Ulrica och jag avgår

Ulrika Schenström och jag har åtminstone en sak gemensam. Vi har båda, med några timmars mellanrum, avgått från våra respektive poster. Hon som statssekreterare i statsrådsberedningen och jag som room parent i 3rd grade, Hyde Elementary School, Washington DC.

Det var ett svårt beslut att ta, men pressen blev helt enkelt för stor och när jag på kort tid fick flera kritiska kommentarer, kände jag att det var dags att ställa platsen till förfogande. Jag vill inte medverka till att bli en black om foten för den övriga skolan i allmänhet och 3rd graders-klassen i synnerhet.

Jag har ännu inte fått några reaktioner på mitt avhopp, men det kan bero på att jag just skickade ut informationen till föräldrarna. Jag återkommer med rapporter.

Anders Pihlblad på TV 4 känner jag sedan urminnes tider. Han är kul, trevlig och smart. Jag gillar honom skarpt. Jag vet inte om man nu kan säga att han fällt en statsekreterare, vilket ju normalt är en journalistisk bedrift som rankas mycket högt, eller om han gjort något annat, något mindre hedervärt. Hur som helst är det ett faktum att hans aktiviteter, vare sig de är att betrakta som journalistiska eller ej, varit avgörande för Ulrica Schenströms beslut att lämna sin post. Kanske har Acke i själva verket tagit journalistiken till nya, mer realityinriktade, dimensioner - och dessutom infört nya journalistiska arbetsmetoder? Intressant hur som helst.

En annan gammal kär polare, J från Linköping, ska börja jobba på mitt gamla statliga ämbetsverk. Sooner or later we all end up at the National Board of Health and Welfare, som jag brukar säga. Kul! Och grattis myndigheten till en kanonrekrytering!

Slutligen: Jag återkommer med en fyllig exposé över de två senaste dagarnas fullständigt hysteriska Halloween-firande. Boooo-boooo på er alla.

Halloween-vecka

Pumporna är slut i affärerna. Hela stan är pyntad med spindelnät, skelett och monster av olika slag. Föräldrar har burit hem tonvis med godis och utklädningskäder. Det förbereds parader i varje gathörn. Washington DC är redo för en intensiv Halloween-vecka. Det är rätt hysteriskt.

För vår del inleddes det redan i går, söndag, då det var Halloween-partaj i den närmaste parken, Rose Park. Och i morgon, tisdag, har skolan sin stora Fall Fest, med parad och godisregn. Samtliga barn (och en del vuxna med skulle jag tro) kommer att vara utklädda.

På onsdag är det dagis som har parad. Och sedan på kvällen är det dags för den stora "trick or treat"-promenaden, som alla barn gör i sina respektive grannskap. Då gäller det att ha bunkrat upp med godis.

Förhoppningsvis tycker barnen att det här är kul.

I serien "Saker som skiljer sig här från där":

4. Att stänga av vattenkranarna här kan vara rätt förvirrande eftersom de ofta går åt fel håll. Har man, som jag, ägnat ett liv åt att träna på att varmvattnet stängs av genom att man skruvar kranen till vänster, är det rätt svårt att ställa om och göra tvärtom. Oväntat svårt faktiskt. Jag vet inte hur många gånger jag lämnat varmvattenkranen i vårt badrum (här finns ju naturligtvis i stort sett ett badrum till varje sovrum) rinnande för att sedan börja fundera på vad det är som brusar. Eller så påpekar min fru stillsamt att jag återigen lämnat kranen rinnande.

Vädret? Kallt! Crispy som de säger här. Lite drygt tio grader, sol och en stilla vind. Kan även meddela att Redskins förlorade mot Patriots i går. 52-7. Pinsamt. Vi räknade ut att det skulle kunna motsvara ungefär 7-1 i riktig fotboll. Fast då var ju HIF värre mot HBK. 9-0 i säsongens sista allsvenska match. Vilket slut!

Sol

Ja, så fort jag hade burit ner de blytunga trädgårdsmöblerna i källaren så slutade det regna och solen började skina igen.

Helgen har varit kanon så här långt. I lördags åkte några av oss upp till Adams Morgan där vi hälsade på en hippie, Derell, som hade köpt upp ett helt konkurslager från en maskeradaffär. Här fanns allt - märkliga klänningar, clownkläder, jättelika kaninhuvuden, mängder av peruker, piratkläder, masker... Vi gick runt i Derells röriga källare i flera timmar tillsammans med andra maskeradintresserade. Hit kom performace-artister, skådisar och vanligt folk som var på jakt efter roliga Halloween-kläder. Vi plockade till oss massor av fynd som vi sedan transporterade hem med buss.

På eftermiddagen var det pumpkin-party hos en av barnens klasskompisar, Garett. Hans föräldrar John och Cynthia har en restaurang borta vid Capitol Hill, ett stenkast från Capitolium, och hade bjudit in kompisar dit för att "karva pumpor", äta korv och dricka diverse drycker. Jag var inte med själv men enligt rapporterna hade det varit jättekul och resultaten står nu på trappan: Två oerhört snygga och hemska pumpor som man stoppa ljus i.

På kvällen hade vår egen mästerkock Ola, kusinbarnens fader, tillagat en oerhört välsmakande fiskgryta som avnjöts med att svalt chardonnay och färskt vitlöksbröd. Aftonen avrundades med att vi såg Caps få stryk av St Louis med 4-2. Men i dag är det Redskins!

Några noteringar:

• Som ett par uppmärksammade läsare såg så funkade inte länken till Charlie Browns pumpkin-film i det förra inlägget. Ursäkta slarvet. Länken är nu borta.
• Öster åkte ur Superettan. Jag trodde de skulle klara sig kvar, men hade fel. Men Växjös stolthet kommer tillbaka. Mina egna Atleter har varit nere och harvat i nivåerna under Superettan i flera säsonger, så det finns hopp.
• Det ser ut som det blir Blåvitt som tar hem guldet i år. De sista matcherna pågår just nu.

Regn

Det fortsätter regna. Jag har genomfört en räddningsaktion för att om möjligt ge våra nya trädgårdsmöbler en chans till en fortsatt tillvaro på denna jord. Med risk för eget liv gick jag ut i detta väder, lyckades mot alla odds få upp den blytunga luckan till källaren och klarade sedan - tro det eller ej - att ensam bära ner samtliga trädgårdsmöbler på egen hand. Kände mig som Fuglesang på rymdpromenad i färd med att laga en trasig solfångare eller nåt. Nu står soffan, bordet och stolarna där nere och torkar. Får väl se om de går att rädda.

Den planerade filmvisningen på skolgården, som skulle ha genomförts i dag (uppskjuten från förra fredagen då det regnade), flyttades till kyrkan tvärs över gatan. Barnen och hustrun var där med några kompisar. De visade bland annat en klassisk film så här i Halloween-tider: "It's the great pumpkin, Charlie Brown", från 1966. Ett stycke amerikansk kulturhistoria, sanna mina ord.

Själv satt jag framför TV:n och såg Caps få stryk av Vancouver Canucks. Bröderna Sedin och Näslund spelade bra. Nylander scorade för Caps. Bäckström var inte ens nära. Nä, tacka vet jag NFL och Redskins. På söndag lirar mina nya hjältar mot Patriots. Jag kommer att sitta bänkad med ett sixpack. Eller två. Skulle tro att Ola sitter bredvid.

I min serie "Saker som skiljer sig här från där":

3. Amerikansk TV har ingen text-TV. För mig som är i det närmaste text-TV-beroende är det väldigt jobbigt. Men som tur är finns SvT:s text-TV på webben så jag går in och knappar in några sidor när jag känner att suget är för stort. Problemet är bara att det går för snabbt på webben. Man behöver liksom inte vänta ett varv som man måste göra på "på rikigt".

Have a great weekend!

Raindrops keep falling

Det regnar i DC och våra nya trädgårdsmöbler ruttnar bort. Cykeln på bilden är ett loppisfynd. 40 bucks för 21 växlar. Mitt livs affär.

Det har regnat oavbrutet sedan vi köpte trädgårdsmöblerna. Ett felköp? Nja, efter regn kommer sol. Någon gång ska vi sitta därute på de vackra trämöblerna. Jag har inte gett upp hoppet.

Min nya serie: Saker som skiljer sig här från där.

1. Man kan inte säga "Kom nu barn, det är grönt" vid övergångsställen eftersom det inte är grönt. Det är vitt. Och när det är röd gubbe så är det inte röd gubbe. Det är en röd hand.

2. När det regnar får barnen inte gå ut på rasterna. Talessättet det finns inget fel väder, bara fel kläder är fullständigt okänt här.

Tack ni som skickar in små kommentarer - det är kul! Jag vet att det rätt många som läser denna anspråkslösa blogg (som kommer ut i bokform inom kort ;-)), på något sätt har den spridit sig ut i världen via släktingar, kompisar, arbetskamrater och bekanta.

Uppdatering

Ett kort sammandrag:

• Vi har äntligen kommit loss och köpt trädgårdsmöbler...
• ...och ungefär i samma sekund som de anlände började det regna.
• Kusinfamiljen gick upp vråltidigt i morse och är i skrivande stund snart framme med sitt tåg på Central Station, Manhattan, New York.
• Room Parent-uppdraget (se tidigare inlägg) ger mig ångest. Det som alla försäkrade var en bit kaka, har nu vuxit till en fullständigt horribelt lång "att-göra-lista". Det är art-projekt, det är field trips, det är Fall Festival, det är Halloween-firande, det är auktion för att samla in pengar, det är insamling av pengar i klassen till snacks, det är bråk med föräldrar i klassen som inte vill lägga några pengar för snacks, det är kommande Hyde Gala (100-årsjubileum) och det är runt 20 prylar till. Varför nöjde jag mig inte med mitt skolbiblioteksarbete på fredagsförmiddagarna?
• Huset är för närvarande fullt av elektriker som ska fixa en massa elektriskt.
• Det brinner våldsamt i södra Kalifornien.
• Min fru har äntligen fått sitt social security-nummer: nyckeln till det amerikanska samhället. Så nu blir det sannolikt bilköp, nya mobiltelefoner och en massa annat vad det lider.
• Vädret? Mulet, regn i luften, runt 20 grader.

Inga kravaller men football

Nä, det blev inga kravaller i Georgetown i fredags kväll. Runt 100 demonstranter bara och ganska avslaget i regnet.

På lördagskvällen kom kusinbarnen med tillhörande föräldar inflygande från Huddinge. Trots jetlag och en lååång dag, orkade barnen vara vakna och leka i flera timmar innan de slutligen slocknade.

I dag stack några av oss till FedEx Field och kollade in Redskins som mötte Arizona Cardinals. Rödskinnen vann med 21-19 över Kardinalerna inför fullständigt makalösa 90 000 åskådare. Utan konkurrens den största stadion jag satt min fot på. Klart imponerande. Vad det handlar om? Amerikansk fotboll.

Jättetrevlig lördagsmiddag i hemmets lugna vrå med gästerna från Sverige.

Kusinerna hälsar hem till alla som dom känner. 27 grader varmt även i dag.

90 000 åskådare på FedEx Field. Så grymt.

Belägrad stadsdel

Många av de stora butikerna har...
...satt upp träskivor för skyltfönstren.

Georgetown håller andan. De flesta stora butiker längs M Street och Wisconsin Avenue har stängt och många har spikat fast träskivor för skyltfönstren. Allt inför kvällens demonstration, som nu sägs vara riktad mot de rika i Georgetown i allmänhet och lyxbutikerna i synnerhet.

Jag var precis ute och kollade läget. Lite spöklig känsla, med den i vanliga fall knökfulla M Street helt tom på bilar, poliser i varje hörn och folk som lite förvirrat fredagsflanerade.

Det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Vi har i alla fall ställt in det planerade besöket på glassbaren tillsammans med barnen i kväll. Demonstrationen sägs börja kl 21 lokal tid, dvs om ungefär 20 minuter. Ännu så länge är det helt lugnt...

Kravaller i Georgetown?

Världsbanken och IMF (Internationella Valutafonden) håller årsmöte här i DC i helgen och i dag, fredag, planeras det protester mot den politik som dessa organisationer står för, särskilt när det gäller synen på miljöfrågor, ekonomisk tillväxt och solidariteten med tredje världen. Eftersom kvarteren runt Världsbanken är helt avstängda, så kommer demonstrationerna att hållas här i Georgetown ett längre stenkast från huvudkontoret.

Det ska bli intressant att se om det blir några kravaller. Lokalt här i Georgetown har man gått ut med varningar om att det kan bli "lite rörigt" på fredag eftermiddag och kväll. Jag pratade med en bekant som jobbar på Världsbanken och han trodde att det nog kunde bli en del aktiviteter, men "polisen här i DC är van att handskas med sådant här, så det ska nog gå bra" som han uttryckte saken. Det återstår att se om det blir några kravaller i kväll. Enligt väderprognosen väntas "heavy thunderstorms" senare i dag, vilket kanske kan lägga sordin på den revolutionära stämningen. Jag lovar att rapportera om det händer något.

Jag fick plötsligt lite tid över i dag, eftersom Karen gav mig ledigt från skolbiblioteket (utan löneavdrag...). Så jag passade på att springa 15 km i rätt bra tempo. Vädret är väl inte direkt optimalt för långlöpning, runt 27 grader och väldigt hög luftfuktighet, men å andra sidan går man ju snabbt ner i vikt.

Nu stundar helgen med bland annat ett kärt kusinbesök från Sverige. Have a great weekend, som vi säger här.

Uppladdning

Sitter och lyssnar på sportradion direkt (det är ju helt fantastiskt) inför Sveriges match mot Nordirland, som börjar om en kvart. Alla är fyllda av tillförsikt, det blir 2-0 eller 3-0 eller seger i största allmänhet.

Själv är jag inte lika övertygad. Men hoppas förstås. Det vore ju skönt att säkra platsen i EM nästa sommar redan nu. Nu spelar radion Staffan Hellstrands låt inför EM 2000. Den är ärligt talat inget vidare.

Hösten i DC fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Sol, nästan 25 grader och vackra höstfärger på träden. Och fortfarande går det jättebra för barnen i sina skolor. Det är rätt härligt att leva på det hela taget.

Oj, nu meddelas att Tylösands-Fredrik Ljungberg inte kan vara med, skadad på uppvärmningen, och ersätts av Kim Källström. Tror inte att det behöver vara någon nackdel.

At the Pumpkin Farm

Jättetrevlig bondgård.

Många pumpor.

Många barn och rätt många föräldrar.

Vi tog med oss tre pumpor hem.

I dag var lillebror och jag på Potomac Vegetable Farms tillsammans med resten av preschool-gänget på Georgetown Montessori School. Vi fick åka en gul skolbuss dit och sedan med ett höladss sista biten. Bondgården, som ligger i Virginia, en knapp halvtimmes bilfärd från DC, drivs ekologiskt. Här odlas grönsaker i mängder. Tomater, broccoli, squash, gurka, bönor, olika lökar, sparris, frukt och bär och en massa annat. På gården finns även djur - grisar, höns och hästar bland annat.

Och så pumpor förstås. Stora pumpor, små pumpor, monterpumpor, gula pumpor, oranga pumpor, konstiga pumpor och vanliga pumpor. Det märks att det är Halloween snart.

En del av gårdens mark hade sålts till ett kooperativ, en slags ekoby där det bor omkring 20 familjer i varsitt hus. De har gemensamma lokaler och äter tillsammans tre gånger per vecka, men äger sitt respektive hus och tomten omkring. Flera av dem arbetar på farmen eller på andra ekologiska gårdar i närheten.

Intressant att se att det finns sådana alternativ. Det finns många likheter med flera projekt i Sverige, till exempel ekobyar utanför Göteborg och på Österlen. Dock möjligen pumporna undantagna.

Intensiv helg

Den gångna helgen har präglats av en vag höstkänsla, diverse aktiviteter och en hel del socialt umgänge. I lördags morse satte vi på värmen i huset en stund eftersom det hade varit neråt 10 grader på natten. Men rätt snart fick vi stänga av värmen igen. Det är fortfarande drygt 20 grader på dagarna och solen skiner vareviga dag. Här är några bilder från helgen:

Vi gjorde en cykelutflykt på lördagsförmiddagen...

...det var en otroligt skön dag, lite kylig på morgonen och...

...allt varmare under dagen. Vi cyklade längs...

...Potomac River och fikade vid strandkanten.

När vi kom tillbaka till Georgetown hade en stor marknad dragit igång och delar av Wisconsin Avenue var omgjord till gågata. Annars är gågator i stort sett ett okänt begrepp i det här landet.

Det var en lugn lördag. Polisen åt glass och softade mest.

På söndagen cyklade dotter och mor till grönsaks- och matmarknaden vid Dupont Circle och kom hem med crabbcake och blommor. På eftermiddagen kom Charlie och Mary med föräldrar hem till oss och fikade. Sedan gick vi till Rose Park, där barnen träffade flera kompisar.

Samling under träden i parken med några av barnen och några av föräldrarna. När det är vackert väder är lekplatserna verkliga samlingspunkter. Vid Rose Park finns en förträfflig basketplan, tre tennisplaner, en stor gräsmatta och två olika lekplatser.

Missad Köpenhamnshelg och bilder

Sedan slutet av 1980-talet har L från Malmö, S från Falun och jag stuckit till Köpenhamn första helgen i oktober. Det som en gång började som en klassisk fylleresa som alltid ledde till att vi missade sista färjan hem, har med åren utvecklats till en mer kulturellt inspirerad mat- och konsthelg i Dronningens by. Dock fortfarande med alkoholintag som ett bärande element, måste erkännas... Det brukar helt enkelt vara fruktansvärt roligt-

Inte en enda gång har vi missat denna helg på snart 20 år. Förrän nu. På grund av min Amerikaflytt blev det ingen Kpenhamnstripp för mig i år. Däremot var de båda andra pågarna där som vanligt och L mejlade nyligen en rapport. Köpenhamn hade varit sig likt och dessutom hade man hunnit med en tur ner till Köge och L påstår sig ha badat i bukten, men jag vet inte vad jag ska tro. Hur som helst så känns det onekligen en aning bittert att missa denna högtid, men jag får ta nya krafter och komma igen.

Nu är det stundande helg och jag har precis varit och storhandlat med min storryggsäck på favvobutiken Whole Foods. Have a great weekend!

Klar för dagen. Lillebror utanför förskolan. Han går där mellan 9 och 12 varje dag.

Flaggan är från 1982 berättade föreståndaren Ms Lee.

Jennie och hennes son Benjamin, klasskamrat till lillgrabben och dessutom grannar till oss.

Halloween närmar sig och folk börjar...

...pynta utanför sina hus.

Amerikansk boxning och höst i DC

Säga vad man vill om TV-bolaget Fox, men i deras veckomagasin "Notin' But Knockouts" har man skippat allt onödigt tjafs och gått direkt på det väsentliga: utslagningarna. Här slutar garanterat varje match med att den ene boxaren ligger på golvet. Känns så amerikanskt på något sätt.

Annars är amerikansk proffsboxning långt ifrån det den en gång var. Efter ett par månader här i landet kan jag konstatera att standarden är direkt pinsam. Otränade, feta, omotiverade, överåriga boxare i parad. Det är närmast en freakshow och för mig som hyser en hatkärlek till denna märkliga sport sedan min barndom (vi fick våra första boxninghandskar av farsan när jag var fem år och brorsan var två, så jag fick bra en bra känsla för sporten och ett gott självförtroende redan från början om ni fattar vad jag menar) är det tragiskt att se spektaklet. En del tungviktare är så dåligt tränade att de knappast klarar av att boxas i mer är tre ronder. Sedan har de fullt upp med att försöka klara av att andas. Att i det läget hoppas på lite fotarbete eller snygga kombinationer är helt lönlöst. Oftast är båda boxarna i ringen av samma urusla kvalitet.

I förrgår såg jag den förre världsmästaren Hasim Rahman i en match här på TV. Rahman, som är från grannstan Baltimore, lyckades obegripligt ta mästarbältet från Lennox Lewis år 2001. Han var chanslös i returmatchen och Lennox roade sig med att därefter kalla honom för Has-been Rahman (haha).

Matchen som visades i förrgår (fighten hölls i somras) var mot en helt okänd och såvitt jag vet orankad tungviktare. Båda boxarna var helt slut efter de tre första ronderna och stod mest och hängde på varandra de sista sju. Rahman vann knappt på poäng.

Denne man är rankad som den sjätte bäste tungviktaren i USA -och 14:e i världen. Det är helt obegripligt. Överhuvudtaget är denna rankinglista intressant läsning. Den toppas naturligtvis av ukrainaren (boxningsfostrad i Tyskland) Vladimir Klitschko och domineras av boxare från Östeuropa. Bland annat är Nikolai Valuev, the Beast from the East, rankad femma. En ryss man inte gärna vill möta i en mörk gränd.

Bäste amerikan kommer först på sjätte plats (Tony Thompson) och på tio i topp-listan finns endast en amerikan till; John Ruiz på sista plats. Gemensamt för de båda amerikanerna är att de rimligen passerat zenit. De är båda drygt 35 år.

Nu på lördag möter den gamle (är man 44 bast är man gammal, fråga mig!) världsmästaren Evander Holyfield ryssen Sultan Ibragimov, tolv år yngre och rankad sjua i världen. Holyfield gjorde comeback för ett år sedan och är långt ifrån den boxare han var i slutet av 1990-talet. Varför han ska åka till Moskva och få stryk fattar jag inte, men jag hoppas att han får bra betalt

USA:s storhetstid som boxningsnation är förbi, åtminstone i de tyngre klasserna. Några undantag finns, men de är få.

Nog om boxning. Hösten har kommit till DC. I morse ropade min fru till barnen att "Ta på er långbyxor, det är jättekallt!". Hur kallt? 14 grader kl 7.30. På dagen steg temperaturen till nästan 20, men det känns som att ett väderomslag har kommit för att stanna. Vi räknar med fallande temperaturer framöver.

Dessutom börjar höstfärgerna komma på träden och löven faller i allt stridare ström. Det känns faktiskt rätt skönt. Den här sommaren har varat i en evighet känns det som.

Lite bilder från dagen

Valerie övertalade mig att ställa upp i National Marathon i mars. Här med dottern Lilia.

Ms Miller är dotterns lärare. Vi gillar henne mycket.

Barnen på väg hem från skolan...

...liksom lillebror, som bär tungt men är lika glad för det.

Skoldagarna i DC är tunga. Storebror har slocknat i fåtöljen och får massage.

En kompis var på Ikea och passade på att köpa en massa svenska skorpor åt oss.

Kanske USA:s främste pannkakssmackare iklädd svärmors klädsamma förkläde.

Mera sport och amerikanskt kvartssamtal

Min gode vän P i Göteborg mejlade i går desperat och ville starta en krisgrupp av två skäl. Det första: P är en av de verkligt få trogna anhängarna till Östers IF, som just nu ligger rätt pyrt till i Superettan och som riskerar att åka ur. Det är i praktiken fem lag som kommer att slåss om att undvika de två nedflyttningsplatserna. Förutom hjältarna från Växjö finns en annan klassisk klubb bland de fem; Degerfors IF.

Det andra skälet till krisgruppsinitiativet var att Göteborg nu börjar kännas lite väl blåvitt. IFK är på väg att vinna Allsvenskan, i konkurrens med Djurgården och Kalmar FF. Eller som P uttrycker saken: "Många av dom (IFK-anhängarna) har redan nu svårt att bära framgången med värdighet. Vad kommer hända om dom vinner?"

Jag tror tyvärr risken är stor att IFK vinner Allsvenskan i år, vilket ju skulle kunna tyda på att brott lönar sig (jag tänker på de märkliga skatteaffärerna). Å andra sidan vill jag inte att Djurgården ska vinna heller (förlåt pappa i himlen). Och Kalmar iffiff är ju bara för tråkiga för att vara värdiga vinnare, även om Fredriksskans ligger väldigt vackert vid sundet. Prekärt läge, med andra ord.

Däremot tror jag faktiskt att Stig Svenssons pojkar klarar av att hålla sig kvar i Superettan. Räknar jag rätt så är det tre matcher och nio poäng kvar att spela om. Nästa omgång möter de Åtvid som inte har något att spela för längre. Det löser sig - Värendsvallen kommer att fortsätta hysa elitfotboll. Samla istället krafterna till att möta de ovärdiga och fullständigt odrägliga blåvitt-fansen...

Kort rapport från DC och familjelivet: I dag har skolan varit stängd på grund av "föräldrakonferens", vilket innebär att varje elevs familj får en kvart med respektive lärare för en uppdatering av hur eleven ligger till. Kvartssamtal finns alltså verkligen kvar här. Våra skolkids fick båda väldigt bra omdömen och båda lärarna, Mrs Roth och Ms Miller, var "very impressed" över hur snabbt barnen kommit igång i det nya landet, såväl i de olika skolämnena som med språket och socialt med kompisar.

Kul!

Eftermiddagen ägnades åt ett besök på en public pool i Takoma Park, tillsammans med några av barnens vänner och deras mamma. Mycket trevligt och oerhört behagligt att bada i en stor och sval pool, eftersom det känns varmare och fuktigare än på länge. Och mycket rikigt så gled det över ett åskoväder senare på kvällen.

Aftonen avslutades med ett besök på Johnny Rockets - en klassisk diner nere på M Street här i Georgetown.

Hockey-feber. Inte.

Den 19-årige svenske hockeyliraren Nicklas Bäckström gör enligt en del svenska medier succé här i Caps - Washington Capitals. Caps har vunnit sina två första matcher i NHL, möter NY Islanders på bortais (just nu) och har således inlett klart bra. Michael Nylander har gjort ett par mål och Bäckis har en assist så här långt.

Men någon hockeyfeber kan man knappast prata om här i DC. Och uppmärksamheten i medierna är måttlig. Det har varit några "inför-artiklar", där bland andra Nylander intervjuats och de två matcherna som spelats naturligtvis bevakats, dock utan några större åthävor.

Verizon Center (som tidigare hette MCI) är långt ifrån full när Caps spelar hemma och nu har hockeyn fått maka på sig för att det pågår någon slags horseshow där resten av veckan.

Samma öde (då menar jag alltså bristande uppmärksamhet, inte att de tvingas fly för några hästar) delas för övrigt av friidrotten och fotbollen (soccer). De har väldigt svårt att få genomslag i de breda folklagren, även om fotbollen nu så smått börjar etablera sig genom den omfattande invandringen från Latin- och Sydamerika. Att Beckham spelar i LA Galaxy har väl också hjälpt till att öka intresset. När DC United mötte Galaxy för någon månad sedan var faktiskt RFK Stadium fullsatt - vilket är oerhört sällsynt.

Nä, istället är det de klassiska amerikanska idotterna, football, baseball och basket, som får uppskattningsvis 80 procent av det mediala sportutrymmet. Resten får delas mellan racing, golf (en sport?), tennis, hockey, boxning och diverse (cykel, simning, rodd, friidrott och andra sporter som jag förträngt). Ska bli intressant att se hur mycket uppmärksamhet de klassiska vinteridrotterna får - skidor, alpint, backhoppning. Jag ser fram emot att se direktändningar av Holmenkollens femmil och vinterns skidskyttetävlingar. Och skridsko från Hamar. För att inte prata om skidorientering.

Själv har jag precis varit ute och sprungit min 8 kilometersrunda. I går avgjordes två större löpartävlingar: Chicago Marathon och The Army Ten-Miler här i DC. Totalt tre dödsoffer noterades i hettan. Löpning är inget för småkids.

En kort uppdatering

Dagarna bara flyger fram här i DC. I dag har vi haft kompisar (både vuxna och barn) på besök nästan hela dagen. Vi har spelat tennis och basket borta i parken, ätit gemensam sen lunch, lekt, spelat spel och en massa annat. Dagen avslutades med en cykeltur till Dupont Circle, där vi levererade två barn.

I går var vi downtown på vernissage. Det var grannen Joan som ställde ut sina tavlor i blandteknik. Vi tyckte om flera av verken och funderade starkt på att köpa, men det blev inget till slut. Väldigt trevligt vernissage hur som helst och Joan verkade uppriktigt glad över att vi kom.

I fredags var jag som vanligt bibliotekarie på Hyde ES och på kvällen återförenades familjen eftersom hustrun återvände från några dagar i Florida.

Det är långhelg här i USA. I morgon, måndag, är det Columbus Day. Denna helgdag firas alltid andra måndagen i oktober till minne av att Columbus sägs vara den som upptäckte Amerika den 12 oktober 1492. Detta är ju helt fel. Som vi skandinaver vet ju så var det ju i själva verket Leif Eriksson från Norge som upptäckte Nordamerika år 1 000. Men inte firas det någon Eriksson-dag för det.

Hur som helst så är DC stillsamt och lugnt eftersom många passat på tillfället att åka ut till havet eller upp i bergen under helgen. Det är fortfarande klart badvänligt här, strax under 30 grader och solsken.

Ljudföroreningar

Min äldste son, som bor i vår lägenhet i Stockholm, jobbar sedan en tid i akustik- och ljudisoleringsbranschen (jo, det finns en sådan. Den är liten men den finns). Jag kan bara konstatera att det finns en del att göra inom det området i det här landet.

Jag har precis varit och hämtat lillgrabben på hans Montessoriförskola. På gräsplanen utanför höll de på att montera ett större partytält inför den stundande helgen. För att slå ner fästpinnarna användes en monstermaskin som lät som en överdimensionerad slagborr. Det var direkt plågsamt högt, ända var vi runt 30 meter ifrån maskinen. Ingen av arbetarna, som höll i monstret, hade hörselskydd.

Överhuvudtaget dånar det ofantligt i DC. Alla lastbilar saknar uppenbarligen ljudisolering, gräsklippare och andra maskiner bullrar otroligt mycket, dammsugare och AC-anläggningar ger en tinnitus och brandbilarnas dån när de drar fram ska man inte tala om. Till råga på allt skriker alla när de pratar - vilket naturligtvis har sin förklaring eftersom man måste överrösta bakgrundsdånet. Sannolikt har alla dessutom större eller mindre hörselskador.

Saken förvärras av att man i stor utsträckning saknar bullerdämpande material i allmänna lokaler, som i restauranger, kaféer, butiker och skolsalar.

Jag vet från mitt förra jobb att det finns ett belagt samband mellan t ex hjärt-och kärlsjukdomar och buller. Den kunskapen börjar så sakteliga också bli mer allmänt känd också här. För ett par veckor sedan hade Washington Post en stor artikel om ljudföroreningar. Motsvarigheten till miljöförvaltningen här i DC har nyligen skärpt riktlinjerna för buller i allmänna miljöer. Man har även ändrat sophämtningen så att de oerhört bullriga sopbilarna inte börjar köra på gatorna förrän kl 7 på morgonen.

Men fortfarande finns det väldigt mycket att göra för att få ner det omgivande dånet. Jag har en känsla av att detta kan komma att bli en riktigt stor grej här vad det lider (fast det trodde jag redan när vi bodde här sommaren 2004). Hade jag varit en smart entreprenör hade jag nu som bäst funderat på hur jag skulle kunna göra mig en hacka på den denna framtida ljudsaneringsmarknad - den är gigantisk.

Men jag är tyvärr ingen vidare entreprenör. Mer omvärldsanalytiker, liksom. Den som har en idé hur denna analys kan omsättas i pengar är välkommen att mejla mig.

Trevlig helg!

Aktiviteter i mängd

När vi började diskutera att flytta till USA och att jag i så fall i första hand skulle vara hemmaman, så tänkte jag att här öppnar det sig vissa möjligheter att förverkliga sig själv och så. Även om jag hörde från säkra källor att livet som skolbarnsförälder i USA präglas av krav och engagemang, så tog jag rätt lätt på den informationen.

Nu vet jag bättre. Med tre skolbarn i två skolor är det knappt så att jag får tid över att hinna städa huset med helvetsdammsugaren Dyson. Det är möten, frivilliginsatser, samtal med lärare, tvåtusen formulär att fylla i, PTA-aktiviteter och mängder av andra åtaganden.

Dessutom tar barnens läxor väldigt mycket tid. Jag skulle tro att jag ägnar i genomsnitt två timmar varje dag med att hjälpa till med läxorna. Naturligtvis krävs det en del extra insatser eftersom barnen måste få en del översatt från engelskan, men jämfört med den svenska skolan så är det väldigt mycket homework over here.

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker mängden läxor är bra eller dålig. Å ena sidan är det ett bra sätt att lära barnen att arbeta disciplinerat och ge dem en studievana som de säkert kommer att ha nytta av resten av sin långa studietid (vi pluggar ju allt längre överlag). Å andra sidan tar ju läxorna tid från sådant som kan vara minst lika utvecklande och dessutom betydligt roligare; sociala kontakter, läsning, webbsurfande och - inte minst - lek. I dag tvingades jag tacka nej till ett erbjudande från några kompisar som undrade om barnen ville följa med till en park. De hade helt enkelt för mycket läxor.

Samtidigt ser jag ju att barnen suger åt sig kunskaper och det nya språket och att läxorna bidrar till att det går snabbare att snappa upp en massa saker. Det finns fördelar och det finns nackdelar. Förr var allting så enkelt, så svart eller vitt. Nu är det bara en massa nyanser och "å andra sidor" hela tiden.

För övrigt kan jag meddela att min gode vän M, AIK:aren i regeringskansliet, hoppade på min inbjudan att kuta National Marathon. Så nu ska det tamefan bli springa av! Och att klockan nu är 9 pm lokal tid (21) och att det är omkring 25 grader ute... Samt att jag är gräsänkling eftersom min fru åkt ner till Florida. Där är det visst 31 grader.