Gott nytt!

Här i USA går vi just nu in på de sju sista timmarna av 2010. Hustrun och jag har bland annat ägnat denna nyårsafton till att gå hela Billy Goat Trail, en dryg timmes extrempromenad (bara upp och ner hela tiden) längs Potomac River. Vi tränade muskler vi inte ens visste att vi hade.

Resten av gänget beskådade närbelägna Great Falls och mumsade på medhavd choklad.

Nu laddar vi upp för nyårsmiddagen. Svärmor har utlovat en smaskig skaldjursrätt med ris, bubblet står på kylning och jag har tagit fram de dyra vinglasen och de fina besticken.

Jag skulle vilja passa på tillfället att önska alla tusentals läsare av denna anspråkslösa blogg ett riktigt gott nytt år - jag återkommer med nya historietter och skrönor nästa år!

New Orleans, Christmas 2010

Fyra dagar i New Orleans går snabbare än fort. Vi åkte iväg från DC på annandags morgon och landade på eftermiddagen i ett kallt NO. Kylan ersattes gradvis med allt varmare väder och på onsdagen var det som en svensk sommardag.

Dagarna var fyllda av utflykter, god mat, musik och diverse sevärdheter. På måndagen åkte vi så långt ner genom Mississippi-deltat som det går att ta sig med bil.

Och tisdag morgon delade vi upp oss genusmässigt: Tjejerna stannade i sta'n för some serious shopping, medan vi grabbar tog hyrbilen till Barataria Preserve, en känd nationalpark med jättelika swamp-områden. parken ligger strax söder om New Orleans. Jag fick använda julklappskikaren flitigt, vi såg bland annat en jättestor uggla (Sparred Owl) och en riktig alligator, samt en massa rovfåglar, gamar, sjöfåglar och annat smått och gott.

Dessutom blev det täta krogbesök, bland annat min på min absoluta favvobar Crawgators som ligger där vägen tar slut och sumpmarken tar vid. Ett annat hak som jag gärna återvänder till är Mandina's i French Quarters, där vi åt middag på måndagskvällen.

På tisdagskvällen fick hustrun och jag barnledigt och gick ut på egen hand. Det blev en ytterst trevlig afton fylld av musik på några av de mer sympatiska musikställena längs Bourbon Street. Det är en helt otrolig kvalitetsnivå på banden i Big Easy - och det gäller även i stort sett alla gatumusiker som står i vart och vartannat hörn.

Många av de ställen vi besökte fick vi tips om via Mark, en polare som är genuin NOLA-bo och som känner varenda musikställe och krog som sin egen ficka. Tyvärr var han inte hemma när vi var där - han var i Storlien av alla ställen på jorden...

Här är en bildkavalkad från våra dagar i Louisiana:

På väg. Här är vi samlade på National Airport i DC strax innan det bar iväg till NOLA.

Första morgonen. Hustrun och jag tog spårvagnen upp längs Canal Street för att hämta vår hyrbil.

Sedan åkte vi ut till träskmarkerna. Här ser man faran med att parkera bilen på fel ställe. De vita fåglarna i bakgrunden är vita pelikaner...

...och här är en klassisk brun pelikan, poserande i Venice marina, en fiskehamn där allfartsvägen tar slut.

Ett träsktroll utanför sin favvokrog, Crawgators. Bättre kan det inte bli.

Svärfar drömmer om en egen shrimpbåt.

På fieldtrip i södra Mississippideltat.

Julen firades fortfarande storstilat i partystaden n:o uno och själv bidrar jag som synes till firandet genom den festliga saken runt halsen.

Big Brother i grannlåten. I bakgrunden syns Syster Yster och längre bort hustrun och Lillebror.

Syster Yster med statypolare. Det finns väldigt många levande statyer i NO. Troligen fler här än någon annanstans på hela jorden.

Se bara på den där levande statyn en bit bakom svärmor och Syster Yster på Jackson Square. Hur kan han få hästen att stå still så där på två ben? Imponerande.

I klassisk stadsmiljö i French Quarters. Man kan utan problem gå runt här i timmar och kolla in folk och hus och lyssna på gatumusik. Så trevligt.

