Säga vad man vill om TV-bolaget Fox, men i deras veckomagasin "Notin' But Knockouts" har man skippat allt onödigt tjafs och gått direkt på det väsentliga: utslagningarna. Här slutar garanterat varje match med att den ene boxaren ligger på golvet. Känns så amerikanskt på något sätt.
Annars är amerikansk proffsboxning långt ifrån det den en gång var. Efter ett par månader här i landet kan jag konstatera att standarden är direkt pinsam. Otränade, feta, omotiverade, överåriga boxare i parad. Det är närmast en freakshow och för mig som hyser en hatkärlek till denna märkliga sport sedan min barndom (vi fick våra första boxninghandskar av farsan när jag var fem år och brorsan var två, så jag fick bra en bra känsla för sporten och ett gott självförtroende redan från början om ni fattar vad jag menar) är det tragiskt att se spektaklet. En del tungviktare är så dåligt tränade att de knappast klarar av att boxas i mer är tre ronder. Sedan har de fullt upp med att försöka klara av att andas. Att i det läget hoppas på lite fotarbete eller snygga kombinationer är helt lönlöst. Oftast är båda boxarna i ringen av samma urusla kvalitet.
I förrgår såg jag den förre världsmästaren Hasim Rahman i en match här på TV. Rahman, som är från grannstan Baltimore, lyckades obegripligt ta mästarbältet från Lennox Lewis år 2001. Han var chanslös i returmatchen och Lennox roade sig med att därefter kalla honom för Has-been Rahman (haha).
Matchen som visades i förrgår (fighten hölls i somras) var mot en helt okänd och såvitt jag vet orankad tungviktare. Båda boxarna var helt slut efter de tre första ronderna och stod mest och hängde på varandra de sista sju. Rahman vann knappt på poäng.
Denne man är rankad som den sjätte bäste tungviktaren i USA -och 14:e i världen. Det är helt obegripligt. Överhuvudtaget är denna rankinglista intressant läsning. Den toppas naturligtvis av ukrainaren (boxningsfostrad i Tyskland) Vladimir Klitschko och domineras av boxare från Östeuropa. Bland annat är Nikolai Valuev, the Beast from the East, rankad femma. En ryss man inte gärna vill möta i en mörk gränd.
Bäste amerikan kommer först på sjätte plats (Tony Thompson) och på tio i topp-listan finns endast en amerikan till; John Ruiz på sista plats. Gemensamt för de båda amerikanerna är att de rimligen passerat zenit. De är båda drygt 35 år.
Nu på lördag möter den gamle (är man 44 bast är man gammal, fråga mig!) världsmästaren Evander Holyfield ryssen Sultan Ibragimov, tolv år yngre och rankad sjua i världen. Holyfield gjorde comeback för ett år sedan och är långt ifrån den boxare han var i slutet av 1990-talet. Varför han ska åka till Moskva och få stryk fattar jag inte, men jag hoppas att han får bra betalt
USA:s storhetstid som boxningsnation är förbi, åtminstone i de tyngre klasserna. Några undantag finns, men de är få.
Nog om boxning. Hösten har kommit till DC. I morse ropade min fru till barnen att "Ta på er långbyxor, det är jättekallt!". Hur kallt? 14 grader kl 7.30. På dagen steg temperaturen till nästan 20, men det känns som att ett väderomslag har kommit för att stanna. Vi räknar med fallande temperaturer framöver.
Dessutom börjar höstfärgerna komma på träden och löven faller i allt stridare ström. Det känns faktiskt rätt skönt. Den här sommaren har varat i en evighet känns det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar