fredag 5 december 2008

Schysst match och exit mus

Var i går kväll på första Caps-matchen för säsongen på Verizon Center. Islanders stod för motståndet och trots ungefär en fjärdedel av lagets spelare på skadelistan, så spelade Capitals riktigt bra. Särskilt under första perioden. I andra jämnades spelet ut och Islanders lyckades också kvittera, innan Caps drog ifrån mot slutet. 5-2 blev det och våra svenska hjältar Niiilander och Backstrooom splade mycket och överlag bra. Nick Backstroooom gjorde dessutom det sista målet i tom kasse, framspelad av det ryska yrvädret Ovechkin.

Kul match och sedan gick vi till Kramers Books and Afterwors vid Dupont Circle, en rolig blandning av bar, café, restaurang, musikställe och - framförallt - bokhandel. Här kände vi oss intellektuella och litterära efter den sportsliga neanderthal-upplevelsen. Två trevliga fatöl blev det innan vi vandrade mot Georgertown framemot natten.

När jag kom hem hamnade jag i ett musprojekt igen. Vi har haft starka indikationer på att det bor en mus i vårt hus sedan flera veckor, men trots snälla icke-dödliga fällor och diverse andra åtgärder har vi varken sett skymten av den eller ännu mindre lyckats jaga ut den.

Men igår eftermiddags såg Big Brother något som definitivt uppträdde som en mus och när jag sent i går öppnade skåpet under diskbänken för att ta fram något i röran där, insåg jag var musen bruka husera. Fullt med musskit. Så då tog jag fram det stora artilleriet, det vill säga den klassiska dödliga musfälla som jag inköpte för några veckor sedan. Med en gillrad ostbit och med hanen spänd sköt jag in fällan under diskbänken.

Och i morse var det dags för musbegravning. I mitt lilla tal till musens minne, poängterade jag att jag inte hade något personligt emot den, men att den fått väldigt många chanser att krypa in i de snälla fällor som vi haft framme hur länge som helst. Och att den på ett rätt nonchalant sätt struntat i detta, trots godbitar som bröd med jordnötssmör, ost och annat smaskigt. Jag är det förste att beklaga att det blev så här, sa jag, men någonstans var jag ändå tvungen att dra gränsen.

Frid över dess minne.

Inga kommentarer: