Caps-seger och The Thrilla in Manilla

Washington Capitals vann en oerhört spännande, tät och inte särskilt välspelad sjunde och avgörande match mot New York Rangers. 2-1 efter mål av den ryske veteranen Fedorov, som faktiskt är så gammal så att han tvingades rymma från gamla Sovjet när han började spela i NHL. The Swedish guy Backstroom passade fram till det sista målet. Nu väntar ett annat gäng från New York-trakten i nästa slutspelsomgång: New Jersey Devils. Uppdatering onsdag: Det visade sig bli Pingvinerna från Pittsburgh som blir nästa motståndare. Rätt ska vara rätt.

Efter denna gastkramning och sedan ungarna beordrats i säng, bänkade jag mig åter i soffan och zappade in en lång dokumentär om en av de mest ruggiga boxningsmatcher som genomförts: The Thrilla in Manilla. Muhammad Ali mot Smokin' Joe Frazier 1975. Jag kommer ihåg matchen som i går, vilket antagligen är en efterhandskonstruktion, eftersom den knappast gick på svensk TV då. Sannolikt såg jag den i efterhand några år senare. Vad jag däremot definitivt kommer ihåg är hur jag lusläste både Aftonbladet (Staffan Heimerson var det väl?) och Expressen (definitivt Ulf Nilson) dagen efter. Båda tidingarna hade rond-för-rond-redogörelser och som det boxningsfreak jag var (och väl fortfarande är på något sätt) lusläste jag varenda bokstav.

Dokumentären som visades i amerikansk TV nu i kväll, var oerhört välgjord och inte alls tillrättalagd eller skönmålande. Därför var den nästan obeskrivligt obehaglig och närmast plågsam att se.

Mycket talar för att just denna match ledde till att båda boxarna fick bestående neurologiska skador. De gav varandra så mycket stryk i 14 ronder att normala människor knappast hade överlevt en tiondel av de slagen.

Såväl Ali som Frazier är i dag präktiga ringvrak. Ali har Parkinson, sannolikt utlöst som en följd av boxningen. Frazier är tydligt "punchdrunk", har svårt att prata och är uppenbart rätt seg i pallet. Det var sorgligt att höra honom intervjuas i filmen. Ali kan knappt prata alls numera.

Matchen tog slut efter 14:e ronden, så Fraziers tränare Eddie Futch vägrade släppa in Smokin' Joe till sista ronden. Han var helt enkelt rätt att hans boxare inte skulle överleva. Till saken hör att Ali i samma rondpaus hade bett sin tränare, Angelo Dundee, att "klippa upp handskarna" - han pallade helt enkelt inte en rond till. Dundee avvaktade dock en stund och kunde strax därpå konstatera att man gett upp på andra sidan ringen. Ali ställde sig upp och sträckte armarna i vädret. Sedan däckade han och låg närmast medvetslös på ringgolvet i flera minuter innan han orkade ta sig upp på darriga ben. Allt medan Smokin' Joe gick omkring förvirrad och knappt hade fattat att matchen var över.

Åhåjaja. Börja aldrig boxas, flickor och pojkar.