Världsbanken sprider smittan

Ny t-tröja direkt från Texas. Nära mexikanska gränsen, men som synes inget svin utan en longhorn som motiv.

Vår lokala livsmedelsbutik har stängt. Safeway ska rivas och byggas upp på nytt. Öppnar igen om ett år.

Småföretagarens kontor. Deklarationstider. Var la jag momsblanketten? Var är det där kvittot?

DC fortsätter att präglas av H1N1. Dottern hostar en smula och verkar vara rätt säker på att hon är smittad. Vi andra i familjen är mer tveksamma. I dag kom det första fallet med anknytning till Distriktet. En man bosatt i Maryland, men som jobbar på Världsbanken här i stan har sannolikt blivit smittad.


Det är således Världsbankens fel att Distriktet nu står på randen till en lokal pandemi. Man kan ju tycka att Världsbanken borde ha annat att göra i dessa tider av globalt ekonomiskt sammanbrott...

Oro för H1N1

Barnen har börjat fundera alltmer kring den där svininfluensan som alla talar om. Dottern kom hem och firade av sisådär 50 frågor om allt ifrån hur många grisar som dött till om det finns medicin som hjälper.

Frågorna var säkert bl a triggad av en lärare på hennes konstskola som mycket pedagogiskt sa till en elev som råkade nysa att "keep distance för God's sake, I don't want to catch the swine flu". Så planterade hon effektivt in en massa oro bland samtliga närvarande barn samt skuldkänslor hos den stackars ungen som nös.

Skolan har naturligtvis redan skickat hem influensa-information med kidsen och ett antal föräldrar fick i går automatiska telefonssamtal från centrala skolkontoret med goda råd och fakta. Dock inte vi.

Och nu i kväll rapporteras det om att det finns sex misstänkta sjukdomsfall i granndelstaten Maryland. Det är bara en tidsfråga innan det första fallet från Distriktet är bekräftat. Jag har sagt det i flera dagar nu på skolgården: Det är inte omöjligt att samtliga skolor i DC kommer att stängas om någon vecka eller så. Hur länge de sedan kommer att hållas stängda vete gudarna, men troligen åtminstone tre, fyra dagar. Tills läget stabiliserats och lugnat ner sig.

Vi får väl se hur det går.

Två rapporter:

1. Jag har haft stora problem med min ordinarie e-post under en tid (peter.andreasson@yahoo.com). Ett antal meddelanden har uppenbarligen inte nått fram. Därför har jag nu bestämt mig för att byta e-post. Mejla i fortsättningen till amerikareportage@gmail.com. Den gamla e-posten kommer dock att finnas kvar tills vidare. Jag har mig veterligen inte haft några problem med att ta emot e-post. Bara med att skicka.

2. GAIS lyckades först kvittera, sedan ta ledningen för att till slut tappa ledningen mot Hammarby IF. 2-2 och enligt rapporter via SR:s webbsändning och diverse GAIS-plank var det ett hyfsat rättvist reultat. HIF var bättre i första halvlek, Atleterna i andra. Det är kul att man gör många mål. Mindre kul att man släpper in ungefär lika många. Men totalt sett ändå en hyfsad inledning på serien, åtta poäng på sex matcher.

Caps-seger och The Thrilla in Manilla

Washington Capitals vann en oerhört spännande, tät och inte särskilt välspelad sjunde och avgörande match mot New York Rangers. 2-1 efter mål av den ryske veteranen Fedorov, som faktiskt är så gammal så att han tvingades rymma från gamla Sovjet när han började spela i NHL. The Swedish guy Backstroom passade fram till det sista målet. Nu väntar ett annat gäng från New York-trakten i nästa slutspelsomgång: New Jersey Devils. Uppdatering onsdag: Det visade sig bli Pingvinerna från Pittsburgh som blir nästa motståndare. Rätt ska vara rätt.

Efter denna gastkramning och sedan ungarna beordrats i säng, bänkade jag mig åter i soffan och zappade in en lång dokumentär om en av de mest ruggiga boxningsmatcher som genomförts: The Thrilla in Manilla. Muhammad Ali mot Smokin' Joe Frazier 1975. Jag kommer ihåg matchen som i går, vilket antagligen är en efterhandskonstruktion, eftersom den knappast gick på svensk TV då. Sannolikt såg jag den i efterhand några år senare. Vad jag däremot definitivt kommer ihåg är hur jag lusläste både Aftonbladet (Staffan Heimerson var det väl?) och Expressen (definitivt Ulf Nilson) dagen efter. Båda tidingarna hade rond-för-rond-redogörelser och som det boxningsfreak jag var (och väl fortfarande är på något sätt) lusläste jag varenda bokstav.

Dokumentären som visades i amerikansk TV nu i kväll, var oerhört välgjord och inte alls tillrättalagd eller skönmålande. Därför var den nästan obeskrivligt obehaglig och närmast plågsam att se.

Mycket talar för att just denna match ledde till att båda boxarna fick bestående neurologiska skador. De gav varandra så mycket stryk i 14 ronder att normala människor knappast hade överlevt en tiondel av de slagen.

Såväl Ali som Frazier är i dag präktiga ringvrak. Ali har Parkinson, sannolikt utlöst som en följd av boxningen. Frazier är tydligt "punchdrunk", har svårt att prata och är uppenbart rätt seg i pallet. Det var sorgligt att höra honom intervjuas i filmen. Ali kan knappt prata alls numera.

Matchen tog slut efter 14:e ronden, så Fraziers tränare Eddie Futch vägrade släppa in Smokin' Joe till sista ronden. Han var helt enkelt rätt att hans boxare inte skulle överleva. Till saken hör att Ali i samma rondpaus hade bett sin tränare, Angelo Dundee, att "klippa upp handskarna" - han pallade helt enkelt inte en rond till. Dundee avvaktade dock en stund och kunde strax därpå konstatera att man gett upp på andra sidan ringen. Ali ställde sig upp och sträckte armarna i vädret. Sedan däckade han och låg närmast medvetslös på ringgolvet i flera minuter innan han orkade ta sig upp på darriga ben. Allt medan Smokin' Joe gick omkring förvirrad och knappt hade fattat att matchen var över.

Åhåjaja. Börja aldrig boxas, flickor och pojkar.

Lite rapporter

Väderrapport: Ojojoj. 34 grader i dag. Hustrun hade nästan närkontakt med en tornado borta i Oklahoma.

Sjukrapport: Alla mår bra, ingen svininfluensa inom synhåll. Ännu.

Träningsrapport: En timme och tio minuters löpning tidigt i morse. Långt kvar till toppformen.

Sportrapport: Sista och avgörande matchen för Caps i morgon. GAIS spelar mot Hammarby på onsdag.

Besöksrapport: Äldste sonen har finally lyckats boka in biljetter och väntas anlända till DC den 16 maj. Lattjolajbans - we are very thrilled, som vi säger!

Söndagsgrillparty med stekhet värme

Har skrivit några rader om det stora samtalsämnet på eftermiddagens BBQ-party inne hos grannarna; svininfluensan. Läs mer på min blogg Amerika-reportage. Snart kanske det dyker upp bilder av oss i munskydd här på bloggen...

Vilken dag det har varit. Tvingades sätta på AC:n när innetemperaturen började närma sig det olidliga. Det har varit drygt 30 grader varmt utomhus sedan lunchtid och just nu, strax före 21 lokal tid, är det fortfarande drygt 27 grader. Det var så hett så jag höll medvetet ungarna inomhus under de varmaste timmarna i eftermiddags. Ja, att det dessutom var direktsänd slutspelshockey ökade ju motivationen att tillbringa några timmar i en sval soffa... Caps-vinst mot N Y Rangers. Nu blir det en direkt avgörande match på tisdag, på Verizon Center några kilometer härifrån. Jag tippar på Caps-vinst.

Och GAIS förlorade mot Landskrona BoIS i Svenska Cupen, vilket naturligtvis var synd men jag har en aning svårt att känna något engagemang för den där cupen tyvärr. Och denna känsla verkar delas av de grönsvarta spelarna.

I övrigt att rapportera?

Hustrun är på jobbresa i Oklahoma och håller på att blåsa bort - det är värsta ovädret därborta. Hurrikaner och tromboner och tornadosar om vartannat.

Bion i går var riktigt kul. Monsters vs. Aliens - eller möjligen Aliens vs. Monsters. Precis som alla andra filmer numera så var den i formatet 3D.

Ett rejält åskoväder brakade löst i går kväll, säkert på grund av den extrema värmen. Och sedan började en polishelikopter jaga bovar ovanför vårt hus från 23.30 och i ungefär en timme. Jättekul för oss som hade ambitionen att försöka sova.

Och grillpartyt hos grannarna var så där trevligt amerikanskt laid back. Lite öl, lite grillning, kortbyxor och sandaler, en pool för ungarna.

Men så är det det där med den där förbaskade ginny hen (någon slagt liten patetiskt och nervös kalkonliknande sak) som trumpetar på andra sidan staketet så vi håller på att bli galna. Jag ska prata med grannarna om den där kostiga fågeln med det extremt fula lätet. Men det var inte läge när dom nu bjöd in oss på fest... Vet inte riktigt hur jag ska närma mig ämnet. Det där med grannsämja är ju alltid ett känsligt ämne, det vet jag av tidigare erfarenheter.

Apropå sämja, så kunde jag inte låta bli att skälla ut en mamma på Big Brothers skola i fredags, som mitt framför nosen på mig satt minut efter minut med motorn på tomgång. Jag är inte omöjlig. Min (ytterst motvilliga) acceptans för tomgångskörningar har ökat med omkring 800 procent sedan jag flyttade till USA. Jag orkar helt enkelt inte längre säga till varenda amerikan. Ett enmanskrig dömt att förloras. Men ibland kan jag inte låta bli. Denna mamma hade inga ens perifiera skäl att låta motorn prutta ut klimatförändrande koloxider. Hon hade inte AC:n på. Fönstren var nervevade på alla håll och kanter.

I slutet av min utskällning kom dottern som hon väntat på och hon åkte snabbt iväg, sannolikt tacksam för att hon överlevt denna galnings miljötirader med livet i behåll.

Washington Post hade härförleden ett reportage om en nytt problemområde för moderna relationer: miljöojämställdhet. Det är förhållanden där den ena partnern är betydligt mer engagerad i miljöfrågor än den andra - och låter detta påverka vardagen i hög grad. Ni vet, återvinning, cykla och gå istället för att ta bilen, köpa svindyra miljövanliga varor, släcka alla lampor, spara på varmvattnet och så vidare.

"Det handlar ju om oss!" utropade hustrun förtjust när hon läste reportaget.

"Du lägger tidningen i återvinningen sedan?" svarade jag.

I morgon är det måndag. Jippi!

Ett belägrat Distrikt

Getter, finansministrar och sommavärme har invaderat stan...

...Vic och Syster Yster i nästan 30 gradig värme vid lunchtid.

Vi hamnade på "Parkens Dag" på vår lokala lekplats Rose Park. Där spelade bland andra den här rock 'n roll-pojken.

Framemot sen eftermiddag smög vi in på skolgården och lirade lite...

...basket. Här ses ett skolexempel på hur man ska dunka.

Distriktet är belägrat av finansministrar (Världsbanken är sitt årliga big meeting några kvarter härifrån), värme (30 grader i dag) och en fruktansvärt massa folk. Att det är så mycket folk beror på att vi har haft en massa lokala event här i Georgetown i dag. Parkens Dag borta vid Rose Park, med musik och diverse aktiviteter; Öppet Hus i Georgetown, en massa rika människor visar upp sina hus och folk kommer i tusental för att kolla - det är helt makalöst. Man betalar en 50 bucks (som går till välgörande ändamål förstås) och sedan kan kika in hos kända och rika georgetownbor.

Nu skriker kidsen på mig eftersom vi ska gå på bio. I ett svagt ögonblick lät jag mig övertalas att gå på någon slags barnfilm. Hade hellre suttit i trädgården och helt stillsamt druckit en kall Sam Adams (det är exakt 27,4 grader just nu), men vad gör man inte för barnen?

Bra av GAIS klubbledning

Halvlåg i soffan efter lunch i dag, läste ikapp en massa tidningar, drack kaffe och lyssnade på sportradion. Back home i Sverige var klockan 7 på kvällen och uppe på Strömvallen i Gävle blåste domaren igång den allsvenska matchen mellan hemmalaget Gefle och mitt favvogäng GAIS.

Matchen var väl inte så mycket att orda om (säg så här: jag tror att nickade till åtminstone några gånger under de där eftermiddagstimmarna - och då var det inte en boll jag nickade om ni fattar). 0-0. Ett poäng till vårt grönsvarta gäng. Gott så.

Däremot måste jag nog ödsla några bloggrader på GAIS och biljettpriserna. ftersom jag bor några tiotusen kilometer ifrån nya Gamla Ullevi, så är det inte så ofta jag har tillfälle att gå på matcher, men jag kunde ändå inte låta bli att känna en viss irritation när jag insåg vilka priser kluubbledningen satt för att kolla på GAIS:s hemmamatcher denna säsong.

240 spänn för en normal plåt. Det är för mycket. Åtminstone för mycket för väldigt många. Särskilt i dessa tider så folk blir av med sina jobb i parti och minut. Dessutom har GAIS en stolt tradition med socialt engagemang och folklig förankring. Med den bakgrunden borde man snarare gå i spetsen för sänkta biljettpriser.

Prisnivån har väckt mycket intern diskussion i de grönsvarta leden. Självaste GAIS-målvakten, den ytterst coole Dime Jankulovski, gick ut i förhållandevis våldsam (nåja, men läs mellan raderna) kritik mot klubbledningen på sin blogg.

Och voila! Nu har ledningen bestämt sig för att ändra prispolicy. Alla som har årskort får bjuda med en kompis för en hundralapp jämnt. Det är ju en alldeles utmärkt idé. Det gäller bara att hitta någon med årskort, men eftersom det sålts mer än 3 000 så ska väl det inte vara några större problem.

Själv kommer jag dock av solidariska skäl betala det höga biljettpriset på de få matcher jag har en praktiskt möjlighet att se på plats i Göteborg denna sommar.

I övrigt från Distriktet denna torsdag: Senator Dodd var på skolgården i morse. Jag har inte sett honom på ett bra tag, men han såg glad ut. Rektorn lånade ett engelskt-svenskt lexikon av oss. Hon ville inte berätta varför. Caps förlorade matchen mot N Y Rangers i går och måste nu vinna i morgon annars är dom ute ur slutspelet.

Och vädret här blir allt bättre. Måste leta reda på mina badbyxor.

Jag och Ralph Nader

Ralph Nader, den gamle radikalen i USA. Träffade honom på onsdagskvällen.

Jag var på möte i kväll. Obamas 100 första dagar var temat och det blev en ytterst intressant afton med öppenhjärtiga kongressledamöter, radikala redaktörer och en och annan före detta presidentkandidat.

Roligast var nog att träffa den gamla konsumenthjälten Ralph Nader, mannen som anklagats för att ha varit den som fällde Al Gore i presidentkampen 2000 mot George W Bush. Nader fick ju några miljoner röster, varav de flesta säkert hade röstat på Gore om Nader inte hade ställt upp. Vilket många menade att han inte skulle ha gjort. Men det är ju ett helt bakvänt sätt att resonera på tycker jag. Och ett strålande exempel på hur dåligt den parlamentariska demokratin kan fungera ibland...

Distriktet laddar upp inför högsommaren, som ska börja i morgon . Till helgen blir det uppemot 30 grader sägs det. I dag har det varit riktigt aprilväder, med sol, hagel, åska, ösregn, storm och så småningom en vacker och stilla kväll när jag cyklade hem för någon timme sedan.

Sitter och kollar på Caps-matchen mot New York Rangers. Caps ligger under med 1-2. Tio minuter kvar i sista perioden. Barnen är lagda, bloggtexten känns färdig och jag tror att jag ska unna mig en öl.

Insyltad i skolan igen

Den minnesgoda läsaren av denna blogg kommer säkert ihåg mina plågsamma erfarenheter av rollen som room parent, vilket ungefär motsvarar klassförälder fast det är sju resor värre eftersom förväntningarna på en är sju gånger högre här i Amerika. Minst.

Efter mycket strul och tjafs avgick jag så småningom som room parent, ett beslut som gjorde mitt liv betydligt enklare och skänkte glädje till min vardag. Sedan dess har jag envist, likt en Sven Dufva i Fänrik Ståhls sägner, inte låtit mig besegras. Trots envetna frågor om jag inte vill vara room parent igen eller vara med i PTA-boarden (föräldraföreningens styrelse) eller rentav ta över ordförandeskapet nästa år - så har jag konsekvent svarat nej, nej och åter nej.

Jag är gärna med och hjälper till hur mycket som helst, jobbar i biblioteket, städar skolgården, lagar mina svenska pannkakor etc. Men aldrig något uppdrag där jag ska jaga andra föräldrar och få dom aktiva.

Nå. Nu har likt förbannat ramlat in på ett sådant uppdrag trots allt. Och som vanligt fattar jag inte hur det gick till. Plötsligt hörde jag mig själv säga: "Sure, I can do that" och sedan var jag insyltat igen.

Denna gång är jag en av sju "executives" inför höstens stora skolfest, som av tradition går av stapeln i november och som är den i särklass största inbringaren av stålar till PTA:n. Anledningen till att dom ville ha med mig är att det är jag som fixade festlokalen. Vi ska nämligen hålla till i House of Sweden nere vid floden och med hjälp av lite ambassadkontakter och framförallt tack vare min enorma charm så får vi låna lokalerna till självkostnadspris.

Ja, Tracey - som formellt är galachef - hjälpte ju till en del också, måste jag tillstå.

Och att Cecilia och Andrew på House of Sweden var både positiva och schyssta till vårt förslag underlättade ju också en del...

Så nu ska vi dra dit en stor del av skolan - föräldrar, personal och vänner - till Sveriges lilla hörn av Washington i november. Kul!

Och jag får väl försöka göra så gott jag kan i mitt nya skoluppdrag. Utan att bli knäckt eller gå in i väggen.

Jag återkommer med rapporter under resans gång.

Take care .

Sjukt stressigt i regnigt DC

Jo, till och med jag kan bli stressad ibland. Mina frilansjobb har knökat ihop sig och plötsligt ska jag leverera flera texter inom loppet av några få stackars dagar. Datorn går varm samtidigt som Caps tredje slutspelsmatch går live på TV, maten ska lagas, barnen läggas och disken diskas.

Så vad gör jag?

Jag bloggar.

Nåväl. Till råga på allt har jag råkat ut för den sjuttisjunde förkylningen på några få månader, så någon träningsrapport blir det inte på ett tag trots att min bloggkompis Taina efterlyser det.

Man kanske kan uttrycka det så här: Jag bloggar mer än joggar just nu.

Och så har det regnat absolut hela dagen. Men på torsdag ska det bli 80 grader. Det ni.

Tre mål i baken för Häcken

Ursäkta rubriken, kunde inte låta bli. Det är underbart att vara GAIS:are. 3-0 mot Häcken. Nu vinner vi allsvenskan!

AC:n är på!

Beskåda ett samhälle i överflöd. I dag rensade vi ut källaren på utsorterade elektroniska prylar och stack iväg till "e-cycle" med datorer, gamla TV-apparater, sladdar i mängder, ett tiotal fjärrkontroller och en hel del annat. Det mesta var här när vi flyttade in.

Och på kvällen var det dags för International Dinnner på skolan. Här arrangerar våra kids
the swedish meatballs tillsammans med Syster Ysters kompis Taylor. Som vanligt gjorde köttbullarna stor succé.

Sol, sol, sol. Det har varit en kanondag i Distriktet. Det var så varmt inomhus när vi kom hem från aftonens festligheter, så jag kände mig tvungen att sätta på luftkonditioneringen en stund. Nu är klockan nästan 11 på kvällen och det är fortfarande 20 grader varmt ute.

Hur ska vi någonsin klara av det ett svenskt klimat igen?

Annars: Allt är hur bra som helst. Förutom att Caps förlorade sin andra raka slutspelsmatch och att GAIS spelar i morgon bitti, amerikansk tid. Fotbollsklubben med det märkliga namnet BK Häcken från Hisingen står för motståndet.

Törs man hoppas på en hedersam förlust?

Katastrof: Safeway stänger

Gårdagens totala grönsvarta magplask mot Trelleborgs FF förbigår jag med tystnad. Kan bara konstatera att bollklubben i Halmstads faktiskt är ett av de få lag som numera ligger bakom GAIS i tabellen. För den som är intresserad av ett matchreferat rekommenderas den utmärkta och helt objektiva skribenten Kropotkin.

Här i Distriktet laddar vi upp inför helgen. Det ska bli uppemot 80 grader i morgon, vilket i Celciusgrader räknat är ungefär lika med 25. Redan nu, amerikansk förmiddag, är temperaturen på väg mot behagliga 17 grader. Läge att ta på solskyddsmedel.

På lördag kväll är det dags för vår kommunala skolas årliga "International Dinner" och vår succé från förra året, "Swedish Meatballs", är allmänt efterfrågade även i år. Så jag har varit på Safeway och köpt in några stora påsar färdigstekta, frysta italienska köttbullar. Varför ändra ett vinnande recept?

Apropå Safeway, som är den närmaste stora livsmedelsaffären här, så ska de stänga under ett år från och med nästa vecka. De ska riva sin gamla butik och bygga upp en helt ny. Detta har utlöst febrila diskussioner i grannskapet. Var ska vi handla nu? Var ska vi träffa grannar och bekanta och skvallra?

Det finns några andra butiker i närheten som är helt okej men som inte riktigt uppfyller alla kriterier: Whole Foods ligger en bit längre bort och är överlag betydligt dyrare, men har å andra sidan mycket bra kvalitet på sina varor och har mycket organiska livsmedel; Trader Joe's är vår favoritbutik - har jättebra grejer, mycket alternativproducerat, trevlig personal. Men Trader's ligger också längre bort jämfört med Safeway och har framförallt inte alls samma utbud.

Och ännu längre bort finns t ex Giants - men där vägrar jag gå in. Det är en riktig skitaffär. Knappt några färska livsmedel och väldigt mycket sekunda varor i storförpackningar.

Safeway håller nu på att tömma sina hyllor inför stängningen. De erbjuder 20 procents rabatt på rubbet. Hustrun och Syster Yster var där och storhandlade häromkvällen - kom tillbaka med 21 kassar. Själv tog jag en sväng förbi i går morse och inhandlade ytterligare ett tiotal välfyllda påsar. Tyvärr var både öl- och vinhyllorna utplockade redan. Det är intressant att se vilka varor som försvinner först vid kraftigt nedsatt pris...

Hur jag ska klara av mat och hushåll när Safeway stänger övergår mitt förstånd. Men vi överlever nog på något sätt. Det löser sig.

Trevlig helg.

Snart dags för träningsrapporter på bloggen

Min gode vän Martin B påpekar i en e-post att det varit klent med träningsrapporterna på bloggen den senaste tiden (själv meddelar han dock med illa dold stolthet att han kutar varannan dag, har börjat med intervallträning och till och med köpt ett "urtöntigt vätskebälte).

Jo, det är helt korrekt. Bristen på träningsrapporter beror helt enkelt på bristen på träning. Jag har inte sprungit en meter på snart två månader. Det är min förbaskade rygg som aldrig vill sluta göra ont. Jag kör med min fantastiska sjukgymnasts träningsprogram varje kväll och sakta men säkert börjar smärtan minska i styrka. Men jag går fortfarande som en skadeskjuten kråka då och då - särskilt när jag suttit ner vid den här datorn en stund.

Jag ska dock dra igång så smått nu i helgen tänkte jag. Dottern ska springa ett lopp om någon månad och behöver träna extra några gånger inför det. Så det tänkte jag är en bra motivation att ge sig ut med löparskorna.

Dessutom börjar vädret bli allt mer springvänligt, även om det regnat precis hela dagen i dag.

Lite sport blir det dock redan i kväll. Capitals möter N Y Rangers i den första slutspelsmatchen. Extra kul för oss svenskar är att Rangers målis heter Henrik Lundqvist och han är nog den mest kända svenska hockeyspelaren i USA just nu. Och att han möter både Nicklas Bäckström och Micke Nylander i Caps.

Hur det går? Capsseger, 5-2.

Och i morgon är det dags för GAIS att möta farbror Lasses Trelleborgs FF på Tjongavallen (Vångavallen). En arena som jag varit på ett flertal gånger när jag bodde nere i Skåne. Eller arena och arena... Det är väl egentligen bara en öppen plats med några mål och en läktare på ena sidan.

Hur det går? Får man hoppas på 1-1?

Äntligen rutiner

Det känns nästan historiskt. För första gången sedan den 11 mars (det finns många fördelar med att blogga flitigt, bl a kan man kolla upp exakta datum) är alla tre barn i skolan. Först sjukdomar sedan en massa lov har inneburit att de så noga uppbyggda vardagsrutinerna helt satts ur spel under ganska precis fem veckor.

Nu är det back to basic. Upp i ottan, fixa frukostar, matsäckar, leverera barn hit och dit, och sedan runt fem timmars eget arbete, inklusive Pedrouppgifter (städning och fixning), innan det är dags för eftermiddags-racet från cirkus halv tre. Hämtningar hit och dit, samordning med andra föräldrar för eftermiddagsaktiviteter, käk, läxor - ja, osv osv.

Jag har en kluven inställning till rutiner.

Å ena sidan är det rationellt och effektivt. Man får saker gjorda. Man hinner med. Det är sällan något väsentligt missas. Bra.

Å andra sidan kan rutiner förhindra spontanitet och kreativitet. Allting är uppknutet i en struktur som inte medger några större avsteg. Tråkigt.

Å tredje sidan kan rutiner faktiskt - i bästa fall - leda till att utrymmet för spontanitet och kreativitet faktiskt ökar. Låt mig förklara. Med vettiga rutiner kan tråkiga vardagsmåsten klaras av snabbt och enkelt. Rutiner disciplinerar. Du blir rationell. Du blir effektiv.

Därmed får du tid över till annat.

Jag har märkt att jag lätt glider in i rutiner just för att det är ett smart sätt att skapa utrymme för annat. Den här insikten dök upp i samband med att jag var föräldraledig första gången för mer än 20 år sedan. Och insikten har förstärkts sedan dess.

Att vara hemma med barn kan vara både hur stressigt och jobbigt som helst - och hur enkelt och lugnt som helst också. Hur det är beror förstås mycket på hur barnet eller barnen är, men också en hel del på hur man som förälder lägger upp sina dagar, planerar i förväg och genomför effektivt. Ja, skaffar sig rutiner helt enkelt.

Mitt problem (okej då, ett av mina problem) är att jag ibland har en tendens att luta mig för mycket mot rutinerna och därmed låter bli att göra saker som skulle kunna vara roliga, galna och utvecklande på en massa sätt. Och eftersom jag är medveten om detta problem försöker jag ständigt arbeta i motsatt riktning. Att bejaka spontana infall och kreativa utblickar.

Fan, nu börjar det bli komplicerat. Det är dessutom dags att städa badrummen eftersom det är tisdag. Jag städar alltid badrummen på tisdagar. Ingenting kan hindra mig.

Status: Inget vidare

Familjen har gjort tappra försök att pigga upp mig, men med en GAIS-förlust med 1-4 mot Helsingborgs IF är det svårt att känna sig uppåt.

Det är väl bara att konstatera att storsegern mot Örgryte IS förra helgen var ett högst tillfälligt och parantetiskt fönster av lycka för en grönsvart supporter. Vi är tillbaka i vardagen.

Får väl trösta mig med att det inte regnar ute.

Äggstra: Happy E!

Det blev något av ett spontant påskkalas här i går, påskafton. Ett gäng av barnens kompisar dök upp strax efter lunch och stannade hela dagen. Hustrun och ett par av kidsen stack iväg och köpte godis i mängder och själv lyckades jag hitta påsklådan med de vackert kolorerade svenska påskåggen nere i källaren.

Sedan hade vi egghunt inomhus, eftersom lördagens påskväder inte var något vidare. Det regnade i stort sett hela dagen. Barnen åt godis och ägnade sig åt sådant som barn brukar ägna sig åt när det regnar ute: dataspel, film, karaoke, spel och annat smått och gott.

Framemot kvällningen, efter en middag bestående av kycklingsgryta med mango och curry serverade med couscous och sallad, stack barnens kompisar iväg hemåt medan vi bänkade oss framför filmen National Treasure. Lite halvkul sådär. Skojigast var att se miljöerna från DC, vårt hem på jorden just nu.

"Titta, där har jag varit" och "Kolla, dom sitter på trappan till Lincoln Memorial".

I dag är det betydligt vackrare väder, men bara runt tio grader. Pratade just med äldste sonen som skröt över att han suttit på balkongen i solskenet hela dagen och att han hade varit och handlat i bara t-shirt. Roligt för grabben. Han lät lite trött, hade visst varit ute och partajat tre dagar i rad. Den ungdomen, den ungdomen. Vi håller på med operation övertalning för att han ska lägga sina pengar på en biljett hit istället för att dricka upp dom i obskyra barer på Söder. Nu siktar han på en tur hit i maj.

I morgon är det dags för andra allsvenska matchen för mina grönsvarta hjältar från Göteborg. Henke "Nääe det kändes väl bra" Larssons Helsingborgs IF är motståndare på nya Gamla Ullevi. Som vanligt är jag övertygad om att det kommer att bli förlust. Det kan ju inte bara gå så här bra hur länge som helst (dvs två matcher i rad).

Diverse GAIS-plank har den senaste tiden varit fulla av inlägg om 1. Att man valt en horribel inmarsch-låt (tydligen någon grupp som heter Rammstein) istället för t ex Håkan Hellström 2. Horribla biljettpriser - GAIS klubbledning har satt häftiga priser på enskilda biljetter (men rätt okej priser på årskort, något som drabbar oss som inte kan se mer än några matcher per år) 3. De dåliga publiksiffrorna - men det är samma sak varje år. Det är och har alltid varit en myt att GAIS har en stor publik. Däremot är den hängiven. "Färre men värre", som någon skrev. Men det är klart, 280 spänn för en allsvensk match av medioker kvalitet lär ju knappast locka några stora mängder till nya Gamla. Förutom de hängivna, då. Och de har ju oftast redan årskort. Läs mer på t ex Mr. Vertigos blogg.

Mer fotboll: IFK Göteborg vann stort över farsans favvolag Djurgården, 6-0. Tennissiffror som vi sportfånar brukar karaktärisera just det resultatet. Halmstad BK spelade oavgjort mot Trelleborgs FF på Örjans och Hammarby IF fick stryk mot nykomlingarna Gefle.

Det ser ut att bli en intressant säsong. Och vem kunde väl ana att Big Brothers Brommapojkarna (han spelade med där några säsonger innan han blev uppköpt av DC United) skulle ligga i topp i allsvenskan någonsin. Men det gör de faktiskt nu.

När jag ändå är inne på sportens värld: Capitals spelade sin sista ordinarie match i går. Ett sömnpiller som slutade med förlust. Nu väntar New York Rangers i den första slutspelsomgången.

Nog om sport. Återkommer med mer i morgon. Kl 9 på morgonen börjar matchen. Amerikansk tid.

Bormästaren hälsade på

Barack Obamas polare, distriktets borgmästare Adrian Fenty dök upp på skolgården i morse. I direktsändning och till ackompanjemang av tidningsfotografernas klickanden, höll han tal och klippte band. Det var nämligen dags för officiell invigning av den andra skolan på vårt lokala campus.

Addison School ska inhysa 2nd till 5th graders och "gamla" Hyde School (som faktiskt är byggd senare) är tänkt att inhysa de mindre barnen. Den nyrenoverade byggnaden, som stått tom i många år, innebär att skolan nu kommer att öka elevantalet gradvis. Så småningom ska det vara två parallella klasser i varje årskurs, från pre-K och upp till 5th.

Invigningen skedde i bästa tänkbara vårväder, talen var många och alla tackade alla några gånger var minst. Barnen satt tålmodigt och väntade.

Nu är det ett kortare påsklov här i DC. Kidsen är lediga i morgon, fredag, samt på måndag. Vi hoppas på kanonfint väder.

Borgmästare Fenty dök upp på vår skolgård.

Om amerikanska fängelser och fåglar

Storebror och jag åkte till Virginia och kollade fåglar...

...och hamnade som synes ända borta i Holland (tulpaner... ni fattar....?)

Annika Östberg-historien har inte uppmärksammats alls här i USA, men är förstås jättelik in old Sweden. Jag skriver om detta och om en annan, liknande, historia på min andra blogg, Amerika-reportage. Jag minns Micke Schiöld som en trevlig kille, alltid med ett leende och med sitt burriga hår i oordning. Vi är jämnåriga och växte upp i en liten arbetarstad vid den småländska kusten. För mer än 25 år sedan åkte han över till USA med sitt rockband. För fem år sedan kom han till slut hem igen. Efter 18 år i amerikanskt fängelse. Dömd för mord.

Denna onsdag har i övrigt bland annat ägnats åt en cykelutflykt. Big Brother och jag trampade över till Virginia, åkte söderut och fick se två amerikanska fiskgjusar (Osprey) som jagade bort vad som sannolikt var en ung Bald Eagle. Coolt.

Dubbelglugg och finfina program på brädan

Lillebror älskar att spela innehockey på trägolvet i vårt vardagsrum. Det dånar och låter i hela huset när han skjuter slapshot och snapshot och högljutt kommenterar samtidigt.

"And Ovechkin scores, what a magnificent goal!"

Så kan det låta. Inlevelsen är total. Koncentrationen likaså. Och just nu ser han dessutom ut som ett ärrat hockeyproffs. Ännu en tappad tand och dubbelglugg gör leendet extra fint för tillfället. Se bild nedan.

Caps vann för övrigt i kväll igen och Bäckström gjorde ytterligare ett par poäng. Kul för grabben. När jag hade halvtittat färdigt på den matchen (mitt intresse för matcherna är väl ärligt talat inte särskilt stort - med över 80 grundspelsmatcher per säsong tröttnar man till slut) och hade lagt alla ungar, sjuka som friska, parkerade jag mig i soffan igen för att avnjuta någon timmes slötittande på burken - som ju inte längre är en burk utan en platt sak, kanske en bräda? Eller en planka?

Vi har omkring 300 kanaler att välja på och jag började på CNN, men Anderson Cooper var ledig och det var någon brittisk dam som var vikarie och jag har numera lite svårt för det där stiff upper lip british english, så jag zappade vidare. Och vidare. Och vidare.

Till slut fann jag mig alternera mellan "Most shocking Lawless Ladies" (en massa autentiska klipp - oftast av urusel kvalitet tagna av övervakningskameror eller liknande - på kvinnor som kör på fyllan, slåss, rånar butiker och liknande visat på den oerhört seriösa kanalen TruTV) och "Classic Bowling", som visade ett sammandrag från det fantastiska finalspelet i Chattanooga Open 1999.

En riktig helkväll med andra ord.

Dagen har i övrigt varit fylld med biblioteksjobb på skolan, diverse frilansknäck, barnpassning (nu är alla nästan friska snart), storhandling samt matlagning - kyckling i currydoftande jordnötssås med couscous och sallad. Fantastiskt gott. Om jag får säga det själv.

En NHL-spelare på besök i vardagsrummet nu i kväll.

Johan tippade rätt

Måste bara meddela att min gamle jobbarkompis Johan Frisack kan ses snyggt porträtterad i Dagens Nyheter, under rubriken "Gaisare vann DN-tävlingen 'Första målet'". Johan hade gissat att allsvenskans första mål skulle göras av Pär Ericsson, en Zlatan look-a-like som är ny i GAIS denna säsong. Och minsann fick inte den gode Johan helt rätt.

Själv drar jag mig till minnes den vackra sensommardag då Johan och jag (m fl) besökte Stockholms Olympiastadion och tillsammans med ytterligare något hundratal gaisare fick bevittna Göteborgsatleternas tvåla till Djurgårdens IF med 2-0 i en mycket sevärd match. Om jag inte minns fel så gjorde den unge engelsmannen James Keene ett av målen och jamaicanen Khari Stephenson det andra - två av lagets absolut bästa spelare den säsongen. Ingen av dem är kvar i Grönsvart i dag. Keene spelar i Elfsborg och Stephenson stack till AIK, men jag har ingen aning om han är kvar där nu (flyttade han möjligen till Danmark eller Norge?).

Ingen av dem har väl gjort någon större succé sedan de lämnade GAIS.

Men... Grattis Johan!

Vilken femetta

Jag är fortfarande chockad efter den hejdundrande GAIS-segern i går. 5-1 mot Örgryte. Harreminje. Jag klarar knappt av att skriva på bloggen.

En snabb sammanfattning och en bildkavalkad får det dock bli:

Det är tomt, ödsligt och grått här i Distriktet sedan vårt kära Sverigebesök reste hem i går eftermiddag. Enligt telefonrapport är de lyckligt och väl hemma i Haytown igen. Syster Yster blev så ledsen när de åkte så hon fick feber. Ingen skola i dag, hon ligger nere på soffan i vardagsrummet och känner sig allmänt svag. Och eftersom Big Brother har påsklov, så är det bara Lillebror som upprätthåller skoldisciplinen denna måndag.

