söndag 13 december 2009

Helg med skolprov, försvunnet bankkort, pris och vaccination

Lördagen kom och gick i faslig fart. Vi var uppe tidigt av olika anledningar. Hustrun åkte iväg med Syster Yster för det där skoltestet som jag skrev om häromdagen. Strax efter gick vi pojkar i gänget ut i kylan. Big Brother träffade en kompis i Rose Park och Lillebror och jag tog tunnelbanan bort till U Street för vaccination mot H1N1-viruset. Om man är under nio år ska man ha två doser och det är ju Lillebror.

När vi kom fram till Frank D Reeves Municipal Center var kön till vaccinationen inte särskilt lång och åtgången av vaccinet så måttlig att de frågade om även jag ville ta en dos - trots att jag inte är i någon av de prioriterade grupperna. Och jag är ju inte den som säger nej till något sådant. Så en halvtimme senare var både Lillebror och jag nyduschade med nässpray-vaccin.

Tidigt eftermiddag återsamlades vi sedan en stund i hemmiljö för lite lunch. Testet hade varit jobbigt, mer än tre timmar långt och med en hel del väldigt svåra uppgifter. Men Syster Yster tyckte ändå att det gått rätt bra och hon var nöjd. Efter lite mat stack hon iväg på ett födelsedagskalas och pojkarna och jag gick iväg till vår park igen för en stunds förströelse utomhus. Jag gick och handlade på favvobutiken Trader Joe's och när jag skulle betala saknade jag mitt bankkort. Efter febrilt och allt mer oroligt sökande i min tjocka plånbok (jag har en förmåga att lägga allting där utom pengar), fick jag till slut hala fram mitt svenska visa-kort.

Är det något som gör mig nervös så är det sån't där. Bankkort som plötsligt är borta, försvunna nycklar... Jag räknade snabbt ut att jag senast hade använt kortet på fredagseftermiddagen på vår lokala CVS (en märklig kombination av apotek och jourbutik). Så jag sprang dit med kidsen, ställde mig i kön och förbannade min egen slarvighet omkring tiotusen gånger och målade upp skräckscenarior där vårt bankkonto var totalt tömt på pengar.

Så var det min tur till slut. Jag förklarade läget och det tog bara några sekunder så hade jag fått tillbaka det där jädra kortet. Då var det dags att oroa sig för nästa grej: Fanns pengarna kvar på kontot? Jag sprang ner till bankomaten, knappade med darrande fingrar in koden och kunde konstatera att alla pengar fanns där dom skulle.

Med lätta steg (trots alla varor från Traders som jag hela tiden burit i min stora fjällryggsäck, som jag fick av mina jobbarkompisar när vi flyttade hit) gick jag hem igen. Där stod hustrun och liksom strålade mer än vanligt. Det visade sig att hon fått ett kanonfint pris för sin insats här i USA. Helt i klass med Obamas fredspris, med den skillnaden att hon verkligen förtjänat sitt pris (man kan ju tycka annorlunda om Obamas...) Så det blev snabbkylning av bubbel, skål och party! Sedan rundades kvällen av med en underbar middag samt filmtajm och godis.

Ett härligt slut på en tämligen intensiv lördag i Distriktet.

I dag har det mest regnat. Jag har uppriktigt sagt och ärligt talat inte ens satt den ena foten utanför dörren. Inte den andra heller.

Lucia? Jo, Lillebror och Syster Yster kom springande på eftermiddagen och påpekade att det är den 13:e i dag. Men det blev liksom inget mer sedan.


Nyvaccinerad och storgluggad. Den andra övre framtanden, som hängt på trekvart i någon vecka, drogs helt resolut ut av hustrun i fredags kväll. Lillebror kände ingenting.

5 kommentarer:

Hanna sa...

Åh, GRATTIS!! Ja, till nästan allihopa alltså, men av olika anledningar.
Först och främst ett enormt grattis till syrran, som SJÄLVKLART är värd sitt pris i mycket högre grad än både Obama och diverse andra!
Och så förstås en gratulationshälsning även till bloggaren för det icke stulna kortet - jag vet hur det är. Man hinner liksom fundera en hel del innan det där lilla plastkortet återfinns...
Sist men inte minns en stor grattiskram till Lillebror för den snygga dubbelgluggen!!
kramar,
Hanna

Werner sa...

Grattis. Vilken toppendag!
Grattis till hustrun, till dottern och sonen för alla framgångar.
Grattis till dig för adrenalinkicken! Att sakna sitt kort får en att gå upp i högvarv, får kroppen att gå på max och att du sedan få uppleva lyckan, avslappningen när kortet återfinns. Att bli sliten ur din dagliga lunk berikar livet!! Men det kostar på.

Taina sa...

Vad nervöst det måste ha varit! Skräck att inte hitta på kortet. Fasar för det. Mitt företagskort blev ju inblandad i bedrägeri precis när jag var på tjänsteresa och det blev då spärrat. Fick använda mitt privata. Inte kul att betala hotellräkningar ur privat ficka..

Stort grattis till frugan!

Anna Karin sa...

En så söt glugg på en så söt pojke!
Grattis till det fina priset, det återfunna kortet och det avklarade provet!

Peter sa...

Vi tackar alla för alla gratulationer, både förtjänta sådana och mindre förtjänta!