Så är då äntligen alla samlade i grottekvarnen (fritt efter författaren Folke Fridell, vars bok "Tack för mig - grottekvarn" förresten mycket väl kunnat platsa på min 15-böcker-som-betytt-mycket-lista, se inlägg för någon vecka sedan).
I dag var det nämligen äntligen dags för Big Brother att masa sig upp ur sängen vid kvart i sju på morgonen för att sedan, strax före halv åtta, åka iväg med sin kära gamla pappa till skolan.
Därmed är allt tillbaka till det normala. Vilket är rätt skönt. Jag är ju en man som älskar rutiner (som jag också tidigare berättat om, jag har snart inget nytt att förtälja...).
Förhoppningen är att vi ska kunna dra vårt strå till miljön och på sikt minska på bilkörningen till och från Storebrors skola. Det är lite knixigt att ta sig dit kollektivt, det krävs både buss och tunnelbana. Men med lite övning så här i början av terminen ska grabben nog klara av skoltransporterna på egen hand. I dag förenade jag nytta med nöje (nåja), genom att springa till skolan (omkring fem kilometer uppförsbacke) för att sedan, tillsammans med sonen, ta tricken hem.
Big Brother var en aning trött i morse, men det var uppenbart att han faktiskt längtade till skolan. Det blir trots allt lite långtråkigt att gå hemma med farsan, när de flesta kompisarna som bor i trakten redan har börjat sina plugg.
Hans skol-fotboll har redan varit igång ett par veckor snart. En vänskapsmatch spelades i fredags, som dock Storebror missade. Det blev förlust. Uppgifterna varierar om stort nederlaget faktiskt blev, men minst 8-0 i alla fall.
Enligt tränaren kommer det dock att ordna sig till den första seriematchen, som går på torsdag mot Jewish Day School.
"We'll have i lethal striker in the team then", sa han och pekade menande på Storebror.
Snacka om att sätta förväntningar på grabbens späda axlar. Men han såg rätt nöjd ut. Sedan gick han ut och satte några strutar i den interna träningsmatchen...
För övrigt har även Lillebror nu tagit sig in i ett fotbollslag: Stoddert Penguins. De ska spela sin första match på lördag. Förberedelse: Noll träningar. Men min hustru gav honom den enda kunskapen som egentlligen behövs: "Kolla i vilket mål ni ska göra mål".
Eller som den gamle ärkeängeln Torbjörn Nilsson en gång berättade för min kompis Martin, som undrade vilken uppställning som är bäst i korpens sjumannaserie, 2-3-1, 3-2-2 eller något annat.
"På den nivån vi pratar om här finns det bara två saker som ni ska tänka på: När ni har bollen försöker ni göra mål. När dom har bollen försöker ni ta den ifrån dom".
En taktik som GAIS kanske ska pröva...
Tilläggas bör att även Syster Yster är på gång med sin träning. Hennes löparklubb kommer att köra två gånger i veckan från och med denna höst. Och i november är det dags för stor löparfest.
Ännu inga spår av grishosta. Även om hustrun klagade över ont i halsen häromdagen. Men det gick över utan det minsta nöff-nöff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar