Kort rapport fran New Orleans

New Orleans ar t o m battre an vad jag hoppades. Klart cool stad. Musiken, maten, varmen, folket... Hit atervander jag garna flera ganger. Det end tragiska ar den standigt flodande oljekallan.
Aterkommer med mer text och lite bilder senare. Ipaden ar fantastiskt, men inte helt latt att blogga med.

Pappa går på rockkonsert

Vi var på rockkonsert i kväll. Big Brothers band spelade på skolan inför en hängiven publik. Kolla bilderna nedan.

Bandet har spelat ihop i ett knappt år och gått framåt med stormsteg. Det lät riktigt, riktigt bra. Och grabbens gitarrsolon satt helt perfekt.

Annars kan jag meddela att det varit 32 grader varmt i Distriktet i dag. Och att vi åker till New Orleans i morgon. De har visst gjort ett oljefynd där nere som låter spännande att titta närmare på. Så det närmaste dagarna kan det bli lite si och så med bloggandet, måhända. Men jag tar med datamaskinen, så några rader ska jag väl kunna publicera. Någon gång.

Delar av Big Brothers rockband. De spelade på skolan i kväll och lät helt klart väldigt mycket bättre än när jag hörde dom senast.

Ni får ursäkta att jag mest dokumenterade sonen. Jag har alltid tänkt att det skulle vara kul att vara rockfotograf och äntligen...

...fick jag mitt lystmäte. Här är en konstbild som jag jobbade väldigt mycket med, liksom...

...den här, som jag tycker fångar intensiteten och energin som strömmar från Big Brother, genom förstärkaren och högtalarna och ut till oss i publiken.

Den här bilden skulle han ju kunna använda på sitt kommande soloalbum. Kanske?

Nöjd efter giget. Stående ovationer förstås. Många autografer att skriva. Men sån't får man ta...

En bilägares mardröm

Ibland händer det att jag hittar en parkeringsplats på gatan precis utanför huset.

Då och då känner jag ett behov av att tvätta bilen.

Väldigt sällan sammanfaller dessa två storheter. Kanske ungefär en gång varje halvår. I dag var en sådan dag.

Motivationen ökade möjligen av att jag precis köpt en ny vattenslang och dito "pistolmunstycke" eller vad det nu kan tänkas heta, den där man håller i som det sprutar vatten ur. Det är alltid roligare när man har något nytt att prova.

När jag väl började spola av den ytterst dammiga och skitiga bilen, insåg jag dock att den nya slangen var i kortaste laget. Så kärran blev rätt ren på ena sidan. Och något mindre ren på andra. Men det är ju detaljer.

En annan jobbig sak med manuell biltvätt är att man plötsligt ser alla lackskador på bilen. När vi köpte Forden för snart två år sedan, var den helt skrapfri.

Det är den inte längre. Varje gång jag tvättar den har antalet mindre och större märken i lacken mångdubblats. Och jag kan garantera att vi själva är skyldiga till en mycket liten del av dom.

"Om du vill ha en snygg bil kan du inte bo i Georgetown", sa grannen när jag beklagade mig. Och hur rätt har han inte.

Folk parkerar som galningar, har inga som helst dubier när det gäller att "flytta" på en bil som står i vägen, så att säga. Många har en ingen som helst koll på hur långa deras bilar är och kör utan tvekan och med hög hastighet in i den parkerade bilen framför eller bakom. Dörrar slängs upp utan en tanke på att det står en bil bredvid. För att inte tala om alla backspeglar som krossas av bilar som försöker köra förbi på stadsdelens trånga gator.

Och så vidare. Och så vidare.

Det här var en källa till ångest i början, är bilen fortfarande var fin och jag ännu inte anammat den amerikanska slit-och-släng-mentaliteten.

Jag menar, om man råkar nudda en bil i samband med att man försöker parkera i Sverige, betraktas ju det närmast som en krock. Här är det norm. Jag hör dagligen hur bilar bumpar in i varandra när jag sitter vid mitt skrivbord precis vid fönstret och jobbar.

Nu är det nästan skönt att det är skrapmärken fram och bak, lackskador på dörrarna och repmärken på backspeglarna på vår bil. Det är liksom kört ändå.

Men det är rätt jobbigt att se det när man tvättar bilen.

Rättsskandal i Distriktet

Nu är vi upprörda över det amerikanska rättsväsendet. Inte nog med att de hotade att slänga mig i fängelse för några år sedan bara för att jag körde lite för fort och inte hade något giltigt körkort.

Nu ska de ta dotterns fantastiska lärare ifrån oss.

