From alla of us...

...to all of you:

Happy New Year!

Jobb och work-out

Jag har ägnat den större delen av denna den näst sista dagen 2008 åt jobb. Har en del projekt som ska vara färdiga och levererade i början av nästa år och det känns rätt kul att känna sig en smula professionell då och då. Överhuvudtaget har jag haft rätt mycket frilanseri och konsulteri de senaste månaderna - och förhoppningsvis kan jag fortsätta hålla ungefär samma nivå framöver.

Under eftermiddagen bröt jag dock arbetsdisciplinen och gick på gym ett par timmar, medan hustrun tog syster och alla barn (utom Big Brother som stack iväg och spelade basket med en kompis) på en guidad tur genom monumentens DC.

Jag workade ut med diverse tortyrredskap och försökte fokusera på övningar som är tänkta att stärka min stackars diksbråcksansatta rygg. Det var rätt okej, men det jag föredrar att springa ute i den verkliga outdoor-världen. De där maskinerna ger mig inte riktigt någon genuin känsla av verklighet, som t ex vedhuggning eller att röja i trädgården. Det bästa med gymmet var helt klart att det fanns en bastu.

Middagen blev indisk - currygryta med räkor, svamp och rödlök serverad med ris och ett kylt ekologiskt vitt vin. Fantastiskt gott om jag får säga det själv.

Take care.

En underbar dag i Distriktet

Den makalösa vädret håller i sig, även om det inte har varit över 20 grader i dag. Men solen har formligen vräkt ner och temperaturen har hållit sig på en behagligt 13-gradersnivå. T-shirt-varmt i lä.

Vädret var så fantastiskt att jag orkade snöra på mig joggingskorna och sticka ut på en 50-minutersrunda. Det blir inte så ofta numera, men jag har ambitionen att skärpa mig.

Turen gick över Vita Huset och ner genom The Mall och sedan tillbaka längs flodstranden. Det är ärligt talat inte så ofta jag har vägarna förbi downtown numera, men jag kunde konstatera att man redan börjat bygga om stan inför Inauguration Day den 20 januari. Massor av läktare är redan monterade längs kortgegevägen. Och nationens julgran strax söder om Vita Huset såg lika präktig ut som förra årets. I övrigt var det många bönder i stan. Att det ska vara så svårt att hålla till höger och se sig för innan man kliver rakt ut. Inget ont om bönder, dock. Jag har själv varit en.

Hanna och hennes tjejer har börjat acklimatisera sig så smått. I dag har vi mest ägnat oss åt utflykter i närområdet och framåt kvällen avnjöt vi en fantastisk middag bestående av stekt fisk och potatis. Nu sitter hela gänget framför TV:n och tittar på en av Syster Ysters julklappar: "The Wizard from Oz" på DVD.

Två systrar är ute och går med ena systerns döttrar, Carmen och Julia. Observera den finurliga lilla skuggan i bildens högra nederkant. Sånt kallas fotokonst i den högre skolan.

Bild tagen alldeles nyss. Hela kusingänget framför trollkarlen från Oz och bakom varsin glassportion.

Hanna och hennes tjejer på besök

Moster Hanna med döttrarna Julia och Caemen landade lyckligt här i DC i eftermiddags. Hustrun och barnen tog emot ute på Dulles, den internationella flygplatsen runt 40 minuter nordväst om stan.

De hade varit i farten närmare 24 timmar och Hanna var tämligen trött och törnade in rätt snart. Jag misstänker att hon kommer att vakna, pigg och glad, runt klockan halv fem i morgon bitti, lokal tid.

De yngre tjejerna hade sovit lite på flighten över och klarade sig uppe en knapp timme längre än mamma. Men nu sover alla så sött en trappa upp.

Barnen har haft jättekul med sina kusiner och både dom och vi vuxna är thrilled över att få ett så kärt besök från det gamla landet. Jag återkommer med lite bilder vad det lider.

