskorna absolut komma på förmiddagen i dag, senast kl 12. Sedan max en timme senare. Därefter en timme senare. Max. Och sedan ringde en glad chaufför och meddelade att han nu precis skulle lasta våra väskor i bilen och att han skulle lämna dom inom en timme. Absolut inte mer. Tre timmar senare dök han upp.

Nåväl. Denna tisdag har även ägnats åt trädgården, där det vuxit något ofantligt. Tomatplantorna har blivit närmast groteskt stora och håller på att ta över hela bakgården. Också broccolin ser rätt bra ut, förutom att den blivit uppäten och/eller kvävd av ogräs på en del ställen. Basilikan är ett något mer sorgligt kapitel. I morse utnyttjade hyresbilen för en storhandling på Safeway. På eftermiddagen kom vännen Ingrid över med en bunt av kidsens kompisar. Skitkul både för dom och oss.

Efter en härlig tacosmiddag (jag lagade maten), gick vi ut på stan och promenerade. Tog en glass på glasscaféet nere på M Street och köpte en massa böcker på bokhandeln. Den stundande presidentkampen börjar synas på allvar, också i antal nyutkomna titlar som handlar om politik i allmänhet och de båda presidentkandidaterna i synnerhet.

Georgetown verkar vara sig likt. Det är rätt lugnt, många är på semester och det finns t o m tomma parkeringsplatser här utanför på gatan. Skolorna här i DC början nästa måndag och då är det back in business as usual.

Kan även konstatera att OS är stort också här. Phelphs framfart i bassängen behandlas med största respekt, liksom herrarnas basketlags överlägsenhet.

Däremot har jag inte sett något i amerikanska medier om Sanna Kallurs nesliga fall på häcken. Trots att hon faktiskt är amerikansk medborgare.

Bojkott!

Jaha, nu börjar det bli lite svårt. Ytterligare ett flygbolag läggs till min lista på flygbolag som ska bojkottas. Denna gång är det US Airways. De såg effektivt till att vi missade anslutningsflyget till Washington DC efter att vi landat i Philadelphia. Genom att vi fick vänta lång tid på våra väskor, står i kö till gränskontrollen, stå (ännu längre) lång tid i (ännu en) säkerhetskontroll samt vänta på shuttlen till den terminal varifrån vårt flyg skulle gå, så var det helt kört att hinna med. Och alla andra flyg till DC var fullbokade.

"Ni kan åka härifrån i morgon bitti" var beskedet. Hotell- och matkostnader skulle vi få stå för själva. Ingen kompensation utgick.

Det slutade med att vi hyrde en bil och körde hem. Samtidigt som våra väskor försvann någonstans på flygplatsen...

Nu är vi i alla fall back home - och det är en rätt förvirrande känsla efter tidsomställning, bråk med US Airways (servicekänsla?) och tre timmars bilkörning längs amerikanska highways.

Kidsen däckade på en bråkdel av en sekund när vi kom fram. Själva har vi käkat lite mackor och druckit ett par öl och det känns nu som om sängen är tämligen lockande.

Jag återkommer med rapporter om händelseutvecklingen. Det ska t ex bli spännande att se om väskorna någonsin kommer att dyka upp igen.

Trots allt är det skönt att vara tillbaka. Min broccoli verkar må toppen, även om jag inte såg riktigt bra eftersom det var mörkt när vi kom fram.

Ps. Sedan tidigare bojkottar jag - av olika skäl - Iceland Air och British Airways.

Back home

Mitt i packningen. Det är total kaos här i lägenheten för tillfället, men det ska nog lösa sig. I morgon bitti sticker vi till Arlanda för vidare färd mot US of A. Med tre kids, fem stora resväskor och en massa handbagage.

Jag skulle egentligen ha kutat Midnattsloppet i kväll. Starten går om en knapp timme och min polare Martin ringde tidigare i dag och undrade hur formen var. Jag sa som det var:
Jag bangar. Det blir inget lopp för min del i år. Kombinationen taskig tidpunkt (kvällen före avfärd) och långvarigt ryggont gjorde att jag valde att avstå.

Dessutom hade jag stora problem med min tävlingsdräkt som spricker hela tiden. Taskig kvalitet. Eller svärmors efterrätter? Alshammar och jag...

Hur som haver. Jag är glad ändå. GAIS lyckades, mot alla odds, vinna mot Bajen på Söderstadion i går kväll. Tre mål i sista kvarten. Helt osannolikt. Dessutom spelade man i Hammarby IF:s klassiska gulsvarta dräkter, eftersom man glömt att ta med sina egna bortaställ.

Jag vill passa på att tacka alla som vi träffat under sommaren! Det har varit mängder av middagar, fester, besök, lek, skoj, stoj, bröllop och en massa annat jätteroligt. Sommaren har varit kanon!

Nu väntar vardagen back home in The District. Lillebror börjar skolan, Big Brother börjar en ny skola och Syster Yster går kvar på samma skola, men nu i 4th grade. Hösten kommer milt uttryckt att bli spännande. Nästan med en gång är det dags för det första konventet; demokraternas i Denver inleds den 25 augusti. Då om inte förr får vi reda på vem som Barack kommer att välja som running mate. Veckan efter är det republikanernas tur, i Twin City, Minnesota. Sedan är det inte så långt kvar till USA-valet den 4 november.

Hösten innebär också att jag kommer att börja blogga mer regelbundet igen. Ses i spalterna.

Smart Bike in DC

Wow! DC:s relativt nye borgmästare Adrian Fenty (som jag skakat hand och pratat med) lyckades. Han såg till att Washington DC blev först i USA med ett slags kollektivt cykelsystem.

Smart Bike DC kallas det och motsvarande finns redan i en del andra städer i Europa (bl a Paris, Barcelona och Oslo). Idén bygger på samma bas som Zipcar, som jag redan lyriskt berättat om här på bloggen och som jag själv är medlem i.

Man betalar 40 bucks per år, får ett smartcard och kan sedan använda cyklar som finns utplacerade på en massa ställen i DC hur mycket som helst. Varje cykel får dock max "hållas" i tre timmar. Genom smartkortet låser man upp cykellåset och när man är klar med sin tur parkerar man cykeln i något av de särskilda cykelställ som finns.

Smart Bike har formellt premiär i morgon, men har redan tjuvstartat lite i trakterna runt Dupont Circle. Mayor Fenty är själv helt cykeltokig, han tar bl a ledigt en stund ett par gånger per vecka och drar iväg - fort och långt.

Det har hänt en hel del när det gäller cykling i DC de senaste åren. Allt fler cyklar ses på gatorna och allt fler cykelbanor och cykelfiler ("Hornsgatan-filer") dyker upp. I stans stadsplanering har man aviserat en rejäl utbyggnad av cykelbanenätet.

För en gammal cyklist och miljökämpe är det ljuv musik. Och det är förvånansvärt lätt att cykla i DC, även om man fortfarande får se upp med bilister som är ovana med tvåhjulingar. Stan är inte särskilt stor, på 25 minuter kan jag ta mig från Georgetown till Capitol Hill, t ex.

Dessutom finns det ju hur mycket vinster som helst med att fler cyklar. Bättre miljö, mindre trafikkaos och köer, minskade problem med fetma och tillhörande hälsoproblem, minskat buller, lägre samhällskostnader etc, etc.

Trevligt!

Bröllop på Heagård

Äntligen har de slutat leva i synd, brorsan och hans Linda. Inför 90 gäster på Heagård strax utanför Halmstad, vigdes de unga tu med hjälp av vigselförrättaren Peter B, en gammal kompis till brorsan. Med några vackra dikter av Maria Wine förklarade han dom för äkta makar, barnen kastade rosenblad och ett vilt kramande utbröt.

Hustrun och jag hade gemensamt åtagit oss rollen som toastmastrar, vilket innebar otippat mycket jobb. Men det hela löpte på bra, talen och sångerna avlöste varann med en smakfull blandning av hyllningar och kärleksfulla elakheter, all teknik (ljudanläggning, dator, projektor, mikrofoner etc) fungerade, maten var suverän och framemot 11-snåret på fredagskvällen var efterrätten utdukad och festen började på allvar.

Alla jag pratade med under kvällen hade väldans skoj, baren var fri och bandet som spelade helt suveränt. Kvällens stora konsertupplevelse blev dock, om jag får vara egoistisk, våra barns musikaliska hyllning till brudparet. Sicka kids!

Jag återkommer med lite filmer och/eller bilder.

Nu har vi återvänt till Stockholm och OS har börjat. Såg precis Emma Johansson ta hem en silvermedalj på linjeloppet. Men framförallt laddar jag självklart upp inför kvällens stora drabbning. GAIS mot TFF. Enligt rapporter från Göteborg är det dock väldigt blött efter ett idogt regnande, så vi får väl se om det blir någon match.

Brorsans svensexa

Jorå. jag lyckades lura ut brorsan till Bäckagårds pizzeria i Halmstad en måndagskväll. Det var jag och brorsan där. Han blev jätteöverraskad när jag plötsligt drog fram en rolig keps och berättade att detta i själva verket var hans svensexa. Se film, förutsatt att tekniken funkar. I morgon, fredag, är det bröllop.

08-08-08.