Anledningen är att han blivit inkallad för att sitta i en jury i samband med en rättegång. En medborgares plikt i det här landet och eftersom brotten är många och invånarna få här i Distriktet, så åker man ofta på att få sitta i jury. Och har man otur är det en lååång rättegång. Som avgörs mitt under ens semester. Ersättning? Fyra bucks. Per dag.

Dotterns lärare ska sitta i juryn från början av juni till början av juli. Nästan två veckor av hans semester ryker. Men framförallt missar han sina fifth-graders graduation i mitten av juni.

Skandal!

I övrigt. Finfint väder.

Det har ni inte i Sverige, va?

Stieg Larsson-hysteri i USA

Författaren Stieg Larsson syns överallt här i USA just nu. Eller rättare sagt hans böcker. Och framförallt hans sista bok i Millenium-triologin - The Girl Who Kicked the Hornest's Nest (Luftslottet som sprängdes är väl den svenska titeln om jag inte tar fel).

Saken är nämligen den att romanen släpps här i USA i morgon, den 25 maj. Och enligt vissa artiklar har det inte varit ett sådant tryck inför ett boksläpp sedan den sista Harry Potter-boken gavs ut.

Jag har läst långa och ingående förhandsartiklar i ett antal tidningar. New York Times helgmagasin hade ett åtta sidor långt reportage om Stieg Larssons liv och det närmast tragiska spelet efter hans död.

I söndags på fotbollsträningen satt jag och pratade med en mamma som spontant - och utan att veta att jag var svensk (även om man nog hör det på brytningen...) - att hon var "thrilled och excited" inför tisdagens bokpremiär. Hon hade naturligtvis redan reserverat en bok hos bokhandeln.

I dag var hustrun och jag och åt lunch hos våra goda vänner Janice och Jim. Väldigt trevlig och väldigt gott och lite lagom syndigt med ett glas vitt vin redan till lunchen (själv drack jag dock en öl, man har väl karaktär). Janice var också fylld av förväntan och hade till och med övervägt att skicka efter boken från den engelska förläggaren. Den släpptes nämligen en månad tidigare i Storbritannien...

Det är onekligen intressant att Stieg Larssons tre böcker blivit sådana enorma framgångar, både i Sverige och internationellt. Och kul.

I övrigt denna måndag i Distriktet: Förutom om Stieg Larsson pratar alla om var de ska göra nästa helg. Då är det nämligen Memorial Weekend, den veckända som markerar starten för sommaren. Och då ska vi alla ta oss ut till havet. Och står i bilkö i fyra, fem timmar.

Det hör till.

Ungarna tar över

Dagen har gått i sportens tecken. För första gången någonsin gav sig de tre barnen och de två vuxna ut på en gemensam löprunda. Tre kilometer på lite drygt 20 minuter. Inte illa. Sedan stack Big Brother och jag iväg på ytterligare fem kilometer. Han hade som mål att komma under 30 minuter på halvmilen. Och det klarade han med en hel minut tillgodo. Snyggt jobbat.

På slutet stack han iväg med en sådan fart att jag insåg att jag nog blivit omsprungen definitivt - om ni fattar vad jag menar. Lite tragiskt, men ändå blev jag stolt på något sätt. Det är väl så det ska vara, kidsen tar över.

Hustrun och jag har sedan länge konstaterat att barnen ligger ljusår före oss när det gäller att förstås och behärska ny teknik. Och det gäller även den 7-årige lillgrabben.

Framåt eftermiddagen var det dags för fotbollsträning för nämnda lillgrabb med mig i släptåg, medan övriga familjen stack iväg på reggae-konsert i Rose Park, ett längre stenkast från vårt hus.

Åsså lite bilder

De intensiva dagarna fortsätter i Distriktet. Här under är lite bilder från i går.

Under tiden i Trelleborg... GAIS ligger under med 2-0 på Tjångavallen. Dags för den där tränaren med AIK-tatueringen att avgå?

I går morse var det Volunteer Appreciation Breakfast på skolan. Alla klasser uppträdde in för en rörd klunga föräldrar. Lillebror ses till vänster.

Sedan åkte jag med femteklassen på field trip. Här är det läraren Mr Atwell som föreläser...

...de läser om andra världskriget just nu och därför styrdes kosan mot World War II Memorial vid National Mall. Där träffade vi flera krigsveteraner...

...som berättade om sina erfarenheter från kriget för eleverna, som lyssnade storögt...

Sedam var det dags för konsert och veteranerna radade upp sig i solgasset. Snittåldern var runt 90 år.

Bandet som spelade kom från en high school i Texas. Lincoln Memeorial i bakgrunden.

Syster Yster och Mr Atwell diskuterar världsläget.

Det är roligare att springa tillsammans

Har skrivit på min andra blogg om ett av mina stora intressen i livet - cykling. Read all about it här.

