Halloween-feber

Jag vet inte om det var den ekonomiska krisen eller regnet, men faktur är att årets Halloween-firande inte blev lika överdrivet som tidigare år. Inte lika mycket godis, inte lika många barn ute på gatorna.

Möjligen präglas dock intrycket en smula av att Syster Yster legat utlagen i feber i ett par dagar. Så hon och jag fick hålla oss hemma och tröstäta lite glass och godis (kuckelimuckmedicin), öppna dörren när det ringde på utklädda barn samt kolla in Mama Mia som gick på TV.

Typiskt att hon skulle bli sjuk just denna helg, som hon sett fram så mycket emot. Först missade hon ett stort tjejparty i fredags kväll. Sedan blev det inget Halloween-firande i dag. Och i morgon förmiddag skulle hon ha startat i höstens Girls on the Run-lopp - i toppform...

Stackars tösabit.

Jag återkommer med sjukrapport och lite bilder från kvällens trick or treat.

Grattis på födelsedagen, brorsan!

Här har du min present: Old Jackson Browne och hans slagdänga "Lawyers in love". Den handlar väl egentligen inte så mycket om advokater, men känns ändå rätt på något sätt...

Keep on rockin'!

I dessa yttersta tider - ett bildgalleri

På allmän begäran kommer nu en bilduppdatering av bloggen, präglad av social samvaro och stundande Halloween-hysteri. Fotona är i någon slags omvänd kronologisk ordning - det senaste först med andra ord...

Man träffar så konstiga figurer läng Georgetowns gator numera. Denna bild togs i samband med en promenad i går kväll.

Kul besök av gamla kompisar från Bromma: Familjen Staaf är på höstslovsresa till det stora landet...

...och kom hem till oss och åt middag i går kväll. Väldigt trevligt, det var säkert flera år sedan vi sågs senast...

...men barnen fann snabbt varann igen, trots det långa uppehållet.

Gårdagen präglades också av Halloween och...

...i sedvanlig ordning var det Fall Fest och kostymparad på skolgården. Här kommer årets fröken Ketchup promenerande...

...medan fröken Svart Ängel glatt log mot fotografen och...

...Lillebrors förra lärare Mrs. Bailey som vanligt använde hela sin enorma kreativitet. I år var hon en spegel. Hennes utklädning för två år sedan är dock fortfarande svårslagen. Då var hon en Tootsie Roll (en rätt berömd men rätt äcklig kola).

Även hustrun var utklädd (jo, det är två antenner som sticker upp övanför det vackra blonda håret). Hon gick runt och bjöd på godis på skolgården.

Nunna möter clown. Nunnan Donna fixade hela skolans halloween-kalas. Jag hade en clownnäsa som vanligt. Slipsen var mest av formella skäl, jag kom precis från ett viktigt möte på House of Sweden. Peter från Göteborg, till höger.

Syster Ysters klass gör sig redo att gå in i det hemska Haunted House. I mitten Mr. Atwell, läraren. Han är kanonbra.

Vårt Göteborgsbesök var med på Halloween-noterna. Se så hemsk Peter ser ut.

Ibland går riddaren omkring på Washingtons gator precis som en vanlig man.

Pumpa- och spindelvävsfixning i onsdags kväll. Nu ser det väldigt läskigt ut...

...vid vår trappa och staket. Eller hur? Kolla in spindeln där på räcket...

En trevlig middag i goda vänners lag. Jättegott.

Grabbgänget på väg till hockey. Ville mest visa att vi har kepsar. Allihop.

The Biking Family. Malin och Peter har sett till att öka cykelstatistiken i Distriktet den gångna veckan. DC är faktiskt en riktigt bra cykelstad.

En liten videosekvens från skolgården i går:

Hockeykväll i Distriktet

Backstrooom scorade ett och passade fram till övriga tre i gårdagens lokalderby mellan Caps och Philly Flyers. Matchen slutade 4-2 till Caps, efter en mycket stark andra halva av matchen. Med andra ord en kanonkväll för grabbarna från båda familjerna.

Tjejerna stannade kvar i hemtrakterna och hade enligt rapporter förgyllt aftonen med att bl a besöka ett utsökt trevligt glasscafé.

I övrigt kör våra gäster from Gotemburgo hårt med långa dagliga utflykter. En mängd muséer har besökts och i förmiddags var mor och son med i Syster Ysters klass och fick uppleva hur det kan gå till i en amerikansk klass. Nu ska de precis iväg och hälsa på bröderna Kennedy på Arlington-kyrkogården.

Lillebror är lika verbal som vanligt i detta klipp från i går kväll:

Några hållpunkter

• Fortsatt härligt höstväder i Distriktet.
• GAIS förlorade sista hemmamatchen för säsongen med 0-1 mot Storebrors förra lag Brommapojkarna. Tydligen en riktig bottenmatch.
• Redskins förlorade stort mot Eagles från Philly. När tvingas Jim Zorn gå?
• Malin och Peter cyklade till fiskmarknaden och trollade ihop en sagolik seafood-gryta fram mot aftonen.
• Syster Yster slog nytt pers på sin femkilometersrunda vid dagens löpträning - 26 minuter!

En dag i löpningens tecken

Denna söndag har präglats av löpning. Tidigt i morse levererade jag Syster Yster till Trish (en annan förälder på skolan) och sedan åkte dom tillsammans med ett gäng andra tjejer downtown, där dom skulle ansvara för en av vattenkontrollerna läng Marine Corps Marathon - den utan jämförelse största årliga löpartävlingen i DC. Efter leverensen blev jag så inspirerad så jag stack ut på en egen tiokilometers-runda. Och det slumpade sig så att jag råkade komma in på M Street ungefär 300 meter före den löpare som ledde loppet. Vilt jubel förstås. För mig. Jag tackade naturligtvis ödmjukt för stödet.

Efter dusch, hämtning av Big Brother och besök på grönsaksmarknaden vid Dupont, stack vi alla ner till centrum för att heja på Syster Yster och de omkring 30 000 löparna. Bra stämning och dottern verkade trivas rätt bra bland alla marinkårssoldater...

Vi käkade lunch i The Old Postoffice och åkte upp i klocktornet och beundrade utsikten över stan. Därpå kaffe i trädgården (det har varit en kanonfin höstdag i Distriktet) innan jag och Lillebror stack iväg på sedvanlig söndags-fotbollsträning.

Kvällen avrundades med en fantastiskt middag bestående av den lokala specialiteten crabcake, som serverades med ris och en god avocadosallad. Allt tillagat med kompetens och finess av hustrun. Till detta serverades en sval chardonnay från California. Barnen drack dock äppeljuice.

Det är inte ofta man får se Wisconsin Avenue tom på bilar.

Orskaken till tomheten på Wisconsin var att det pågick ett maratonlopp. Massor av gator var avstängda runt om i stan.

Vi stack ner och kollade när löparna passerade Georgetown på morgonen.

Sedan åkte vi in till stan och hejade på Syster Yster som var funktionär vid en av vattenkontrollerna. Bakom henne syns Val, min löparkompis.

Syster Yster hade sin egen hejarklack.

Ser ni henne bakom marinkårssoldaten?

Trish organiserade tjejernas insats i samband med loppet.

Många muggar blev det... Ungefär 30 000 sprang loppet i de centrala delarna av DC i förmiddags.

Syster Yster tyckte soldaterna var jättetrevliga. De jobbade tillsammans vid vätskekontrollen efter ungefär 17 miles av loppet. En mara är totalt 26 miles.

Publiken kom från världens alla hörn.

Syster Ysters löparklubb heter Girls on the Run.

Drottningträff och vaccin i näsan

Det har varit ett par intensiva dagar i distriktet. I fredags förmiddags hälsade vi på drottningen, som råkade korsa vår väg utanför House of Sweden. Malin och Peter gjorde sedan stan på eftermiddagen. På aftonen hade vi en trevlig stormiddag, hela gänget.

Tidigt i morse stack några av oss till fotboll, Lillebror hade match redan kl 8:30... Jag vet inte om det var sömnbrist eller vad, men Little Brother var på uruselt humör och klagade på det mesta. Inte ens när han gjorde ett av sitt lags tre mål blev han på bättre humör.

Efter en storhandling på Whole Foods och en trevlig lunch, gick hustrun iväg för att vaccinera våra barn mot H1N1, även kallad svininfluensan. Till sin egen häpnad fick även hon vaccination, trots att hon inte tillhör någon av de prioriterade grupperna... Både hon och barnen fick vaccinet som nässpray. Särskilt kidsen var påtagligt nöjda över att ha sluppit sprutan. Så nu har alla utom jag ett gott skydd mot nöffnöff-sjukan.

Sedan var det öppet hus på Storebrors skola och eftersom Syster Yster möjligen ska börja där nästa år, så studerade vi med extra stort intresse sjätteklassens olika ämnen och klassrum. Vi utnyttjade naturligtvis vår egen sakkunnige guide maximalt.

Nu är det kväll och vi har precis avnjutit en suverän brakmiddag. Storebror har åkt iväg på ett sleepover-kalas och i morgon bitti ska Syster Yster iväg vråltidigt eftersom hon ska vara funktionär på den stora maratontävlingen som går i morgon förmiddag.

Således ingen sovmorgon för mig denna helg. Tufft liv.

Han gjorde mål och spelade hur bra som helst men var inte på humör.

I väntan på vaccination

Vaccination via näsan. Vad de hittar på...

...på min tid var sprutorna en halvmeter långa och det tog ungefär en havtimme att ta dom.

Coolt gäng hälsar på i Storebrors skola.

Bästa tjejerna...

...hade rätt kul på skolbesöket.

Men är det inte drottningen som är ute och går? Mr. H till höger har koll på hovet. Foto: Peter J

600 inlägg and counting

Ojojoj så mycket jag har skrivit i den här offentliga dagboken från andra sidan. Ser till min oförställda häpnad att det förra inlägget var numero 600 sedan starten "We go America" den 20 augusti 2007.

Så nu är det snart dags att sätta sig och redigera hela klabbet och ge ut det som en bok. Kommer ju garanterat bli en storsäljare och ge mig en tryggad ålderdom. Visst skulle ni vara intresserade att pröjsa runt 250 spänn för en läckert utformad bok - perfekt att ge bort i födelsedagspresent eller julklapp för den USA-intresserade släktingen? Ska slipa på det där.

I dag tog jag ledigt efter lunch för att göra en välbehövlig storstädning av hela huset. Pedro dammades av och dammade på så det stod härliga till, alltmedan hustrun körde tvätt efter tvätt mellan sina jobbpass. Vi var klara precis lagom till att våra kompisar Malin och Peter och deras två underbara kids kom hit från flygplatsen. Det var verkligen kul att träffa dom, det var ett bra tag sedan. Efter en god laxmiddag med ris, gick våra gäster och la sig - klockan var väl runt 3 på natten för dom. För oss andra var klockan mer måttliga 9.

Efter lite plock, disk och läggning av barn, satte jag mig och kollade slutet av Caps mot Atlanta Thrashers. Det stod länge 5-2 till hjältarna från huvudtsan, men i vanlig ordning tappade dom det mesta mot slutet. Man kan väl säga att det blev onödigt spännande. Dock vinst i alla fall, 5-4. I morgon är det GAIS-match mot Malmö FF. Återkommer med kommentarer.

På bifronten kan rapporteras att de små ilskna flygfäna lugnat sig. I dag kunde vi sitta ute och inta vår lunch utan bi-laterala hot.

Om träning, konstskola och allt möjligt

Lillebror med skolkompisar på musiklektion i förmiddags. Mannen i bakgrunden är en annan förälder.

Min bloggkompis Taina undrade nyligen hur det går med träningen. Svaret är rätt enkelt. Det går inget vidare. Eller i själva verket inte alls. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Jag jobbar mer än vanligt just nu. Kan det vara det? Vädret har varit urkasst rätt länge. Har säkert påverkat. Lillebror var sjuk förra veckan. Jo, det kan också ha spelat in.


Men i själva verket är det mesta av det där rena rama bortförklaringarna. Det finns ju egentligen inga ursäkter för att inte sticka ut och röra på sig. Det enda acceptabla motivet är väl om man själv är sjuk. Och det har jag inte varit.


Så det är ren lathet, helt enkelt.


I dag flög dock fan i mig och jag stack iväg på en femkilometerstur i solgasset. Kan väl inte direkt säga att det var skönt, men det gjorde nog gott. På något sätt. Om en dryg vecka ska Syster Yster springa sitt halvmilslopp, Girls on the Run. Och som vanligt ska jag vara hennes run buddy. Så jag måste helt enkelt vara i form då. Det är fjärde gången vi är med i racet.


Denna vackra onsdag hann jag även vara med på de två yngsta barnens konstskola, Fillmore Art Center. Skolan hade öppet hus i dag och det blev två cykelturer dit för mig, eftersom Lillebror han sina lektioner på förmiddagen och Syster Yster på eftermiddagen.


Det är en väldigt trevlig grej, det här med Fillmore. En gång per vecka bussas alla ungarna på vår kommunala skola upp till konstskolan, de mindre barnen har första halvan av dagen, de större åker dit efter lunch. Fillmore erbjuder klasser i bland annat målning, skulptur, digital art, musik, dans och en hel del annat. Dessutom anordnar de after school classes. Syster Yster sjunger i kör, spelar piano och går på cartoon drawing. Det är totalt sex skolor från nordvästra DC som "delar" på Fillmore Art Center, så varje dag i veckan är det kids från olika skolor som kommer dit och är kreativa.


