Det amerikanska samhället är helt inriktat på konsumtion och slöseri. Det är väl knappast någon nyhet, men inte desto mindre en sanning som känns oerhört påtaglig när man bor här och fortfarande har en gnutta europeisk sparsamhet i sig.
Jag skulle kunna skriva en hel bok om det amerikanska överflödet - en paradoxal företeelse i ett land där fattigdom, hemlöshet och tiggeri är vanliga fenomen. Det är fascinerande.
Jag fick mig en tankeställare i dag när jag lämnade tillbaka hyrbilen. Som seden bjuder tankade jag den innan. Vi hade kört upp omkring 30 liter bensin. Pris? Inte ens 20 dollar eller runt 150 spänn. Soppan kostar alltså fem kronor per liter i detta land. Och ändå klagar folk på att den är ofantligt dyr.
USA är enormt beroende av tillgången på billig olja och bensin. Skulle bensinpriset nå västeuropeiska nivåer - mellan 10 och 15 kronor/liter - skulle konsekvenserna bli oerhörda. Varuförsörjning, personresor (inklusive kollektivtrafik), möjligheterna att ta sig till och från arbetsplatser, skolor, köpcentra... i princip allt skulle kastas omkull totalt om bensinpriserna tredubblades. Samhällsplaneringen här har låga olje- och bensinkostnader som ett grundfundament. Det finns knappt ingen beredskap alls för ett kraftigt stigande bensinpris.
Att vända detta till ett resursbevarande och ekologiskt hållbart samhälle blir oerhört tufft. Och det finns väldigt starka intressen som arbetar emot. Som är beredda att bokstavligt talat gå i krig för att kunna fortsätta ha ett samhälle som bygger på läga bränslepriser, konsumtion, överflöd och slöseri. Det ska bli oerhört intressant att se hur USA kommer att utvecklas i takt med verkligheten kommer ikapp - för det är naturligtvis bara en tidsfråga innan olje- och bensinpriserna går upp rejält även här.
2 kommentarer:
Om vi på goda grunder antar att den senaste rapporten om klimatet är hyfsat korrekt, så innebär det mycket stora omställningar för företag och individer. Därför finns det starka krafter mot en sådan förändring och mycket önsketänkande att tekniska lösningar kommer att fixa allt, så vi kan fortsätt att leva som hittills.
När man sent omsider inte kan förneka detta kommer mänskligheten att klara av omställningen? Inte alls eller med ett katastrofalt kaos ev. med våldsinslag?
Hur går debatten? Pågår den alls?
I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade "uppfostringsboenden" för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av de ”uppfostringsboenden” som finns, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån för att de inte hade råd är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser och en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Det är även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att stödja och hjälpa människor att behålla hemmet de blev vräkta ifrån början. Men detta försvaras med att de höga priserna skulle sätta press på kommunerna att hjälpa folk vidare. Men vad händer som det ser ut som idag, när det inte finns något vidare att föra människorna till? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet där jag kan bygga upp ett värdigt liv förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser.
Sverige är fantastiskt!
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Skicka en kommentar