I övrigt denna underbart vackra torsdag i Distriktet... Hustrun och jag var ute och sprang tillsammans i morse. Jag värmde upp med 50 minuters löpning först, sedan fick jag sällskap de sista 20. Det är alltid roligare att springa tillsammans med någon. Åtminstone om man är bättre tränad än denna någon.

Sedan ägnade jag mig mest åt skrivbordsarbete av allehanda slag, trots det vackra vädret. Jag åt dock lunch i trädgården och unnade mig 20 minuters solning. Och fram mot kvällen blev det några kalla öl nere vid hamnen tillsammans med en ny bekant, Sven, som flyttade hit från Sverige mitt i det värsta snöovädret och som nu får uppleva ett mer sympatiskt väder.

Fast jag har hört ryktas att det är ganska schysst i Sweden också för närvarande.

I morgon ser jag fram emot frukost för volontärer på skolan, att chaperona med Syster Yster klass till Holocaust-muséet, en kopp cafe latte med polaren Raymond, som precis kommit hem från Colorado där han byggt ett hus samt middag med Andreas och Marissa.

Take care.

Mycket uppträdanden nu

Mycket aktiviteter och många uppträdanden nu. Jag hinner knappt skriva på bloggen. I tisdags var vi på den årliga vårkonserten med Syster Ysters kör. Som vanligt oerhört vackert. Sedan gick vi ett stort gäng och käkade pizza på Ledo´s. Trevligt.

I eftermiddags var Lillebror i farten. Inför 200 elever, lärare och föräldrar breakdansade han tillsammans med några klasskompisar. Se video nedan. Imponerande.

Och nu har vi precis kommit hem från Big Brothers skola, där det var "Track and Field Banquet", med massor av tal och priser till skolans stora friidrottslag. Big Brother var snabbast av alla i middle school (årskurs 6-8) på 100 meter. Skoj.

Körkonsert i går kväll. Syster Yster syns i gult till vänster.

School Wide Meeting i eftermiddags. Lillebror i publikhavet...

...och Syster Yster satt bland de stora. Det är hennes sista år på vår lokala ommunala skola.

De nio eleverna i den ena förstaklassen gör sig redo för breakdance inför hela skolan. Lillebror till vänster.

Big Brother med flera avtackas för en stark friidrottssäsong av en av tränarna, Thew. Det skedde i samband med den avslutande "Track and Field Banquet" nu i ikväll.

Sannolikt den coolaste dansen ni någonsin sett:

Tilltagande konflikt mellan barn och barnlösa

Jag har alltid tyckt att amerikaner generellt är väldigt förtjusta i barn. Barnen får ta plats här, de ses och uppmärksammas av vuxna. När vi är ute och går med vår barnaskock möts de alltid av leenden eller en och annan trevlig kommentar.

Min hustru har tidigare lanserat teorin att amerikaner är rätt barnsliga - och därför tycker de att det är kul med barn. Jag tror att det ligger något i det.

Våra barn har vant sig vid att bli sedda. Därför har de reagerat när vi åkt tillbaka till Sverige under senare år. Plötsligt möts de inte av leenden längre. Ingen berömmer Big Brothers kläder, ger en komplimang till Syster Yster eller kommenterar Lillebrors lockiga och vildvuxna hår.

Sverige är bra på många sätt. Helt klart. Men vi är rätt sura av oss överlag. Och det är något som inte minst barnen känner av.

Hur som haver. Allt är inte guld som glimmar. På senare tid har jag delvis fått omvärdera min tro på amerikanernas sympatiska inställning till barn. Några exempel.

Våra goda vänner Bob och Martina flyttade hit för snart två år sedan med två barn. De bodde granne med en kvinna som alldeles tydligt inte gillade barn. Stämningen var tidvis mycket frostig i närområdet...

Många hyresvärdar är inte särskilt förtjusta i barn. Jag antar att deras motvilja bottnar i att de tror att slitaget ökar med barn i huset. Men det är rätt osympatiskt hur som helst.

För en tid sedan hörde jag ett reportage i radion. Det har skapats en särskild "lekplats" för äldre i någon stad här i landet, jag minns inte var. Tanken är att äldre ska kunna träna lite med en del redskap som finns där och umgås med varandra och så. Det lyste dock igenom i reportaget att "lekplatsen" knappt användes. Och att den rikiga lekplatsen bredvid var smocksfull. Alltså hade ett stackars barn gått in i de äldres park och lekte med redskapen där. Och fick sig en rejäl utskällning på bästa sändningstid av den elaka pensionären som var intervjuad.

Sedan följde Washington Post upp med en artikel om "barnhatare" i går, söndag. "Barnhatare" är invånare i Distriktet som tycker att barnfamiljer håller på att breda ut sig alldeles för mycket. De - hatarna - verkar företrädesvis vara hundägare och restaurangägare.

En upprörd hundägare sa till the Post att hon blivit utskälld av en förälder sedan hennes hund hoppat på ett barn och "lekt" med det och forsatt "leka" trots att föräldern lyft undan sitt barn och skrikit till hundägaren att ta bort hunden.

"De borde verkligen inte låta barnen låta springa fritt i parken", sa hundägaren till tidningen. Ingen reflektion om att hunden kanske borde varit kopplad istället...

I artikeln berättades det också att allt fler butiker, caféer och restauranger portförbjudit barn eftersom de stör övriga gäster eller anses kunna ställa till med allehanda besvär.

Barnvagnar är ett annat ämne för konflikter. På många ställen är det inte okej att ta med sig barnvagnen in och ska man åka buss eller tunnelbana måste man fälla ihop vagnen. Gör man inte det riskerar man att bli utskälld och bötfälld.

Däremot, som det konstateras i artikeln, är det helt okej att ta med en rullstol in på buss eller tunnelbana. Det står nämligen i lagen att ingen får särbehandlas på grund av funktionshinder.

Men det gäller tydligen inte spädbarn...

Bakgrunden till den ökade konflikten mellan barn och föräldrar å ena sidan och "barnhatarna" å andra är att antalet barn under fem år ökat rätt ordentligt de senaste åren. I stadsdelar där det förr knappt fanns en enda unge, har nu mängder med barnfamiljer flyttat in.

De barnlösa tvingas därmed dela på utrymmet i parker, på bussar och på restauranger. Och när det är trångt blir det lätt irritation, det är ju ett välkänt faktum.

Härliga dagar i Distriktet

Det är verkligen underbara dagar här i Distriktet just nu. Perfekt temperatur, ljust, lagom vind, glada människor och massor av aktiviteter av allehanda slag.

I dag var vi uppe med tuppen och stack iväg för det numera traditionella Girls on the Run-loppet. Jag tror att det är fjärde gången Syster Yster springer - och jag som hennes buddie. Dagens bana var rätt tuff, två varv inne på American University's campus. Backigt, med två rejäla uppförsbackar. Uppladdningen var väl inte heller optimal för dottern, som dagen innan hade kommit hem från sin klassresa med sisådär tre timmars sömn den gångna natten.

Men vi körde på och kom i mål på en hyfsad tid, runt 35 minuter på de fem kilometerna. Att det gick så bra berodde förstås också på vår hejarklack som jobbade intensivt med stöttning vid sidan av banan.

Annars har vi pysslat med trädgårdsskötsel denna söndag. Hustrun ägnade flera timmar åt att rensa bort allt ogräs som kommer upp mellan telegstenarna på bakgården. Jag är full av beundran över hennes tålamod. Själv dammade jag av mitt gamla yrke och sågade ner ett träd. Dock inte med normal motorsåg utan med en liten löjlig elektrisk sticksåg som jag hittade i källaren. Mina forna arbetskompisar i skogshuggargänget hade garanterat haft kul om det sett mig.

Hustrun och Big Brother åkte iväg med Lillebror på träning och Syster Yster var med en kompis, medan jag grejade klart i trädgården, dammsög och lagade mat - den numera närmast traditionella söndagsmiddagen crab cake.

Dagens smolk i glädjebägaren var naturligtvis Atleternas förlust mot Elfsborgs IF. 0-2. Inget bra.

Här är lite bilder från helgen:

Big Brother på gårdagens fotbollsmatch. Cool.

Tjejerna laddar upp inför loppet, målade och redo.

Hejarklacken hade fixat en skylt.

Syster Yster är fired up och redy to go. Men vad är det för sur gubbe i bakgrunden?

Så, nu ser han ju lite gladare ut. Starten har gått.

Andra varvet. Snart i mål. Dottern är på bra humör.

Och framme! Med medalj och allt.

Mission accomplished

Syster Yster kom hem i morse, rejält trött men glad och nöjd efter ett dygns resa och lägervistelse med klassen. Sedan åkte hon och hustrun iväg och skulle köpa en gratuation dress och precis som hustrun misstänkte innan så blev det en lång dags färd mot natt. De var hemma igen efter uppskattningsvis tio timmar. Med klänning.

Mission accomplished. Bra jobbat.

Pojkarna och jag ägnade åt oss Lillebrors fotbollsmatch och åt att städa huset - en syssla som Pedro åsidosatt lite på senaste tiden på grund av en massa andra uppdrag. Men nu är det rent och finfint här igen.

En fantastiskt god indisk kycklinggryta (med paprika, champinjoner, rödlök, cashewnötter och rikligt med ingefära, till couscous) hann jag också fixa till, innan det var dags att köra Big Brother till en trippeldate uppe på biopalatset vid Friendship Heights. Ska strax iväg att hämta honom igen.

Han får ta körkort snart.

I morgon ser jag fram emot att gå upp tidigt och springa med dottern i det traditionella loppet "Girls on the Run". Jo, pappor får också vara med... Återkommer med rapport.

Syster Yster på nya äventyr

Syster Yster åkte iväg på sin klassresa i morse. Vädret var kanon, lite kyligt på morgonen, sedan uppemot 30 grader och solsken mitt på dagen. Här nere i Distriktet kom det ett rejält åskoväder under kvällen. Hoppas femteklassarna slapp det ovädret, alla kidsen såg fram emot kvällens lägereld. De hade laddat upp med mängder av choklad och marshmallows. I övrigt var det naturligtvis mest godis i matsäckarna, såvitt jag kunde se. Inga healthy stuff här inte...

Själv sprang jag för första gången på nästan två veckor. Tio kilometer. Det kändes. Men nu ska det bli andra takter.

Redo för avfärd. Syster Yster med klasskompisar.

Hippie-bussen som de åkte iväg med...

Lillebror tittade storögt på när de stora packade in sina grejer i bussen.

Sedan förklarade han världsläget för sina klasskompisar...

...medan Syster Ysters klass samlades för ytterligare ett gruppfoto...

...sedan var det dags att gå på bussen.

Någon slags helg i Sweden

Ringde mor i dag och insåg därmed att ni firat något som kallas Kristi Himmelfärs i Sverige.

"Här är alldeles tomt på gatorna", sa mor.

"Varför det?", sa jag.

"Det är helg", sa mor.

"Är det?", sa jag.

"Ja", sa mor.

"Vadå för helg?", sa jag.

"Kristi Himmelfärs", sa mor.

"Åh fan", sa jag.

Så det kan bli. Här är det ingen helg, minsann. Det är en helt vanlig torsdagkväll. Och i morgon är det en helt vanlig fredag, ingen klämdag när alla tagit ledigt från jobbet och skolorna har lov.

Fast helt vanligt är det inte för Syster Yster i morgon. Hon ska iväg på "End-Of-The-Year-Trip" tidigt i morgon bitti och har ägnat en stor del av kvällen åt att packa. Hela klassen ska iväg till något slags äventyrsland ett par timmars bussfärd från Distriktet. Det blir övernattning, lägerbrasa, en massa aktiviteter och naturligtvis ingen sömn alls.

Hon kommer antagligen hem som ett vrak. Men hon kommer säkert ha kanonkul.

Dagens deppgrej är att jag kollade in GAIS' spelschema under vår fem veckor långa vistelse i Sweden i sommar - och jag kommer inte att kunna se en enda match! Det blir sannolikt den första gången på 25 år som jag inte ser åtminstone en match med Atleterna under en säsong. Jag skulle rent teoretiskt möjligen kunna ta mig till Kopparvallen i Åtvidaberg den 18 juli, men jag befinner mig på ett kalas långt nere i Skåne kvällen före, så det ser rätt mörkt ut.

Allt är fotbolls-VM:s fel. Allsvenskan gör tydligen ett två månader långt speluppehåll på grund av detta lilla evenemang nere i Sydafrika. Detta trots att den svenska serien sannolikt inte har en enda spelare med i VM...

Återigen besannas det: Att vara GAIS:are är att lida.

Dags för Family Conference

Äntligen lite värme igen, 28 grader i dag. Och ett rejält åskoväder på eftermiddagen.

Vi var på Big Brothers skola vid lunch för en family conference som det kallas här. Kvartssamtal hette det förr i Sverige, sedan föräldrasamtal och numera tror jag att det adekvata begreppet är utvecklingssamtal.

Det som är lite speciellt med dessa föräldrasamtal på Big Brothers skola är att det är eleven som håller i dom. Och även förbereder dom. Deras respektive "adviser" (motsvarande klassföreståndare ungefär) sitter bredvid och fyller i och ställer en eller annan fråga.

Den pedagogiska idén är naturligtvis bland annat att eleven ska lära sig ta ansvar och också bli mer motiverad att förbättra studieresultaten. Att inte bara ska bli tillsagd utan själv tvingas tänka efter och föreslå förändringar.

Dessutom är det ett finurligt sätt att lära sig och öva sig i att förberede, leda och driva på möten. Och världen består ju av möten ständigt och jämnt.

Det var fjärde gången vi genomfört ett sådant samtal och sonen blir alltmer säker i sin roll som mötesledare. Kul att se. Och höra.

Ett hack i sommarvärmen

Jag vaknade i går morse och insåg att det var väldigt kallt i huset. Kollade på termometern och smart som jag är förstod att det fanns en förklaring att hitta där; Det var bara sju grader ute.

Jag knallade ner och satte på pannan.

Likadant nu i morse. Och under dagen i dag orkade aldrig temperaturen över 13 grader.

Brrrr.

Min hustru kom på det märkliga och sannolikt helt unika faktum att det verkar vara ungefär lika varmt här i DC som i Sweden (Stockholm) och i Brasilien (Telemaco Borba) just nu.

Vårarna här i DC kan vara väldigt omväxlande, men i år har vädret varit rätt stabilt med långvarig värme och inte särskilt mycket rejäla regn- eller åskoväder. Men det kommer säkert.

I övrigt kan rapporteras att Syster Yster laddar upp inför en intensiv helg med både klassresa (fredag och lördag) och löptävling (söndag). Jag har precis anmält mig själv till det 5 kilometer långa loppet, så jag tänkte ge mig ut och träningsspringa i morgon bitti om det inte regnar eller är för kallt eller för varmt eller blåser för mycket. Man kan ju inte ställa upp helt oförberedd.

Och den nya familjemedlemmen Ipaden går för fullt och verkar fungera hur bra som helst.

Oavgjort derby och ny leksak

Jag satt klistrad vid webbradion i eftermiddags för att följa det klassiska derbyt i Göteborg mellan GAIS och IFK. När IFK gjorde matchens enda mål i 95:e minuten var jag på väg att hoppa ut genom fönstret. Men sedan dömdes målet bort eftersom domaren blåst frispark till GAIS sekunden innan och jag kunde klättra in i rummet igen. Pretty, pretty close...

Annars lät det som om Grönsvart dominerade ganska klart och att klubben i mitt hjärta var värda segern. Dessutom blev vi blåsta på en solklar straff.

När det gäller tandläkeriet tog jag en allvarlig diskussion med Dr Glädje i morse (jag misstänker nämligen att jag betalat alldeles för mycket för en behandling, se tidigare inlägg). Men han meddelade stolt att jag istället för en saltad räkning fått 150 dollar i rabatt. Egentliga priset var 1800 bucks. OMG, som lillebror säger och som jag lärt mig betyder Oh My God.

Annars avrundades dagen med att vi hämtade hustruns nya leksak på Apple-affären i Bethesda. Den sprillans nya 3G/64Mb Ipad (jag kan köpa två sådana för samma pris som för en tandläkarbehandling hos Dr Glädje...). Vi hade beställt en sådan där platt sak förra helgen och den om först nu. Trycket är stort och väntetiden mer än en vecka.

Hela familjen satt sedan samlad runt det lilla underverket under kvällen och spelade spel och läste tidningar och tittade på filmer.

Den har till och med inbyggd klocka.

Det är inte klokt vad de hittar på nu för tiden.

Lillebror visar hustrun och syskonen hur en Ipad ska hanteras...

...här är USA Today's förstasida, särskilt anpassad för Ipadens format.

Alla var djupt imponerade...

...och stod till och med ut att lyssna på Gordon Browns tal till det brittiska imperiet via BBC-applikationen.

Happy Mother's Day!

I dag har det varit Mother's Day här in the US of A. I den amerikanska kulturen intar mamma en särskild ställning - en ställning som verkar hålla i sig trots förändrade villkor och sedvänjor i övrigt. Den klassiska bilden av modern som håller samman hem, barn och make blir alltmer ovanlig. Numera lönearbetar majoriteten av mammor. Hemmafruar, Stay Home Moms, finns fortfarande i stor utsträckning (inte minst för att många säger upp sig för att det saknas föräldraförsäkring och rätt att ta ut föräldraledighet), men hemmafruperioden blir kortare. Och man ser faktiskt fler hemmamän på skolgårdar, utanför dagis och på lekplatser.

Husets egen fantastiska och otroliga mamma - min kära hustru - blev naturligtvis också uppvaktad. Lillebror hade gjort en jättefin teckning och vi övriga hade köpt en massa fint godis. Dessutom fick hon välja middag. Hon valde crabcake, så jag stack iväg och gjorde lite inköp på marnaden vid Dupont Circle.

Så nu ikväll skålade vi i äppeljuice för mor, åt krabbkaka serverad med coleslaw, kokt potatis och sallad. Fantastiskt gott om jag får säga det själv.

Dessutom: Grattis till min egen lilla mamma därborta i Nynäshamn!

I morgon ser jag inte fram emot att diskutera tandläkarräkningar med Dr Glädje och inte heller att mina Göteborgsatleter möter alliansklubben IFK i ett hett vårderby på nya Gamla Ullevi. Tror tyvärr på förlust, men blir gärna positivt överraskad.

Har jag förresten berättat att jag bodde fyra år i en lägenhet som ligger precis ovanför kaféet vid Sveaplan där IFK Göteborg bildades 1904? Otroligt nog finns stället kvar (eller fanns åtminstone för några år sedan).

Inte blev jag ifkare för det, men det är rätt kul.

Blott Sverige svenska tandläkare har

Lurad.

Vår tandläkare här i USA, Dr Glädje, tog 12 000 kronor för att ta bort en gammal amalgamfyllning och sätta dit en ny krona (se förra inlägget). Nu har jag kollat upp vad motsvarande insats skulle kosta back in old Sweden. Runt 7 000 kronor, enligt en mycket pålitlig expert inom tandläkeriet.

Skandal. Jag ska ta en allvarlig diskussion med Dr Glädje på måndag. Och så får det bli svenska tandläkarbesök i fortsättningen...

I övrigt: Fortfarande finfint väder i Distriktet. Syster Yster är på kalas med sleep over, Lillebror har spelta fotbollsmatch, Big Brother har slappat, hustrun arbetar och själv har jag precis bjudit på en fantastisk middag, bestående av cous cous och ingefära, kycklingsgryta med curry och rikligt med mango och persilja samt champinjoner, röd paprika och rödlök.

Tandvärk och 12 000 kr fattigare

Första bedövningen på 30 år fick jag vara med om i dag hos vår tandläkare Dr Glädje. Onekligen en intressant upplevelse att tappa känseln i halva munnen.

Så borrade han och stod i i två timmar och fixade och grejade och till slut kunde jag vandra ut med en ny porslinskrona och 12.000 kr fattigare.

Det kostar på att bli gammal. Fast å andra sidan har jag inte direkt haft några stora tanvårdskostnader någonsin i mitt liv. Inte en enda lagning i vuxen ålder, bara vanliga kollar och rengöringar å sån't. Så nu är det väl pay back time, antar jag.

Och värker gör det. Jag har tagit smärtstillande (två flaskor Staropramen), vilket hjälp en del. Tur att det finns medicin.

Storebrors championchip gick relativt bra. Han kom tvåa på 200 meter. På 100 kom han till final, men hade ingen chans mot "det stora killarna i åttan". Jag hämtade honom efter klockan åtta - och då hade han en massa läxor att göra.

Det är hårt att vara friidrottstjärna.

I övrigt att notera:

Nya Safeway har äntligen öppnat. Jag var där i dag och det var överdådigt. Och smockfullt av folk. (Safeway är vår lokala stormarknad som varit stängd på grund av ombyggnad i mer än ett år).

GAIS spelade 1-1 mor Djurgårdens IF och ligger nu på femte plats i allsvenskan. Vem kunde väl ana det?

Jag saknar en pool

Avsaknaden av pool är påtaglig. Här i Distriktet öppnar inte de i övrigt utmärkta (med fritt inträde) kommunala utomhusbaden förrän i samband med Memorial Day-helgen i slutet av maj. Men det är ofta rejält varmt redan i april och de senaste tre veckorna har det legat ett ytterst varmt högtryck parkerat över Distriktet, med några dagars paus och lite regn då och då.

I dag var ytterligare en dag med temperaturer på uppemot 30 grader. Jag tycker det är himmelskt. Men det hade varit ännu härligare om man hade haft en öppen pool inom behagligt gång- eller cykelavstånd. Eller en strand.

Men det har man ju inte. Så det är bara att gå omkring i värmen och njuta - utan möjlighet att svalka sig.

Detta gäller numera hela familjen utom Lillebror. Han har varit smart nog att bli kompis med en jämnårig kille, vars familj har en privat pool på bakgården. Så där är han numera och leker rätt ofta.

I dag följde jag med honom och satt en stund och tittade drömmande när de båda killarna hoppade omkring och hade det roligt i vattnet. Men tyvärr verkade inte mamman förstå mina vädjande blickar.

Eller så vill hon inte ha en medelålders och i princip vilt främmande man badandes i hennes pool när hennes make är på jobbet.

Jag vet inte.

Men det är värst vad det är varmt.

I går sprang jag i alla fall 14 kilometer på morgonen. Sedan drack jag 14 liter vatten. I dag har jag gjort köttbullar åt en massa ungar och ett par mammor som var här hemma. Alla älskade dom (köttbullarna) utom mina egna barn. Så kan det gå.

Och i morgon ska jag gå till tandläkaren och byta ut en gammal amagamfyllning. Halvkul. Desto roligare att Storebror ställer upp i åtminstone tre olika grenar i samband med mästerskapet, som avslutar årets friidrottssäsong. Rapport av båda evenamangen följer.

