lördag 23 augusti 2008

Taxation without representation

Jodå, så småningom kom jag hem från DC:s motsvarighet till bilbesiktningen (se förra inlägget). Det gick faktiskt rätt snabbt, en dryg timme bara. Och Freestylen klarade inspektionen utan problem. Nu väntar vi bara på registreringsskyltarna. Dom är lite speciella här i huvudstan. man kan nästan säga att de är officiella protestplakat mot den federala ordningen. "Taxation Without Representation" står det och tanken är förstås att bedriva en kampanj för att också District of Columbia ska ha valda representanter i kongressen (senaten och representanthuset). Det är ju så paradoxalt att invånarna i DC, som på alla andra sätt är fullvärdiga medborgare med alla skyldigheter och rättigheter som det medför, inte har någon rätt att välja sina egna kongressledamöter.

DC:s höjdarpolitiker har närvarorätt i kongressen, men inte rösträtt. DC har heller ingen egen guvenör som alla "normala" delstater har. Här är det istället borgmästaren, mayor Adrian Fenty (som jag som sagt skakat hand med), som är den högsta förtroendevalda.

Dagens Washington Post hade för övrigt en stor artikel om underbarnet Fenty, 37 år gammal. Han känner Obama väl sedan 2004 och spås av många en lysande framtid som politiker inom demokraterna. Fenty var en av de första betydelsfulla borgmästarna som öppet stödde Barack. Det ska bli intressant att följa hans öden och äventyr framöver.

I dag var dottern på kalas hemma hos The Simpsons, som är nära vänner till familjen Fenty. Jag stod och pratade med pappa George om artikeln i The Post och det visade sig då att två av Adrian Fentys närmaste medarbetare satt strax intill. De var väldigt nöjda med idolporträttet i tidningen. Det är så man bygger upp ett varumärke i politiken... Intressant.

Annars är ju dagens politikersnackis utan tvivel Barack Obamas val av VP. Det blev alltså Joe Biden, senator från delstaten Delaware, strax här intill. Grannen David, som är en höjdare inom State Department, var förvånad när jag pratade med honom i morse. "Biden är en pratkvarn och var mer aktuell för 20-25 år sedan", tyckte David.

Lördagen har i övrigt ägnats åt bl a löpning. Det var första gången på tio dagar och jag var helt färdig efter en dryg halvtimme i 30-gradig värme. Men nu ska jag köra regelbundet igen, det är ett löfte. Jag valde ju bort Midnattsloppet i år, men vill gärna passa på att upplysa er alla om att min gode vän och löparkamrat Martin B fullföljde loppet på ett fullständigt strålande sätt. Trots allvarliga knäproblem (operation bara för några månader sedan) tog han sig i mål på 50,40. Viva Martin!

Själv hade jag antagligen kutat på runt 45 minuter om jag ställt upp.

1 kommentar:

Martin Börjeson sa...

Jag är fullständigt övertygad om att du hade sprungit på 42.15. Precis som du skulle springa nästa års New York Marathon på 3.20.30 om du bara pallrade dig till startlinjen.

Men hur var det Lundell sa; "ett inställt lopp är också ett lopp".