En president och hans närmaste medarbetare i Ovala rummet.

"Det måste bli ordning i det här landet!"

"Jag såg aldrig det där pappret. Jag lovar."

Den snyggaste presidenten genom tiderna.

Sista måltiden innan hemfärd för Halmstadsgänget.

Samling på vår trappa före avfärd mot flygplatsen.

Härlig söndag

By the way: Vilket lag leder allsvenskan?

Allsvenskan börjar i dag

Brrr. Det är bara en amerikansk natt kvar till Göteborgsatleternas premiärmatch i årets allsvenska. Och det är inte vilken premiärmatch som helst. Det är ett derby mot Örgryte IS och det är den första matchen på den nya arenan Gamla Ullevi. Jo, den heter Gamla Ullevi fast det är nya Ullevi och Nya Ullevi numera därmed är gamla Ullevi. Förvirrat? Jo, ni kan ju tänka er hur många fel det kommer att bli i alla massmedier som ligger 15 kilometer eller mer från Nya Gamla Ullevi. Det har förresten blivit en hel del fel redan...

Det var visst några förmatcher redan i dag. Ingvar Carlssons Elfsborg spelade oavgjort mot farbror Eriks Bajen och min goda vän Bettans favoritlag Häcken fick se sig besegrat av min gode vän Stiffes favoritlag Real Malmö.

Och uppe i kanadensiska hockeymetropolen Toronto lyckades Fredrik Ljungberg överraska alla inklusive mig (och troligen sig själv också) genom att göra det ena av Seattles två mål. 2-0 till Sounders. Kul för Fredrik.

Men den stora matchen är som sagt i morgon. Klockan 9 amerikansk tid brakar det loss inför ett fullsatt Gamla Nya Ullevi. Resultatet? Jag törs inte tippa, men jag utgår ifrån att det blir förlust.

Cherry Blossom Parade i blåsväder

Vi stack iväg på parad på lördagsförmiddagen. Det var dags för den årliga Cherry Blossom Parade nere vid National Mall. Soligt och fint, men tyvärr ställde den hårda blåsten till det en del. Fanbärare av olika sorter höll på att blåsa upp i luften med sina flaggor och de coolaste uppblåsbara figurerna i jätteformat kunde tyvärr inte delta. Så det blev inte den där riktiga höjdarparaden som det brukar vara, men rätt skoj ändå.

Som vanligt var det inte särskilt mycket inslag som byggde på paradens tema, körsbärsblomningen. Jag fick ihop det till ett ekipage som överhuvudtaget anspelade på körsbär och det kom för övrigt från Japan. Det är Japan som skänkt alla vackra körsbärsträd som står på centrala platser runt om i huvudstaden.

I övrigt var det en salig röra med allt från Virginia Rodeo Queen till trumpetorkestrar från outer space (se videoklipp).

På sjukfronten kan rapporteras ett långsamt tillfrisknande. Samtliga är på benen. Men några ska nog ta det rätt lugnt med aktiviteter även i dag...

Hej hopp!


En orkester från Outer Space spelade på Cherry Blossom Parade:

I blomningstider

Det verkar som om vi aldrig blir av med våra förkylningsvirus den här våren. I går morse (onsdags) däckade Broder Daniel med feber, hosta och illamående. Vilket ledde till att han tyvärr missade Caps-matchen mot Islanders som vi andra gick till framåt aftonen. Och under själva matchen började syster Lovisa känna sig matt - och fick tas hem i en taxi av morfar i slutet av andra perioden. Som om inte det skulle vara nog så ligger nu svärmor med feber och ont i halsen uppe i gästrummet.

Dessa amerikanska virus...

Inget roligt alls. Broder Daniel har dock tillfrisknat betydligt i dag och förhoppningsvis blir de två andra sjuklingarna piggare om något dygn, de med.

Matchen i går var ett totalt sömnpiller under första halvan. Sedan blev det lite fart tack vare ett par rejäla slagsmål. Slagsmål är inget jag förordar, vill jag betona. Men hockeyspelare är ju överlag rätt neanderthals-aktiga av sig och behöver dom nu få ett par käftsmällar för att bli inspirerade so go ahead. I don't care. Bara det blir bra hockey.

Och det blev rikigt bra hockey, särskilt i sista perioden. 5-3 till caps, ett mål och en assist av allas vår egen unge hjälte Backstroom.

Tidigare på dagen hade delar av gänget åkt ner till Tidal Basin, där körsbärsblomningen pågår för fullt. Det är som en explosion i blomster och en stor turistmagnet. På lördag ska det bli Cherry Blossom Parade och vi hoppas kunna ta oss dit om vi är tillräckligt friska.

I övrigt sitter jag mest vid skrivbordet och skriver, med ett och annat avbrott för pannkaksstekning.

Två av de tre personer som ses under på bilden ligger för närvarande nedbäddade med varsin rejäl förkylning...

...eller kan det vara så att de är allergiska mot körsbärsblommor? I så fall har vi nog förklaringen till deras insjuknande här...

...hela området kring Tidal Basin präglas av blomningen.

Kombinationen mor och dotter är helt rätt i vår.

I går kväll gick vi på hockey. Så här kul hade vi det under första perioden. Det blev lite bättre spel senare.