Dessutom spelar GAIS borta mot farsans gamla klubb Djurgårdens IF. Jag har trevliga minnen från Stockholms Olympiastadion. Det är bara att hoppas att matchen i morgon blir lika trevlig.

Take care.

Mest för fotbollsnördar

Mina Atleter från Göteborg spelar mot all förmodan riktigt bra. Noll noll är väl normalt inget resultat att glädjas över, men när det är de överlägsna serieledarna Helsingsborgs IF som är på besök, så är det ju fullt godkänt.

HIF tränas för övrigt av en gammal bekant; Conny Carlsson. Ni fotbollsnördar vet säkert att tvillingbrorsan heter Jerry och att de båda spelade i IFK Göteborg under klubbens storhetstid under 1970- 0ch 80-talen.

Conny och Jerry. Bara namnen väcker ju respekt.

Mindre känt är möjligen att tvillingbröderna kommer från arbetarstaden Oskarshamn, där er blygsamme bloggare råkar vara uppvuxen. Conny och Jerry försvann dock från denna stolta stad redan i mitten av 1970-talet, så jag hann aldrig bli närmare bekant med dom.

Ett annat känt brödrapar i IFK Göteborg under samma period var för övrigt de tystlåtna norrlänningarna Tord och Tommy Holmgren. Annars var väl "Röde Ruben" Svensson en av de stora profilerna, åtminstone politiskt. Han var aktiv i KPML(r) och skrev krönikor i Proletären. Efter spelarkarriären fick han jobb som vaktmästare på Ruddalen om jag inte minns fel och vi hade sällskap flera gånger när vi cyklade till våra respektive jobb längs Dag Hammarskjöldsleden i västra Göteborg. Själv jobbade jag då som metallarbetare på Specma Dunlop. Ägnade mina dagar åt att tillverka hydraulkopplingar.

Någon måste ju göra det också.

För övrigt ligger Oskarhamn ett längre stenkast från den urbana centralorten Blomstermåla och därifrån kommer det också kända fotbollsbröder. Bröderna Magnusson, närmare bestämt. Storebror Roger Magnusson gjorde succé i Olympique de Marseille under 1970-talet och måste betraktas som en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, även om han bara spelade drygt tio landskamper. Roger är dessutom en av de verkligt få svenska spelarna som faktiskt spelat i en brasiliansk klubb. Lillebror Benno Magnusson är möjligen mera känd och spelade bland annat i tyska ligan under 1970-talet. Dessutom finns det en tredje bror, Per, som spelade allsvensk fotboll i Åtvidaberg.

Jag måste naturligtvis även skjuta in att GAIS har haft några brödrapar genom åren. De senaste bör ha varit Bobbie och Johan Friberg da Cruz, som spelade ihop i Göteborgs stolthet fram till för några år sedan.

Nog om fotboll. Jag kan meddela att den 30-gradiga hettan håller i sig, att vi har Teacher Appreciation Week här i Distriktet (vilket innebär att vi uppvaktar alla våra fantastiska lärare på olika sätt under veckan) samt att Syster Yster på allvar har börjat leta efter en graduation dress. Hustrun misstänker att det kommer att bli en rysare...

Köttbullssuccé på International Dinner

För tredje året i rad besökte vi International Dinner på vår kommunala skola nu i kväll. Som tidigare gjorde våra "Swedish Meatballs" stor succé och var helt slut efter cirka 20 minuter. Och precis som förut var i själva verket våra hemlagade svenska köttbullar i själva verket köpta på vår lokala supermarket, två storförpackningar för 9:99 styck. Färdigstekta italienska meatballs, bara att värma.

En trevlig kväll hur som helst. Vi tog med oss Johanna och Rickard som fick en inblick i den internationella sfär vi rör oss i här i DC. På partyt fanns folk från alla hörn; ryssar, venezuelaner, brassar, spanjorer, kineser, ukrainare, tyskar, fransmän, mongoler, rumäner, schweizare, en massa amerikaner förstås och diverse annat folk.

I övrigt att rapportera: över 30 grader varmt under stora delar av dagen. Det gick åt mycket vatten under Lillebrors fotbollsmatch...

Syster Yster är på sleep over hos en kompis. Big Brother är på bar mitzvah-party, en av hans klasskompisar. Jag ska strax iväg och hämta honom och en kompis.

I morgon åker våra svenska vänner back to Bromma, Sweden. Tråkigt.

Men vi ses säkert i sommar...

Kompisar sedan födseln...

International Dinner. Johannas och Rickards yngsta tös åt tills hon fick ont i magen.