Torsdag och det har återigen börjat regna i Distriktet. Det har strilat ner i stort sett hela dagen, ett sån't där tråkigt, irriterande, blött regn som aldrig verkar ta slut men som aldrig heller kommer loss riktigt.
Dagen har varit fylld av diverse aktiviteter. Aktiviteter som jag nog aldrig eller åtminstone sällan sysslade med i Sverige, men som känns näst intill självklara här. Jag upphör aldrig att förvånas över att dagarna liksom bara går. Att hinna jobba åtta timmar är inte ens att tänka på. Jag vet uppriktigt sagt inte varför, men att bo här är på något sätt betydligt mer omständligare än back home i det gamla landet. Allt tar mer tid; transporter, ideella insatser, gå och handla, städa.
Dagen såg ut så här i sammanfattning... Upp som vanligt tidigt i ottan (nåja) och sedan iväg till skolan med Big Brother vid halv åtta. Hemma igen vid åtta-tiden och fixa och dona med lunch-boxar och annat så att de andra kidsen är redo för en skoldag. Just denna morgon hade jag parkerat bilen vid skolan, eftersom den (bilen) var full av left-overs från förra helgens stora party på House of Sweden. Så jag ägnade någon timme åt att bära in en massa drickor och annat till ett lagerutrymme som föräldraföreningen har på skolan. Ideellt arbete för en fattig kommunal skola.
Därefter hemåt igen för att sätta på kaffet och möta min polare Raymond, som kom över med färska croissanter. Hustrun och jag ska nämligen vara värdar för ett riktigt klassiskt Thanksgiving-party nästa vecka - och eftersom ingen av oss är amerikan har vi anlitat uramerikanerna Raymond (från södern) och Beth (från norr) som våra guider. Raymond och jag gick igenom upplägget. Det är en massa saker att fixa, inte minst ett par jättelika kalkoner...
Sedan lunch, telefonsamtal med mor (vi pratade mest om döden och det muntrar ju alltid upp)och ett par timmars arbete på kontoret (farsans gamla köksbord som står i vårt sovrum). Mitt i detta arbetspass kom en elektriker som skulle se över några gamla elledningar. Han lyckades dessutom förstöra två lampor i hallen innan han stack iväg (efter nästan en timme), så det blir ett nytt elektrikerbesök nästa vecka. Så var det plötsligt dags att hämta två av barnen. Därefter körning av Syster Yster till pianolektion och teckningskurs. Sedan hämtning av Storebror vid hans skola. Sedan hem och förbereda middagen samt hjälpa Lillebror med läxan. Sedan hämta dotter plus två kompisar från teckningskursen. Köra kompisarna hem. Och sedan kretsa runt Georgetown i en halvtimme för att försöka hitta en parkeringsplats (verkligen vettigt använd tid). Äntligen parkerad - dags att färdigställa gourmetmiddagen (köttfärs med ris). Middagen serverad runt klockan 7 pm.
Undanplockning och diskning. Organisering av återvinningen samt sophantering (här hämtas soporna på tisdagar och fredagar och återvinningen på fredagar, vi har alltid jättemycket återvinning och väldigt lite sopor). Kvällracet för att få tre glada barn i säng. Högläsning med Lillebror - övriga två läser själva numera.
Ja, så går ännu en dag. Nu är klockan strax halv tio och jag ska nog sätta mig i soffan och zappa lite bland våra 300 kanaler någon timme inna det är dags att lokalisera sängen.
Apropå kalkoner. Sarah Palin är ute på turné med sin nya bok just nu - hustrun stötte på henne i Indiana i dag. This is for all of you turkey-lovers... The Sarah Palin Thanksgiving Massacre:
3 kommentarer:
Underbart härligt bisarrt!
Intressant. Jag upplever ungefär samma sak här nere i Brasse-landet. Jag jobbar ju faktiskt bara 50 %, och ändå känns det som att jag nätt och jämt hinner med saker och ting. Eller åtminstone att dagarna går med en rasande fart.
Vinicius hade en kollega i Sverige som hade en teori om att tiden man ägnar åt hushållet är konstant. Vi skaffar diverse maskiner och hushållsapparater, men ändå ägnar vi lika mycket tid åt att fixa och dona i hemmet. Intressant tanke tycker jag.
Kalkonfilmen är fantastisk! Sagolikt rolig även i år!
Kram /Hanna
Guldmedalj till vardagshjälten!
Avlastning på väg! /"windy in indy"
Skicka en kommentar