Jo, jag vet. Jag är skyldig er en rappoprt från min amerikanska köksträdgård.
Det är en sorgerlig historia.
Men låt mig börja med det positiva: Vi fick runt 20 mogna och fina tomater från våra två plantor. Ungefär lika många åts upp av diverse djur. Men det är okej. Det bjuder jag på.
Basilikan: Satte rätt många. Alla utom en försvann i ogräs. Denna enda slutade växa när den var ungefär fyra centimeter. Inte så mycket att hänga i julgran eller ha i pastasåsen.
Broccolin: Kom igång rätt bra. Efter gallring hade jag runt 20 plantor som växte på och såg fina ut. Sedan anfölls de av hungriga insekter, som dessutom la ägg i dom. Hälften åts upp innan de hunnit sätta blommor. I stort sett alla andra är också angripna. Ett fåtal har utvecklat blomsterställningar (det där man äter), som dock är tämligen minimala. Inte så mycket att hänga i julgran eller göra soppa på.
Ingen höjdarsäsong för min köksträdgård alltså. Det är en smula pinsamt eftersom jag faktiskt har en bakgrund som professionell organisk-biologisk grönsaksodlare, med just broccoli och örter som specialitet. Visserligen bara i ett år (för 23 år sedan), men i alla fall.
Jag räknar med att komma igen nästa år. Då ska jag damma av en annan gammal specialitet: kålrabbi. Först måste jag dock ta reda på vad det heter på engelska. Coalrabbi? Just kidding. Det heter faktiskt... kohlrabi.
Not kidding.
2 kommentarer:
Hur länge blir ni kvar? Hur ska sverige klara sig utan er?. Kram V
Minst två och ett halvt år till, skulle jag tro. På fråga två svarar jag... Typ katastrofalt. Fast frågan är om någon ens märker att vi är borta.
Skicka en kommentar