onsdag 26 maj 2010

En bilägares mardröm

Ibland händer det att jag hittar en parkeringsplats på gatan precis utanför huset.

Då och då känner jag ett behov av att tvätta bilen.

Väldigt sällan sammanfaller dessa två storheter. Kanske ungefär en gång varje halvår. I dag var en sådan dag.

Motivationen ökade möjligen av att jag precis köpt en ny vattenslang och dito "pistolmunstycke" eller vad det nu kan tänkas heta, den där man håller i som det sprutar vatten ur. Det är alltid roligare när man har något nytt att prova.

När jag väl började spola av den ytterst dammiga och skitiga bilen, insåg jag dock att den nya slangen var i kortaste laget. Så kärran blev rätt ren på ena sidan. Och något mindre ren på andra. Men det är ju detaljer.

En annan jobbig sak med manuell biltvätt är att man plötsligt ser alla lackskador på bilen. När vi köpte Forden för snart två år sedan, var den helt skrapfri.

Det är den inte längre. Varje gång jag tvättar den har antalet mindre och större märken i lacken mångdubblats. Och jag kan garantera att vi själva är skyldiga till en mycket liten del av dom.

"Om du vill ha en snygg bil kan du inte bo i Georgetown", sa grannen när jag beklagade mig. Och hur rätt har han inte.

Folk parkerar som galningar, har inga som helst dubier när det gäller att "flytta" på en bil som står i vägen, så att säga. Många har en ingen som helst koll på hur långa deras bilar är och kör utan tvekan och med hög hastighet in i den parkerade bilen framför eller bakom. Dörrar slängs upp utan en tanke på att det står en bil bredvid. För att inte tala om alla backspeglar som krossas av bilar som försöker köra förbi på stadsdelens trånga gator.

Och så vidare. Och så vidare.

Det här var en källa till ångest i början, är bilen fortfarande var fin och jag ännu inte anammat den amerikanska slit-och-släng-mentaliteten.

Jag menar, om man råkar nudda en bil i samband med att man försöker parkera i Sverige, betraktas ju det närmast som en krock. Här är det norm. Jag hör dagligen hur bilar bumpar in i varandra när jag sitter vid mitt skrivbord precis vid fönstret och jobbar.

Nu är det nästan skönt att det är skrapmärken fram och bak, lackskador på dörrarna och repmärken på backspeglarna på vår bil. Det är liksom kört ändå.

Men det är rätt jobbigt att se det när man tvättar bilen.

3 kommentarer:

Anna Karin sa...

Ni bor ju vid en enkelriktad gata, så bilen lär väl aldrig bli riktigt tvättad på båda sidorna. Lite snopet.

Werner sa...

Tvättabilenterapi är en sund aktivitet. Vår förra granne ägnade två timmar varje lördag åt det och han njöt i fulla drag.
Han numera skild och bor på annat håll.

Peter sa...

AK: Nä just det. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det där...

W: Har han slutat tvätta bilen, nu när han är skild?