I övrigt kan jag rapportera om en lagom mellandagstemperatur på 23 grader i dag. Och så har jag lärt Oscar som jobbar på vår lokala butik på helgerna att säga "Gott Nytt År" på svenska.

Pedro fick en rolig disktrasa från Sweden i dag.

Nästan som en vårdag i fjällen

Tidigt på Annadags morgon åkte vi med två fullastade bilar, tre vuxna och sju barn till Liberty Mountain i Pennsylvania. Strax före kl 10 var vi framme och efter en massa liftkortsköp, utprovning av hyrskidor och -pjäxor och annat smått och gott, började vi åka utför. Se stora kidsen klarade sig i stort sett själva i de något mer lutande backarna, medan jag och Robert mest höll oss i barnbacken tillsammans med våra respektive femåringar.

Det blev en härlig dag, med sol och perfekt temperatur. Inte så värst mycket folk heller så det blev mycket skidåkning eftersom väntetiderna vid liftarna var närmast noll hela dagen.

Syster Yster och Big Brother var snart inne i sina gamla skidåkarvanor - trots att det nästan är två år sedan de stod på ett par skidor senast - och svängde och bromsade utan problem. För Lillebror var det i praktiken premiär för slalomåkning. Han provade i och för sig på det lite när han var tre år, med den räknas knappast. När vår dag i de amerikanska pisterna led mot sitt slut körde han själv ner för rätt rejäla backar och hade lärt sig både svänga och bromsa hur bra som helst. Han var väldigt stolt - precis som jag...

Överhuvudtaget blev det en väldigt positiv dag, där alla barnen hade hur kul som helst. Vi körde på till klockna var över sju på kvällen. Då hade det fina vädret övergått till ett kyligt regn och vi packade ihop oss i bilarna och körde hemåt mot Distriktet igen, trötta men mycket nöjda efter en toppendag.

Syster Yster med kompisen Lova. I bakgrunden ses Elina och Robert.

Big Brother och Lillebror tar en break i skidåkningen.

Han var rätt nöjd med sina framsteg i pisterna, Lillebror. Här fångad framåt kvällskvisten i soffliften på väg uppför berget.

Post tomte (efter jultomten)

En ögonblicksbild från julafton strax efter tomtebesöket.

Juldagspromenad i vårväder. I bakgrunden den grekiska ambassaden.

Det har varit en ytterst stillsam dag här i DC. För de flesta amerikaner som firar jul är det ju juldagen som är den stora dagen och det märks. Knappt någon trafik, stängda butiker och en tystnad som är väldigt ovanlig att uppleva här i Distriktet.

Vi har ägnat juldagen åt spel, pussel, lek med julklappar, promenader och måltider. Vädret har varit närmast vårlikt, med strålande sol och över tio gader varmt.

Julafton förflöt enligt alla våra planer, förutom att saffransåsen skars sig. Risgrynsgröten kokad på sushiris blev helt perfekt (tack Taina!) och nubben smakade precis som en nubbe ska. Våra vänner Robert och Martina med kids kom över en stund på eftermiddagen för en julaftonspromenad och efterföljande glögg. Väldigt trevligt.

Sedan var det dags för tomten, som detta år såg en aning märklig ut. Men det är svårt att få tag på bra tomtemasker här i DC. Alla blev glada för sina klappar och en sömnig och mätt julefrid infann sig framåt kvällen.

I morgon är det tidig uppgång. Vi ska köra norrut, mot Appalacherna i Pennsylvania, för en heldag på Liberty Mountain - utförsåkning en dryg timmes bilväg härifrån. Återkommer med rapport.

I övrigt? Mus nummer sju fastnade i fällan på julafton. Den ligger nu begravd på bakgården. Caps vann över N Y Rangers. Och jag borde nog börja springa igen efter all julmat... Men det får bli en senare historia. Bra nyårslöfte, kanske?

Merry Christmas!

Big Brother, Lillebror och Syster Yster önskar å allas våra vägnar alla läsare en riktigt, riktigt god jul. Hoppas ni har det bra, både ni som är hemma i det gamla landet och ni som kikar in på bloggen från den här sidan Atlanten.

Kall rapport från Distriktet

Vi kände det redan i går kväll. Vinden började friska i samtidigt som temperaturen började sjunka. Och när vi vaknade upp i morse var det fortfarande blåsigt och fem minusgrader. Riktigt, rikigt kallt för att vara här i DC. Enligt min ömma moder, som jag precis pratade med via telefonledningen, är det för närvarande exakt tio grader varmare i Stockholmstrakten.

Det gamla hus vi bor i är oerhört illa isolerat. Det blåser in överallt, det är sprickor och glipor och fönstren är ett skämt - enkelglas och i många fall omöjliga att stänga ordentligt. Vilket innebär att värmepannan går för fullt och att elementen i huset i princip är rödglödgade.

Mitt skrivbord står precis vid ett av dessa glödande element och jag har tvingats flytta bort bordet en dryg meter för att inte få brännskador. samtidigt är det bara 16 grader i resten av rummet...

Annars är det vackert ute med klarblå himmel. En dag som gjord för julklappsshopping helt enkelt.

Jul i expressfart

Julefrid. Ändlösa, trivsamma, slappa dagar. Storstädning. Köpa julklappar. Planera mat. Köpa mat. Vara trevligt och snäll så tomten kommer.

Dagarna går fort, julen närmar sig med expressfart och nu är det plötsligt lov. I fredags hade kidsen avslutning på vår kommunala skola med konsert för alla föräldrar. Förra året bjöd Syster Ysters klass på en alldeles egen och totalt galen version av "Tipp Tapp" med er egen bloggare som gitarrist. I år körde de en hialös version av någons slags åsnesång. Bra är bara förnamnet.

Lillebrors kindergarten-gäng bjöd på "Suzy Snowflake" - en gigantisk succé inför den fullsatta salen.

På fredagskvällen hade vi en trevlig middag med kompisar hemma hos oss och i dag, lördag, gick jag och ungarna med flera på collegebasket på Verizon Center. Vi hade fått gratisbiljetter till Hoyas hemmamatch och njöt av bra platser och bra spel. Collegebasket på den här nivån i USA håller helt klart svensk elitserienivå. Minst. Georgetown vann.

Samtidigt, i Philadelphia, förlorade Caps sin sista match före jul med 1-7- Ingen vidare julklapp för Bäckström och Nylander. Men de har ju trots allt spelat riktigt bra under hösten och leder sin serie tämligen komfortabelt. Händer inget oförutsett bör laget klara sig till slutspel.

Lördagskvällen ägnades åt middag hos vänner bosatta på Q Street, ett stenkast från Dumbarton där vi bor. Mycket gott, mycket sympatiskt. De är båda psykologer/terapeuter och vid ett tillfälle smög jag ner i källaren och kollade in deras respektive mottagningsrum (de tar emot sina patienter i varsitt rum i huset). Man jobbar ju på en tillsynsmyndighet

Jo, det fanns både en schälsong och ett paket med kleenex i varje rum. Precis som det ska vara.

Inlagd sill på Ajkia - men var är risgrynsgröten?

Så var det då dags för den numera traditionella julmatsinhandlingen på Ajkia (Ikea). Polaren Bob och jag drog iväg på morgonen och återvände till DC några timmar senare fullastade med knäckebröd, choklad, kaviar, inlagd sill, Ballerinakex och diverse annat smått och stort.

Det enda jag saknade var risgrynsgröt. En jul utan risgrynsgröt är på något sätt en något mindre julig jul. Jag är ärligt talat inte någon särskilt julig person. Jag menar, visst är det trevligt med allt kring jul och så, men jag har firat flera jular med att jobba extra på sjukhus eller bara varit hemma ensam och det har varit riktigt bra det med.

Det är inte så mycket jag begär. Men jag vill gärna ha min risgrynsgröt. Det går inte att uppbringa här. Helt klart en affärsidé. Man kanske skulle starta risgrynsgrötsimport till USA? En annan importvara som jag tänkt på är sådana där fåniga gångstavar. Har bara sett ett fåtal här. Samtidigt älskar amerikaner allt som är fånigt och onödigt, så gångstavar skulle säkert göra succé. En tredje sak som man skulle kunna importera hit är vettiga kösystem. Och en fjärde är effektiva ljuddämpare till motorer och maskiner. Och en femte är snygg tidningsdesign. Och en sjätte är idén om att man faktiskt kan gräva ner el-, tele- och bredbandskablar under jorden så vi slipper få avbrott i leveranserna så fort en fågel sätter sig på linan. Och en sjunde är...

Nä, jag blir nog aldrig någon importör. Det är inte riktigt min grej, som det brukar heta.

Ungarna har i dag gått näst sista skoldagen för året. För Lillebror stundar det allra första jullovet. Vilket påminner mig om att vi borde ta tag i det där med julklappar. Vi har åtminstone fixat klappar till barnens fröknar (de har inga magistrar). De kommer att få varsin burk svenska pepparkakor. Men säg det inte till någon. det ska bli en överraskning.

Take care over there.

Dubbelt tandläkarbesök

Denna dag, som fortfarande när detta skrivs är en onsdag här i Amerika, blev tämligen sönderhackad på grund av dubbla tandläkarbesök. Först på morgonen var jag med Big Brother hos orthodontisten. Ett svårt ord som min hjärna verkar vägra att lära mig att säga. Hur som helst, en orthodontist är en tandläkare som specialiserat sig på tandregleringar. Storebror ska nämligen få tandställning. Det är inget ovanligt här i USA, där i stort sett varenda människa under 25 går omkring med olika former av saker i munnen. Ofta handlar det om kosmetiska fixningar, ett vackert leende är väldigt viktigt in the states.

Big Brother har dock medicinska skäl att fixa till tänderna, eftersom det helt enkelt är för trångt för några av de permanenta tänderna om man inte ordnar plats för dom. Så ni blir det tandställning både uppe och nere i ungefär ett år.

På eftermiddagen var det dags för nästa tandläkarbesök, denna gång hos vår "vanliga" tandläkare, Dr Glad (som egentligen heter Dr Gluck). Samma patient som på morgonen, men nu var det två hål som skulle lagas. Det har uppenbarligen slarvats med tandborstningen...

Hålen var dock små och det hela gick på drygt 20 minuter och Big Brother kände inte ett dugg trots total frånvaro av bedövning. Duktig kille. Det är ju sådär halvkul att gå till tandläkaren och att dessutom behöva gå till två olika under samma dag är kanske inte direkt dubbelt så kul, om ni fattar vad jag menar. Dr Glad har för övrigt sin mottagning i Watergate-komplexet -läs mer om detta på min andra blogg, Amerika-reportage.

I övrigt att rapportera från Distriktet: Julen närmar sig här också och alla önskar en "happy holidays". Kidsen har två dagar kvar i skolan, sedan väntar två veckors jullov. Eller "winter break" som det heter här. På fredag är det dags för traditionell julkonsert med alla barn på Hyde Elementary School.

Någon snö har vi inte. Det är rätt tråkigt väder, runt 8-10 grader och mulet för det mesta.

Capitals fortsätter att vinna i NHL-hockeyn och Nick Bäckstroom spelar bättre än någonsin.

Sist men verkligen inte minst, en film från Syster Ysters sånguppvisning i måndags. Succé, förstås, inför en entusiastisk publik. Vi hann precis dit efter att ha landat med Floridaflyget. Det är stressigt att vara stjärna... För att inte tala om hur stressigt det är att vara stjärnans föräldrar.

Back in the District

Efter fyra lyxiga och lata dagar i Florida är vi nu tillbaka i DC. Miami var över förväntan, South Beach med sina art deco-kvarter coolare än vad jag trodde och Lilla Havanna var väldigt... kubanskt. Förutom att vi strövade runt i dessa kvarter, tillbringade vi rätt mycket tid i poolerna, på stranden och på restauranger. Det blev även dopp i den atlantiska oceanen samt en del fågelskådning. Jag lyckades komma ut och springa ett par morgnar och provade också på hotellets sauna som visade sig vara riktigt bra. Maten var suverän, drinkarna toppen och hotellfrukosten var bland de bästa vi någonsin upplevt. Men det kanske inte var så konstigt eftersom hotellchefen visade sig vara en svensk tjej från Falköping. Blott Sverige svenska frukostar har.

På det hela taget en underbar tripp. Kunde gott tänka mig att stanna ytterligare några månader. Men även washington DC har ju sina ljusa sidor. Mycket djur till exempel. Bland annat är vi nu uppe i sex infångade möss (två levande, fyra avlidna) och när vi kom hem i går var bilen helt och fullständigt täckt av fågelskit. Vi hade ställt den under ett träd som uppenbarligen var ett poppis rastställe för traktens fåglar. Skoj.

Lillebror i sol och pool.

Glada badare i floridansk värme.

Syster Yster med i en av hotellets fem pooler.

Det var rätt kul att hoppa i de atlantiska oceanvågorna. Drygt 20 grader i vattnet.

On the beach. En av skyskraporna i bakgrunden var vårt hotell.

Exilkubaner fördriver tiden i väntan på att Castro ska falla.

Bloggaren framför minnesmonumentet över invasionen av Grisbukten - en av historiens mest misslyckade militära operationer.

Vi åkte till en av världens största shoppingcenter och tittade på en helt absurd julvärld som de byggt upp.

En lite märklig blandning av tre vise män, Lillebror, Jesusbarnet i krubban, palmer och en julgran. Bilden tagen i South Beach.

Vi drar iväg

Det blir inte så mycket aktivitet här på bloggen den närmaste tiden eftersom vi är på resande fot i några dagar. Florida väntar, vilket känns väldigt bra med tanke på att det regnar och är allmänt ruggigt här i Distriktet.

Nu ska jag fokusera på poolbad, inventera drinklistor samt läsa en och annan bok. Någon som är avundsjuk?

Hör av mig i början av nästa vecka. Take care.

Ny GAIS-tränare. Med AIK-tatuering. Jättekul.

Jaha. Nu är det väl bara att vänta på "dråpliga kommentarer" från Martin, Björn, Johan, Göran och alla andra Gnagare jag känner. Den nya GAIS-tränaren Alexander Axén, som presenterades tidigare i dag, har nämligen Solna AIK:s klubbmärke tatuerat på armen.

Kul. Verkligen. Kul.

Man får väl vara glad att han inte har det tatuerat i pannan. Och det finns ju laser, som någon på ett av GAIS-planken skrev...

Distriktets enda anarkistiska bokhandel, Brian MacKenzie Infoshop slår igen. Den ligger borta på 9:e gatan och stänger vid nyår. För få aktiva medlemmar och för få kunder är en olycklig kombination.

Jag har cyklat dit några gånger och köpt en och annan bok, dom har rätt kul utbud. Bland annat handlade jag examenspresenten till vår barnvakt Frida här. Hon blev jätteglad för en bildbok om punkens historia.

Nu lär det väl bli utförsäljning lagom till jul antar jag. Det är lite sorgligt att ett av de få riktigt radikala skyltfönstren försvinner här i stan. Distriktet blir fattigare. Jag gillar dom där små alternativa och ideellt drivna ställena som på något sätt verkar överleva mot alla odds. De behövs som motvikt till allt annat här i Distriktet - allt som är så etablerat, har så mycket resurser och sköts så professionellt.

Men Infoshopen överlevde således inte. De packar ihop ungefär samtidigt som Obama flyttar hit. Så kan det gå.

I övrigt kan rapporteras:

• Den första musen har följts av - ytterligare tre! Två lyckades jag dock fånga och släppa loss levande. Musinvasionen kan ha berott på kylan.
• Det iskalla vädret har ersatts av en ljum vind och runt 15 grader i luften.
• Caps spelar ömkligt. Men Bäckstrooom gör mål i nästan varje match.
• Det har efterlysts information om vår mathållning här på Dumbarton Street. Okej. I dag lagade jag kyckling med indisk curry och rikligt med rödlök. Till detta serverades ris samt organisk cucumber och morötter. En Samuel Adams Winterlager var perfekt till denna anrättning som kanske var det godaste jag någonsin lagat. Men det säger jag å andra sidan i stort sett varje gång jag lagat något, som min dotter påpekade i dag. Utom när jag lagar min äckliga äppelpaj.
• Vi har satt upp vår härligt amerikanska plastjulgran. Ska försöka ta en julig bild av den så småningom.

Take care.

Kallt och det första amerikanska tandläkarbesöket

Det har varit ruggigt kallt i DC under ett par dagar nu. I morse var de fyra minusgrader när jag och Big Brother åkte iväg till skolan. Och i går höll vi på att frysa till is när vi var ute på en sen eftermiddagspromenad tillsammans med några vänner, för att beskåda när de tände julgranen nere i vår lokala hamn här i Georgetown. Den vinden var inte att leka med.

Det blev överhuvudtaget en intensiv söndag. Först loppet som jag redan berättat om. Sedan var jag och kidsen och spelade bowling hela eftermiddagen tillsammans med ett gäng från Syster Ysters klass. Jättekul och min bowlingform var oväntat god - 140 och 144 poäng i de två serier jag hann med mellan pizzaätning, allmänt snack och hjälp med barnens klotrullande.

För andra gången i mitt liv besökte jag den amerikanska militärbasen Bolling Air Force Base och det var lika fascinerande den här gången. Det är som ett samhälle i miniatyr därinne. Här finns allt. Och allt är dessutom subventionerat. Följdaktligen är bensinen på bensinsstationen billigare, hamburgarna på McDonalds billigare och priset för att bowla billigare.

I dag tog jag med barnen på en annan skojig utflykt, nämligen till Dr Gluck och hans assistent Lisa på tandläkarmottagningen. Ett dåligt samvate mindre för föräldrarna, eftersom vi borde gått till tandläkaren med kidsen tidigare. Men bättre sent än aldrig. Big Brother hade ett par småhål och lär väl få tandställning vad det lider, annars var det inga större problem.

Själv har jag en lagning från 70-talet som gick sönder för ett år sedan. Jag satt där i godan ro och tuggade jordnötter och drack en oerhört välförtjänt öl (jag menar, jag hade ju faktiskt gått upp den där dagen), när jag plötsligt kände något litet och hårt i tuggan. Den gamla amalgamen hade lossnat.

Jo, jag vet. Jag ska fixa det där snart. Ska bara...

Kanonlopp av löpartalang

Ingen snö men iskallt och en stygg vind, gjorde att förhållandena var tuffa när Girls on the Run-racet avgjordes tidigt i morse. Vi vandrade över till våra kompisar Emma och Raymond strax före 7 i morse och åkte i deras bil till startplatsen belägen precis vid floden, intill Jefferson Memorial. Efter att försökt sätta fast nummerlappar och tidtagar-chip med stelfrusna fingrar, gick starten strax efter kl 8. Man fick passa sig för att inte ramla på de många isfläckar som fanns längs vägen.

När vi väl kom igång blev det dock snart varmare under alla lager av tröjor och byxor som vi tagit på oss. Och en kort stund var det nästan njutbart. Efter halva sträckan (hela loppet är fem km) vände vi och insåg att vi hade haft en rätt trevlig resa utåt. Plötsligt hade vi den där isvinden rakt i ansiktet. Det var bara att bita ihop och köra.

Tiden blev ungefär fem minuter långsammare än när vi sprang samma lopp i våras, vilket helt och hållet berodde på omständigheterna. Då var det runt 20 grader varmt och livet lekte.

Hur som helst gjorde Syster Yster ett kanonlopp och var snabbaste tjej av alla startande från Hyde. Själv längtade jag intensivt efter en bastu när vi kommit i mål...

Kallt men glatt före start.

Syster Yster med polaren Rina efter målgång.

Tufft lopp i snöglopp

I morgon, söndag, står Syster Yster och jag på startlinjen för denna termins upplaga av "Girls on the Run"-racet. Det är ett 5 km långt lopp arrangerat av den organisation som dottern är med i och som heter Girls on the Run. Det är en väldigt sympatisk idé, det här med springtjejerna. De träffas en gång i veckan efter skolan och tanken är inte enbart att de ska få motion och goda rörelsevanor, utan också att de rent allmänt ska stärkas i självförtroende, bli bättre på att ta för sig, bli stoltare och tuffare på ett positivt sätt.

Att vägra ta skit, som Grynet i TV uttryckte det för några år sedan. Och som pappa kan man ju inte annat än att gilla den inställningen.

Däremot är jag kanske inte riktigt lika förtjust i det här loppet i morgon. Startskottet går kl 8 åp morgonen. Bara det... Dessutom ska det snöa i natt. Och det kommer att vara minusgrader i morgon bitti. En isande vind har dessutom utlovats svepa in från norr. Loppet går ute vid strandkanten till Potomac, så det lär inte bli tal om att kunna skydda sig från vinden.

Jag fryser vid blotta tanken på morgondagen.

Brrr.

Syster Ysters mål är att slå tiden från i våras, omkring 30 minuter. Men då var det ungefär 18 grader varmt och livet lekte. Förhållandena kommer att vara drastiskt sämre den här gången, så jag har försökt få henne att tona ner sina förväntningar.

Jag återkommer med rapport.

Schysst match och exit mus

Var i går kväll på första Caps-matchen för säsongen på Verizon Center. Islanders stod för motståndet och trots ungefär en fjärdedel av lagets spelare på skadelistan, så spelade Capitals riktigt bra. Särskilt under första perioden. I andra jämnades spelet ut och Islanders lyckades också kvittera, innan Caps drog ifrån mot slutet. 5-2 blev det och våra svenska hjältar Niiilander och Backstrooom splade mycket och överlag bra. Nick Backstroooom gjorde dessutom det sista målet i tom kasse, framspelad av det ryska yrvädret Ovechkin.

Kul match och sedan gick vi till Kramers Books and Afterwors vid Dupont Circle, en rolig blandning av bar, café, restaurang, musikställe och - framförallt - bokhandel. Här kände vi oss intellektuella och litterära efter den sportsliga neanderthal-upplevelsen. Två trevliga fatöl blev det innan vi vandrade mot Georgertown framemot natten.

När jag kom hem hamnade jag i ett musprojekt igen. Vi har haft starka indikationer på att det bor en mus i vårt hus sedan flera veckor, men trots snälla icke-dödliga fällor och diverse andra åtgärder har vi varken sett skymten av den eller ännu mindre lyckats jaga ut den.

Men igår eftermiddags såg Big Brother något som definitivt uppträdde som en mus och när jag sent i går öppnade skåpet under diskbänken för att ta fram något i röran där, insåg jag var musen bruka husera. Fullt med musskit. Så då tog jag fram det stora artilleriet, det vill säga den klassiska dödliga musfälla som jag inköpte för några veckor sedan. Med en gillrad ostbit och med hanen spänd sköt jag in fällan under diskbänken.

Och i morse var det dags för musbegravning. I mitt lilla tal till musens minne, poängterade jag att jag inte hade något personligt emot den, men att den fått väldigt många chanser att krypa in i de snälla fällor som vi haft framme hur länge som helst. Och att den på ett rätt nonchalant sätt struntat i detta, trots godbitar som bröd med jordnötssmör, ost och annat smaskigt. Jag är det förste att beklaga att det blev så här, sa jag, men någonstans var jag ändå tvungen att dra gränsen.

Frid över dess minne.

Kvartssamtal med Lillebrors fröken

I eftermiddags var det kvartssamtal med läraren i Lillebrors Kindergarten-klass. Och här är verkligen kvartsamtalen just kvarssamtal. Läraren följer tämligen strikt en ordning som innebär en snabb genomgång av de viktigaste prylarna - hur det går i matte, reading, writing, social studies, science och allt vad det nu heter. Har eleven ifråga några särskilda problem tas detta upp också. Och på slutet finns det lite tid för föräldrarnas egna funderingar eller åsikter.

Lillebror fick som väntat ett strålande betyg av sin fröken. Han har börjat läsa på allvar och skriver betydligt bättre än för bara några månader sedan. Han älskar sin skola, sin fröken, sina klasskompisar och varje dag dansar han till skolan på glada ben.

Normalt läser jag för honom varje kväll och sedan en tid har han själv fått läsa några meningar eller en sida ur boken vi håller på med. Det är lite kul att höra honom ljuda på engelska, fast det är svenska böcker vi läser oftast. Det där med svenska böcker är ett medvetet val. Han läser, skriver, pratar och lyssnar på engelska så många timmar varje dag, så någon kvarts läsning på svenska känns definitivt befogad.

Alla tre barnen har börjat prata lite svengelska nu efter ett drygt år här i USA. Lillebror blandar mest. I dag när han skulle berätta om sin skoldag, så lät det ungefär så här:

"Och sen så fick vi three newspapers som vi skulle cut in pieces och sedan tog vi glue och gluade ihop newspapren med våra paintings och sedan gick vi for lunch. We had so much fun today!"

Själv har jag no problems med those things.

Jag, en moviestar

Äntligen kom jag ut och sprang en rejäl runda i morse. En timme ganska prick. Bör motsvara runt 12 kilometer. Det kändes tungt ur flera aspekter. Riktigt jobbigt var det när en kvinna runt 20 år äldre än jag sprang förbi mig där vid kanalen. Jaja, tänkte jag. Den där takten kommer hon inte att klara av länge till. Jag låter henne få lite försprång så det inte blir för pinsamt för henne direkt. Så springer jag ikapp henne sedan.

Hon fick sitt försprång. Som växte. Och växte. Det var inte tal om att hon skulle sakta ner. Eller att jag skulle öka farten. Det var bara att erkänna sig besegrad.

Men det var i alla fall väldigt vackert väder.

Rapport i övrigt: Mest om bilar och bailouts här i stan just nu. Kul att bilcheferna sent om sider insåg att det kanske är läge att sluta provocera folk om de ska få en massa skattemiljarder (se min filansblogg Amerika-reportage).

Julskyltningen har kommit igång på allvar runt om i affärer, bostäder och trädgårdar. Satte själv upp vår fantastiska julillumination ute på gården i går.

Ibland känns det som om vi bor mitt i en film. Sedan vi flyttade hit har det varit minst två stora filminspelningar här i kvarteren. Förra veckan var Bob och jag och såg bröderna Cohens "Burn After Reading" (den var sevärd men inte någon av deras bästa: Fargo, jag säger bara: Fargo... eller O Brother, Where Art Thou?) som innehåller en mängd scener från Georgetown. Och nu i kväll slötittade jag på en i övrigt rätt kass skräckfilm - som dock blev betydligt mer intressant när barnens skolgård plötsligt fick en huvudroll.

Enligt rykten har dessutom vår ytterdörr varit med i en film med Tom Cruise.

Det är således bara en tidsfråga inna jag blir upptäckt som den slumrande filmstjärna jag i själva verket är. Det handlar bara om att gå ner ett par kilo.

Take care.