I dag var jag med på Lillebrors musiklektion på förmiddagen. De fick lära sig olika rytmer och tempon i musiken. Och på eftermiddagen var det dags att besöka Syster Yster som var på sin art class - läraren hade ställt fram ett stilleben bestående av en vas med blommor i som eleverna noggrannt och mycket fokuserat ritade av.


Det är faktiskt väldigt kul att skolan, trots ständig brist på pengar och resurser, orkar behålla den här verksamheten för barnen. Lärarna på Fillmore håller överlag hög klass och är mycket engagerade och entusiastiska. Och det märks bland barnen, som alldeles uppenbart tycker att det är väldigt kul att åka till konstskolan varje vecka.

Själv drar jag mitt strå till den kreativa skolstacken (hängde ni med där?) genom att fortsätta jobba idellt på skolbiblioteket. I dag tog jag med mig jobbet hem och har suttit i vardagsrummet någon timme och klistrat på små etiketter på några hundra bokryggar.

Ja, ja. Det är faktiskt inte så enkelt som det låter. Det är nämligen en specifik etikett som ska på en specifik bok. Annars blir det oreda i katalogiseringen. Sån't där kan inte överlåtas till vem som helst. Jag är nu inne på mitt tredje år som assisterande skolbiblioteksbiträde, så jag vet vad jag talar om.

I morgon ser vi fram emot besök from Sweden. Skojigt!

End of soccer season och massiv bi-attack

The Burke Boys (soccer, middle school) lost their game against JDS today.

Lillebror kollade in matchen och fixade en boll att sitta på.

Nop. The Burke middle school boys soccer team didn't make it. The season is over after the game today, a loss against Jewish Day School. Our boys played well, but JDS's kids are really good and also much bigger and probably in average at least one year older. I think the Burke players did a great job getting to the finals - you should be proud of yourself! And now you'll have more time to do your homework...

Big Brothers lag förlorade som väntat kvartsfinalen. Det innebär att säsongen är över och att Storebror nu kan koncenterera sig på skola och läxor.

Det har varit en makalöst fin dag här i DC, med över 20 grader på eftermiddagen. Den strålande solen inbjöd till en lunch ute i trädgården, så jag tog ut mina uppvärmda rester och en tidning för att avnjuta en halvtimmes lunchrast. Men jag fick snart fly inomhus, attackerad av hundratals (och för en gångs skull överdriver jag inte) arga bin, som uppenbarligen delade min smak för mat.

Grannen har fyra bikupor uppe på sitt tak, fågelvägen ungefär 15 meter från vårt trädgårdsbord. Normalt har de inte stört oss särskilt mycket. Men det här var något alldeles horribelt. Jag gick över till grannen för att kräva åtgärder. Men som tur var var han inte hemma just då. Och sedan, när jag lugnat ner mig en aning och hustrun dessutom givit en hop goda råd om hur man kommunicerar med en biägande granne utan att bli ovänner för livet, skrev jag en e-post till honom istället.

Och nu ikväll kom han med en flaska honung och bad så mycket om ursäkt å binas vägnar.

"Jag vet inte vad som flugit i dom - de ska inte uppträda så här", sa han.

Han trodde att det sannolikt är den plötsliga värmen - efter en veckas kall väderlek - som fått bina förvirrade. I morgon skulle han ta sig hem från jobbet vid lunchtid och med egna ögon kolla in biattackerna.

Det vore ju kul om man kan få sitta och njuta av solen i sin egen trädgård. Jag menar, är det för mycket begärt?

Signatur: Gnällig och bihatande granne

Burke to the quarter finals

The following text is for all my readers from the Burke blog:

The middle school boys soccer team made it to the quarter final after an extremly exciting game vs Grace Brethren School this afternoon. No score from either team when the referee blew the whistle after the second half. OT (over time) followed - and still no goals. Finally it came down to penalty kicks. The Burke Boys scored two, missed two. But Grace missed three out of five which gave Burke the victory. Great play and a lot of splendid performances from bort teams. And of course the joy was incredible when Ben, the Burke goalie, saved the last penalty kick. Next game is tomorrow already. And it's a tough one: Against Jewish Day School. They won the last game between the two middle school teams with 8-0 or something like that that...

And now, for my Swedish readers:

Vilken match, vilken spänning! Big Brother gjorde utan tvivel sin bästa match hittills i Burke-tröjan, liksom många av hans lagkamrater. Han satte dessutom ett av Burkes två straffmål i den avgörande straffläggningen - i vänstra krysset!

I övrigt kan rapporteras att Lillebror äntligen var tillbaka i skolan i dag efter att ha varit hemma nästan en vecka för sin pricksjuka. Och Syster Yster laddar upp inför sitt race om två veckor.

Samt, inte minst: Solen skiner igen i DC. I dag orkade temperaturen upp till drygt tolv grader på eftermiddagen. Och det ska bli varmare.

Om Odenplan i DC

Det har slutat regna!

Var inne och kollade Big Brothers skolas blogg precis och vad hittar man där om inte en film från Odenplan i Stockholm? Märkligt sa Bull.

Dessutom en rätt tankeväckande sak, något som fettbältet i USA (dit vi i DC hör) borde ta till sig:

Regn, regn, regn

Det var väldigt vad det regnar här i DC. Jag tror att vi är inne på femte dygnet i rad. Jag skrev om de veckra höstarna här för några veckor sedan. Nu tar jag tillbaka allting.

Vi har ägnat en stor del av dagen till att gå igenom barnens vinter- och regnkläder och nu har hustrun åkt iväg med alla barn för att inhandla skor, mössor, vantar och annat som saknas. Storsint som hon är lät hon mig få vara kvar hemma (jag är ingen större shopaholic) och jag har ägnat mig åt städning och liknande skojiga saker.

Mina hjältar i Göteborgsatleterna klarade något oväntat av att spela oavgjort, 2-2, borta mot Kaaamar FF. Resultatet bör rimligen innebära att GAIS säkrat nytt kontrakt och kan spela tämligen avslappnat de sista tre omgångarna i årets allsvenska. Inte så pjåkigt med tanke på hur det såg ut för ett par månader sedan.

Nä, nu får det sluta regna!

På filmpremiär!

Hustrun var pigg och snabb och fixade biljetter till en riktig filmpremiär i kväll. "Where the wild things are", en film baserad på barnboken från 1963 med samma namn av Maurice Sendak. Regi: Spike Jonze - han som gjort bl a "I huvudet på John Malkovich". Jonze är för övrigt från trakterna, född och uppvuxen i Rockville och Bethesda någon svensk mil norr om där jag sitter just nu.

Trots att vi var i god tid, så var det precis så vi kunde fixa platser bredvid varandra. Salongen var knökfull och ska väl så vara när det är premiär.

Filmen då? Jo, den är klart oamerikansk om jag uttrycker mig så. Ingen i sällskapet tyckte den var dålig, men meningarna gick något i sär om hur bra den faktiskt var. På vår interna tiogradiga skala fick den två åttor, en fyra och en 5,5 (jag). Syster Yster ville inte sätta betyg, men lämnade omdömet "jättebra". Ett snitt på en sjua, verkar väl rimligt som familjesammanfattning.

Storyn handlar om Max som har det rätt jobbigt. Ingen har tid med honom och när hans ensamstående mamma har bjudit hem en kille på middag så får han ett utbrott och springer iväg. Plötsligt befinner han sig på en segelbåt och kommer till en ö där det bor en massa märkliga figurer med djupt mänskliga egenskaper och känslor.

Filmen är både sorglig och rolig och innehåller en del läskiga scener. Den är definitivt värd att se. Bygger lite på samma tema som den tecknade Coraline, som vi såg tidigare i år.

Annars? Regnet fortsätter strila, kylan vägrar ge sig och det är läge för sovmorgon i morgon. GAIS spelar sin första match på länge, mot Kalmar FF på Fredriksskans. Det lär bli tufft.

Äldste sonen har både fyllt år och varit på Mallis på "konferens" med sitt jobb. Och yngste sonen är numera prickfri. Barnen däremellan mår båda bra och har ägnat dagen åt sina respektive skolor. Själv har jag jobbat på med mitt rapportskrivande samt lagat en god och närande middag bestående av wokad lax.

Däremot är det dåligt med motionerandet. Det tar emot att vistas ute i det här vädret...

Akutbesök för lillebror

Det har varit några jobbiga dagar här i DC. Det började i tisdags då hustrun upptäckte att lillebror hade röda prickar på armarna. Vid närmare koll visade det sig att prickarna fanns över hela kroppen. Lite feber, men annars mådde han rätt bra. Fast han fick förstås vara hemma på onsdagen. På eftermiddagen steg så febern snabbt. Hustrun ringde vår barnläkare, som sa att vi borde kolla det där direkt. Så det blev ett besök på akutmottagningen på vårt lokala sjukhus här i Georgetown sent i går eftermiddag. Lillebror var klart medtagen när vi kom fram.

Efter lite febernedsättande medicin sjönk dock temperaturen medan humöret steg. Vi blev invisade på ett rum, Lillebror fick lägga sig på en säng och sedan vidtog en massa undersökningar, provtagningar och annat som hör akutbesök till. Och väntan, förstås. Lååång väntan.

Efter fem timmar fick vi till slut åka hem igen. Lillebror klättrade i säng och somnade som en stock och själv intog jag en extremt sen middag. Han var enormt duktig, trots hög feber och illamående mellan varven. Den enda gången han tyckte det var riktigt jobbigt var när syster Laura skulle sätta en nål i handen, för dropp. Det gjorde ont...

Någon riktig diagnos fick vi aldrig, men doktorn var tämligen säker på att det var en virusinfektion som ställt till det.

I morse mådde lillgrabben bättre och prickarna hade så smått börjat blekna. Vi hade en tid med vår barnläkare mitt på dagen och hon kunde konstatera att vad-det-nu-var verkade vara på väg att klinga av. Och nu i eftermiddags och under kvällen var Lillebror nästan sitt vanliga glada jag igen.

Skönt!

Det var mitt första besök på en akutmottagning i USA och jag kan konstatera att det mesta var sig väldigt likt med motsvarande ställen i Sverige. Inklusive väntetiderna...

Annars kan jag rapporter att hösten är här på allvar. Det har regnat från och till i två dygn och temperaturen har knappt orkat sig över tio grader. I går spelade Big Brother sin sista seriematch för säsongen och han fick nästan frysskador i det iskalla regnet. I dag hade coachen ställt in träningen på grund av vädret.

Syster Yster är som vanligt i full gång. I går var det först övning med kören efter skolan och därefter löpträning med Girls on the Run. Och i dag var det pianolektion och sedan cartoon drawing. Sicken tjej!

Läs gärna mitt inlägg om pojken i ballongen på Amerikareportage. Vilken story...

Steve Martin som banjoekvilibrist

Min gode vän Raymond och jag åkte till Warner Theatre downtown för en afton med banjoklinkande bluegrassmusik.

Jag måste erkänna att jag haft en svaghet för bluegrass under många år. Det är väl i stort sett det enda Lillen Eklund och jag har gemensamt. Så det var med lätta steg jag vandrade åstad i går kväll för att kolla kolla in... Steve Martin.

Steve Martin? Skådisen? Komikern?

Just han. Martin har nämligen spelat banjo under en herrans massa år, men först på senare tid börjat komma ut ur banjogarderoben på allvar. Så nu har han lagt skådiskarriären tillfälligt på hyllan och gett sig ut på en turné med sina kompisar i Steep Canyon Rangers, ett gäng oerhört skickliga bluegrass-musiker från södra Appalacherna. Till saken hör att Raymond känner väl till bandet, eftersom hans brorson råkar vara en av gitarristens polare.

Nåväl. Steve Martin (som jag för övrigt tycker är väldigt kul) har under årens lopp skrivit en massa låtar och hela turnén bygger på hans material. Så han är inte bara en förvånansvärt skicklig banjospelare, han är även en dito songwriter. Därmot är han väl kanske inte jordens bästa sångare, men det klarar brorsonens gitarrkompis av utan problem.

På det hela taget en mycket trevlig, kul och minnesvärd kväll, där Martins mellansnack påminde om hans tidiga stand up-shower (sa dom som var med då). Publiken i den vackra teatern formligen tjöt av skratt med jämna mellanrum.

Här är ett smakprov på Steve Martin och Steep Canyon Rangers, från ett framträdande hos Letterman för någon vecka sedan:

Columbus Day i Distriktet

För att fira detta med att Columbus lyckades förvirra sig hit - trots målet att hamna i Indien och trots att indianerna "upptäckte" Amerika sisådär 10 000 år tidigare (mycket osäker uppgift, jag hittar faktiskt bara på att det var så länge sedan de kom vandrande hit från... ja, vad sägs om Ryssland?) och att den gamle hedersknyffeln Leffe Eriksson la till här 500 år före - så har USA utropat den andra måndagen i oktober. Just i år råkar denna måndag infalla på exakt det datum som Columbus landade vid vad han trodde var Indien. Som sagt...

Hur som helst. Vi firade CD genom att äta middag hos några kompisar i går kväll. Väldigt trevligt och mycket god mat. En hel del av kvällen ägnades förstås åt att pika norrmännen och deras nobelbeslut. Det är verkligen jättekul.

Så det blev en aning sent i säng, särskilt för Big Brother som hade vanlig skoldag i dag. Upp som vanligt strax före klockan 7. Övriga två hemmavarande kids var dock lediga och fick sova så länge de behagade.

Själv har jag ägnat i stort sett hela dagen åt rapportskrivande. Men nu är det dags att runda av. Jag ska nämligen iväg på konsert i kväll och innan dess ska det både lagas mat och ätas är det tänkt.

Jag återkommer med rapport om konserten. Den är rätt annorlunda. Kan bli skoj.

Slutligen kan jag konstatera att vi denna helg för exakt ett år sedan var nere i Richmond, Virginia. Det var mitt i valrörelsens slutspurt och vi besökte jättemöten med Bill Clinton respektive Sarah Palin. Läs och titta på bilder här. Och för två år sedan hade vi värmebölja, läser jag på min egen blogg.

Värmen har dock försvunnit här och nu. För tillfället är det måttliga 60 grader enligt termometern (16 grader). Det får nog bli en varmtröja i kväll.

Amerikanska överdrifter

Var ute och joggade i förmiddags. En härlig tur i bästa tänkbara väder. Sprang längs Potomac, floden här intill, och plötsligt kom en räddningsbåt framkörande i värsta hastigheten. En bit längre bort (vid Jack's Boathouse för er som varit här) stod två gigantiska brandbilar, två ambulanser, några polisbilar samt en bil som såg ut som någon slags ledningscentral.

Jag stannade förstås till och kollade vad som var på gång. Hade en gasledning exploderat vid Jack's? Eller brann alla kanoter?

Nä. Det visade sig att det var en person som ramlat i vattnet.

Sammanlagt åtta fordon med totalt omkring 30 personer ur räddnings- och polisstyrkan på plats. För att rädda en person (förutsatt att uppgiften jag fick stämde).

Hur det gick för den som ramlat i vattnet vet jag inte. Men räddningspersonalen såg ut att ta det väldigt lugnt och stod mest och pratade i smågrupper. Så det var uppenbarligen inget akut.

Det är inte första gången som jag konstaterar att räddningskåren här i DC reagerar våldsamt överdrivet. När vår granne David fick magsmärtor får något år sedan ringde hans fru larmnumret 911. Fem minuter senare kom en ambulans. Och halva brandkåren.

Jag vet inte om det här är bra eller dåligt. På ett sätt tycker jag att det är utmärkt att det finns rejäla resurser för brand- och räddningsinsatser. Men å andra sidan känns det våldsamt överdrivet att skicka 30 personer, sju stora fordon och en snabb räddningsbåt för att rädda en person som ramlat i vattnet. Den isatsen lär ha kostat rätt mycket, om jag säger så...

För övrigt kan meddelas att svärföräldrarna lyckligt landat i det gamla landet, att Lasse Lagerbäck lydde mitt råd och avgick (se förra inlägget) samt att Redskins förlorade mot Carolina i eftermiddags.

Tror det är dags för coachen Jim Zorn att avgå...

Tack för besöket!

Så var det då dags för mormor och morfar att återvända till det gamla landet, efter nästan två veckor i det nya. Jag skulle vilja passa på att tacka dom innerligt för all hjälp vi fått. Hur ska vi klara oss nu?

Innan dom åkte hann dom se Lillebror stänka in fyra mål när hans Penguins vann dagens match med ungefär 13-2.

Medan hustrun och barnen körde ut gästerna till flygplatsen, satt jag och jobbade samt lyssnade på sportradion och direktsändningen från Parken i Köbenhavn. Sverige förlorade med 1-0 och är i praktiken borta från VM-slutspelet i Sydafrika nästa år.

Dags för Lasse Lagerbäck att avgå.

Och efter en fantastisk kycklingwok, kunde jag konstatera att även det lokala hockeylaget Capitals förlorade mot svensklaget Detroit Red Wings. Rödvingarna var bättre i allt och kunde lika gärna ha vunnit med 6-2 istället för de 3-2 som det faktiskt blev. Som vanligt förlorade Caps främst på grund av att man drog på sig alldeles för många utvisningar.

Slutligen kan jag konstatera att svärföräldrarna verkade åka i rätt tid. Nu på kvällen har temperaturen formligen rasat här i DC. Just nu, hal elva på kvällen, är det måttliga 17 grader ute.

Brrrr.

Mormor och morfar på väg hemåt.

På hockeyträning i fredslandet

Flexade ut en timme mitt på dagen och stack tillsammans med svärföräldrarna iväg för att kolla in Capitals träning. Klubben har en träningsanläggning som ligger på åttonde våningen i ett parkeringsgarage borta i Arlington. Och en del av träningarna är öppna för allmänheten. Det är rätt kul att se stjärnorna på nära håll. Vi kunde konstatera att stämningen i laget inte verkar vara på topp efter gårdagens förlust mot Rangers. Det var långt mellan leendena...

Dagen har i övrigt präglats av ytterligare en dag med strålande väder. Uppemot 30 grader på eftermiddagen. Jag har precis kommit in efter att ha suttit ute och läst nu på kvällen - det är fortfarande en bra bit över 20 grader.

En stor snackis i dag har varit Nobels fredspris, som norrmännen som bekant gav Barack Obama efter inte ens ett år som president. Han är dessutom befälhavare över en krigsmakt som för närvarande bedriver två krig - varav ett möjligen ska trappas upp. Tämligen obegripligt beslut tycker många.

Jag är böjd att hålla med.

Jag kan garantera att svärmor aldrig någonsin tidigare stått Michael Nylander så nära.

Ja, här är en bild på Backstrooom. Man kom verkligen nära, som sagt.

Chris Clark och Alex Ovetjkin hade jättekul.

Och Nyyylander är ju uppenbart mobbad av tränaren. Ensam och övergiven som synes.

Härligt väder och hockeysäsongen är igång

Låt mig plåga alla svenska läsare. Det är kanonfint väder här i DC. Runt 25 grader i eftermiddags, strålande sol, en ljum vind. Jag tog en träningspromenad på 45 minuter upp till Big Brothers skola och det var helt suveränt att gå omkring i sandaler och kortbyxor den 8 oktober.

Annars präglades denna dag, likt de flesta andra numera, av skrivbordsjobb och rapportskrivande. Dock med avbrott för lunch, som intogs tillsammans med hustru och svärföräldrar på en trevlig fiskrestaurang i den likaledes trevliga staden Alexandria i Virginia, någon mil sydost om där jag nu sitter.

Mätta och nöjda tog vi oss sedan en tur på Torpedo Factory, som ligger nere vid hamnen i Alexandria och som är en gammal torpedfabrik som numera inhyser ett stort antal konstnärer. Det är ett kul ställe, där konstnärerna har helt öppna ateljéer. Är bara dörren öppen är det fritt fram att komma in och titta på när de jobbar eller bara stå och snacka en stund.

Kvällen ägnades först åt en fantastisk god kycklingwok, kreerad av svärmor. Sedan drog vi oss mot salongen och tittade på Capitals som mötte N Y Rangers (vi pratar hockey här). Rätt urusel match, men jämn och spännande mot slutet. Caps förlorade med 3-4, men the Swedish guy Bäckstrooom gjorde sina två första mål för säsongen och det var ju kul.

Nu ska jag lägga mig. Hårt jobb och sviter efter jetlag kräver sin tribut... Som sällskap har jag för närvarande José Saramago och hans "Seeing". Och apropå Nobelpristagare; Nej, jag har inte läst något av Herta Müller. Jag har inte ens hört talas om henne.

En helg i Dronningens By

Grabbarna är tillbaka i byn. Broder Steff och farbror Lasse går på Vesterbrogade. Vem mannen till vänster är vet jag inte. Det är inte jag.

Vi hittade en dansk ko med en karta.

Sedan började Steff diskutera med de danska polisbetjänterna...

...vilket aldrig slutar bra. Men Lasse tyckte det var kul. Och poliserna verkade inte helt oroade heller.

Vi hyggade oss med varsin tjeckisk öl. Detta var strax innan regnet började falla. Sedan regnade det i ett dygn.

Japaner är alltid glada. Särskilt i Dronningens By några timmar före OS-omröstningen.

Vi hittade en annan dansk ko. Denna gång med en sifferkod.

Man med röd dansk gris. Förstår ni nu varför danska pölser är röda?

Det hände visst något som hade med olympiaden att göra i något som hette Copenhagen.

Och sedan var plötsligt alla glada japaner jätteledsna.

Vi lyssnade på Aqua och sjöng med i den glada slagdängan "I'm a Barbie Girl".

Fast grabbarna sjöng inte så mycket. Dom kollade mest sina mobiler.

Liksom japanerna blev också amerikanerna från Chicago plötsligt en aning lågmälda och karaktäriserades av lite blå blues-stämning.

Sedan sprättade IOK-ordförande Rogge upp kuvertet när skymningen föll över Köpenhamn...

...och vi gick till en tibetansk restaurang för att fira att Rio får anordna nästa OS. Där träffade vi bl a en huvudlös servitör.

Morgonen efter satt det fint med en golfrunda...

...sedan började vi tittat seriöst i glasen. Värst vad dimmigt det blev.

Vi avrundade helgen med ett besök i Diesel House, där vi kollade in när de körde igång en av världens största dieselmotorer. Ingen festlig helg i den danska huvudstaden är ju komplett utan en helvetisk dieseldoft och dito dån.