Enormt skickligt jazzband som vi lyssnade på utanför katedralen. Killarna var inte gamla, men de spelade otroligt bra och dessutom rätt avncerad och avantgardistisk jazz.

En konstig varelse i Big Easy.

Hustrun och barnen gick på akvariet, medan vi andra strosade runt på sta'n.

På tisdagskvällen var hustrun och jag ute på egen hand och drog från krog till krog och njöt av högklassisk musik.

I onsdags åkte vi till Lower 9th Ward, den stadsdel som drabbades hårdast av orkanen Katrina. Stora delar av stadsdelen är fortfarande i ruiner, det finns gott om övergivna hus och rivningstomter...

...men renoveringsarbetet är på gång, även om det går långsamt. Här ett exempel på "Brad Pitt"-husen. De är helt nybyggda, miljövänliga hus med annorlunda form och arkitektur, som byggs av stiftelsen "Make it Right Projekt" tillsammans med skådisen Brad Pitt.

En mormor och ett av hennes barnbarn utanför katedralen vid Jackson Square.

Julkrubba inne i kyrkan.

Syster Yster diggar ännu ett av de många fantastiskt skickliga gatubanden i Big Easy.

På väg hem. Den nya generationen sysselsätter sig med sina apparater...

...medan de äldre ägnar sig åt gammelmedia.

We're back in the District

Efter fyra fantastiska dagar i Big Easy, fyllda av mat, musik och äventyr, är vi nu lyckligt tillbaka i Distriktet. New Orleans är verkligen en sanslöst trevlig stad.

Utförligare rapport samt bild spezzial kommer vad det lider. Nu ska jag lägga mig och läsa ut de sista sidorna i Philip Roths Sabbath's Theater - en märkvärdig roman som blandar briljans med outsäglig tråkighet.

Vi drar till New Orleans

Vi har haft en fantastiskt trevlig julafton och dito juldag. Kort sammanfattning:

Traditionell julaftonspromenad genom Dumbarton Oaks och längs Embassy Row i kyligt men klart väder.

Mat, mat och mat... Otroligt gott i otroliga mängder. Inklusive julegröt!

Julklappar? Jajamen. Själv fick jag bland annat en jättefin keps, som påminner om min gamla favvokeps, den fiskarkeps som jag köpte i Bretagne för drygt fem år sedan och som jag glömde på en tunnebanevagn i Stockholm något år senare. Och sedan fick jag en jättebra kikare, så nu blir det fågelskådning så det står härliga till!

Ungarna fick en elektronisk pryl, ett TV-spel som heter xbox kinect (tror jag) och som är jättekul eftersom det bygger på att man hoppar och dansar och rör på sig en massa. En succé för alla åldrar, kan jag intyga efter att ha spelat bowling och dansat disco...

Ja, och så en massa annat smått och gott till alla och envar.

Juldagen ägnades åt städning efter julafton, lite fågelskådning med nya kikaren samt en hejdundrande middag med 15 personer här hemma. Väldigt trevlig och väldigt mycket av allting.

Nu drar vi till New Orleans i morgon bitti. Så det kanske blir en aning händelsefattigt på bloggen i några dagar. Men var så säkra, jag återkommer inom kort. Och då blir det säkert även en bildkavalkad både från julfirandet och julresan.

Merry Christmas, everyone!

Så har det då åter blivit dags att önska alla tusentals läsare av denna anspråkslösa blogg en riktigt härlig jul!

Or, as we say over here: Happy Holidays!

God jul särskilt till mor och far däruppe i himlen och till äldste sonen, som lyckligt tagit sig fram genom det svenska snökaoset och nu befinner sig på västkusten.

Tre av mina kids med två pepparkakshus.

Julpusslet är klart!

TV avslöjar ishockespelares intelligens

Nå, jag har väl aldrig levt i villfarelsen att ishockeyspelare är särskilt intelligenta.

När jag tänker närmare på det har jag nog aldrig träffat, sett eller hört en smart hockeyspelare. Det betyder förstås inte att de inte finns, men jag har aldrig stött på dem.

Och mina fördomar bekräftas sannerligen med råge när jag nu följer kabelkanalen HBO:s realitysåpa "24/7 Road to the NHL Winter Classic", som följer två av NHL:s mest populära lag - Washington Capitals och Pittsburg Penguins - på nära håll.

Mitt intresse för såpan väcktes när vi av en slump träffade en seriens assisterande producenter på en fest i helgen. Så nu har jag kikat på de två avsnitt som visats.

Kanalens team har följt de båda lagens spelare och tränare i omklädningsrummet, på träningar och matcher, i hemmiljö och på resor.

Och OMG vilken begåvningsreserv som uppträder framför en. Stundtals är det oerhört pinsamt, oftast är det patetiskt och då och då närmast skrämmande.

Jag hyser inga illusioner om att lagsporter tar fram det bästa hos människan eller främjar intellektet på något sätt. Men uppriktigt sagt, ishockeyspelare verkar generallt befinna sig på en helt annan mental nivå än oss andra. Och jag kan även inkludera deras tränare i den beskrivningen. De kan knappt prata och när de pratar slänger de in två svärord i den genomsnittliga treordsmeningen. De har en humor och en musiksmak som står någonstans nära neanderthal. Och deras sociala begåvning har inte ens nått det stadiet.

Deras intressen verkar bestå av att slåss och att spela TV-spel samt utsätta varandra för diverse pennalistiska skämt och upptåg.

Nä, tacka vet jag fotboll. Där produceras det ständigt intelligenta, briljanta och coola människor. Märkligt nog har de allra flesta av dem spelat i GAIS. Ta t ex Per Texas Johansson eller Pelle Blohm. Länkarna går till deras respektive bloggar.

I övrigt har dagen ägnats åt lättjefull tillvaro, där ett par timmar i Rose Park med ett gäng ungar nog var den mest aktiva sysselsättningen. Hustrun har däremot arbetat från tidig morgon till sen kväll.

Någon måste ju försörja familjen.

Work out eller shopping?

Gick ner i gymmet och cyklade bort 808 kalorier (en timme, 32 kilometer) medan resten av gänget stack till Tysons Corner och ägnade sig åt hard-core-julklapps-shopping. Jag vet inte vem som plågades mest. Det är rätt jobbigt att cykla drygt tre mil bredvid en värmepanna. Men frågan är om det inte är jobbigare att shoppa på en gigantiskt amerikansk shoppingmall...

Själv är jag klar med julklappsinköpen. Så jag kan fokusera på mat och dryck och andra väsentligheter. Som att lägga julpusslet, till exempel.

Eftermiddagen bjöd på en promenad till Safeway tillsammans med svärfar. Vi handlade middagsmat samt provsmakade vin på vinavdelningen, mycket inspirerande.

På kvällen kycklingwok i jordnötssås med paprika, purjolök, rödlök, broccoloi, en gnutta honung och ingefära, serverad med noodles och en fräsch grönsallad.

Fantastiskt gott.

Professionell Ajkia-fixare gick bet

Syster Yster med sitt nya skrivbord.

Måndagen rivstartade med ett besök hos dotterns ortodontist för den sedvanliga kollen. Allt såg bra ut. Sedan åkte vi söderut, till Woodbridge och det gigantiska köpcentret Potomac Mills, där vi tillbringade ungefär fem timmar. Tre av dessa på Ajkia, där vi inhandlad ett skrivbord till Syster Yster samt diverse kompletterande svenska julnödvändigheter, som julmust, knäckebröd samt ansjovis till the Jansson's Temptation.

Nöjda och trötta med våra fynd, åkte vi hem igen och ägnade sedan ungefär lika lång tid åt att skruva ihop skrivbordet. Jag har jobbat som profesionell Ikeaihopskruvare (när jag jobbade på flyttfirma i Göteborg och vi skulle möblera kontor med Ikeainredning, jättekul) och det jag lärde mig då var att Ikearitningarna aldrig har fel, fast vi alla är övertygade om att det är så. Det handlar om att vara extremt noggrann med att titta på ritningarna och följa anvisningarna.

Så jag var extremt noggrann. Ändå lyckades jag vända hela skiten åt fel håll och skruva i skruvarna på fel sida, med påföljd att Syster Yster nu har sex snygga skruvhål på framsidan av sitt skrivbord som ren bonus.

"Vi kan sätta in några skruvar där så kan du kan hänga dina hårband och armband och gummiband där", tyckte jag när jag hade svurit färdigt.

Man måste vara kreativ och flexibel. Det har livet lärt mig.

Sedan tog svärfar över skruvandet, medan jag drog mer ner mot köksregionerna för att fixa kvällens wok i fruktbart samarbete med svärmor.

I övrigt? De kalla kanadensiska vindarna vägra lägga sig. Potomac River är isbelagd sedan en dryg vecka. Och i går sprang jag 11 km på ganska precis en timme. I kylan och blåsten.

Brrr.

Och julpusslet går framåt med stormsteg. Jag skulle tro att det kommer att vara färdiglagd redan på onsdag kväll. Eller möjligen torsdag.

Julpussel och nyklippta pojkar

Det går fort nu. Dagarna rusar fram mot jul.

Fort går det dock inte hos Nello, vår frisör. Jag gick dit med sönerna klockan 11 på lördagsförmiddagen. Två timmar senare kom vi ut därifrån, nyklippta allihop (han ansade till och med mitt nyanlagda skägg). Jag skulle tro att han kliptte i ungefär 20 minuter. Resterande tid gick åt till att prata och gestikulera - han är ju italienare...

Eftersom det visade sig vara hans födelsedag gick jag och ungarna över till vinbutiken på andra sidan gatan och köpte en flaska bubbel åt honom. Det gäller att vårda sitt nätverk i frisörsektorn.

Fram mot aftonen bjöd svärmor på en fantastisk laxmiddag. Sedan gick jag på party, medan hustrun arbetade (den som vill kan höra resultatet här)och övriga kollade hockey eller la julpussel.

Jag hann se sista halvan av matchen, åttonde raka förlusten för Caps. Inget kul. Får trösta mig med att IK70 vann över Mora på bortaplan.

I dag, söndag, är det ett nytt party som väntar. Men först ska jag bege mig ut och springa någon mil. Misstänker att mitt BMI behöver sänkas några tiondelar. Eller heltal. Och julen har inte ens börjat...

Lördagsmiddag i Georgetown. Nyklippta pojkar, lax i ugn, trevlig sällskap. Det kan inte bli bättre.

Julpusslet är framme! Vi har höjt ribban i år. 1 500 bitar. Å andra sidan är vi fler som lägger denna jul.

Mycket Holiday nu

Mycket jul nu. Eller holiday, som vi politiskt och religiöst obundna uttrycker oss. I går torsdag var det poetry show på Syster Ysters skola och dottern var naturligtvis med och agerade inför en jublande publik.

På kvällen åkte vi till Big Brothers skola för den traditionella holiday-festen där, med massor av mat och musik framför av eleverna. Tyvärr spelade inte sonens band denna gång.

Och i morse var det Lillebrors skola som hade uppvisning. Alla klasser framförde olika nummer på temat högtider (minst tre olika uppmärksammades om jag hörde rätt). Efter showen var vi inbjudna till Lillebrors klass, där eleverna stolt visade upp vad de arbetat med de senaste veckorna: humorserier. Lillebrors serie var gigantisk lång, omkring 20 sidor späckade med serierutor. Såvitt jag förstod handlade det om en "supper hero" som konstigt nog bar Lillebrors namn. Och se'n började det brinna. Och se'n gick supper heron och la sig. Och se'n fick han en massa pengar av the firedepartment för att han hade släckt elden. Och det var "awsome!"

Nu är det winterbreak för alla kidsen, lärarna har blivit avtackade med ljus och choklad och vi ser fram mot två veckors härlig ledighet.

Gårdagens stora händelse var förstås ankomsten av mormor och morfar. De kom, rejält försenade, efter en osedvanligt jobbig resa.

Först hade snökaoset i Sverige lett till att tåget hade stannat i Helsingborg och inte körde en meter till. De hade snabbt fått leta upp en taxi som tog dem ner till Kastrup för en massa kronor (det är bara att hoppas att resegarantin gäller...). De hann precis komma in genom alla incheckningar och säkerhetskontroller - bara för att konstatera att flyget var trekvart försenat på grund av vädret.

Sedan kom de i alla fall i väg och själva resan gick bra. Men när de väl var framme, så fick de står i kön till passkontrollen en timme. Och därefter var det runt 100 personer framför dom i taxikön. Hur kul som helst.

Men de kom fram i alla fall, och det är förstås huvudsaken!

Nu ska jag ner i köket och fixa fredagsmiddagen.

Syster Yster på scenen i hennes och presidentens skola. Tyvärr var det rätt svårt att ta bilder därinne i mörkret...

Lillebror under finalen av det bejublade uppträdandet. Han står längst till höger.

En typisk interiör bild från Lillebrors skola. Läraren, Mrs. Z, till höger.

Lillebror förklarar den underliggande syntaxen i sin serie för mormor och morfar.

Pedro kom, sågs och städade

Caps spelar uruselt och förlorade just sin sjunde raka match, denna gång mot Anaheim Mighthy Ducks, Disneys bidrag till proffshockeyn.

Nu är det alltså så att inget av de stora DC-lagen spelar bra. Baseballaget Nats kom sist i sin serie. Amerikanska fotbollslaget Redskins ligger sist, spelar värdelöst och kommer att missa slutspelet för tredje året i rad. Basketlaget Wizards ligger... sist. Och soccergänget DC United kom sist i sin serie. Eller var det näst sist? Långt ifrån slutspel i alla fall.

Nä, fy bubblan. Inget kul att vara sportfåne.

I dag har Pedro fått jobba stenhårt. Först storhandling i morse. Sedan städning av omkring två tredjedelar av huset (resten får han ta i morgon). Vissa kallar det julstädning. Andra sanering.

Det stora lyftet var den totala rengöringen och rensingen av vårt mycket amerikanska kylskåp (= djupt, brett, fett och uruselt planerat). Plötsigt gick det att se den bortre väggen bakom alla matvaror.

Amerikaner har ju dille på badrum. Så vi har fyra stycken. Hade vi haft ett till så hade vi kunnat haft varsitt.

Det är överlag trevligt att ha många badrum. Förutom när de ska städas. Och det behöver de ju göras då och då.

Så nu sitter Pedro här och har en aning ont i ryggen efter dagens slit. Tre av fyra badrum är klara. One to go.

(För nytillkomna bloggläsare: Pedro är alltså mitt alter ego när det är dags för städning, röjning i trädgården, och annat hemmafixande).

I morgon ser vi alla fram mot Syster Ysters julshow på skolan samt Holiday Party på Big Brothers skola.

Och framförallt: Ett kärt besök från Sweden.

Kanadensiska vindar sveper över landet

Det sveper ner kanadensiska vindar över åtminstone halva USA och det är rejält kallt ända nere vid Gulfkusten. I morse slog vi nytt köldrekord: sju minusgrader Celcius. Och dessutom blåser det en attans kall vind, som gör att det känns ungefär som 35 minusgrader.

På morgonen hade det dessutom kommit ytterligare någon millimeter snö, med väntat snökaos som konsekvens. Naturligtvis.

Nog tjatat om vädret. Den som vill veta mer kan läsa vår gode vän Andreas klagovisor över kylan. Han bor en bit upp i backen här borta.

Glömde helt att berätta om att vi hade vårt eget Luciafirande här i går morse. Dottern väckte oss vid halv sju-tiden med vacker sång ("Santa Lucia nånting nånting Santa Lucia nånting nånting") och en bricka med två glas apelsinjuice och en stapel med pepparkakor.

Istället för levande ljus tände hon helt rått den ytterst starka lampan i taket, så jag hade lite svårt att se den följande fem minuterna, men jag tror att det var väldigt vackert och stämningsfullt och det viktigaste är i alla fall tanken och ambitionen.

Vi har en fantastisk dotter, helt enkelt!

Ja, resten av kidsen naturligtvis lika fantastiska. Jag är en mäkta stolt fyrabarnsfarsa!

Presidentens känsla för snö

Steg upp på vågen i morse och gick omedelbart därefter ner i mitt gym bredvid värmepannan och cyklade en timme på träningscykeln.

Det är alldeles för kallt och blåsigt för att ge sig ut och springa. Det är dags att flytta söderut.

Eftersom det hade kommit några millimeter snö i natt, hade en massa skolor i Maryland och Virginia stängt på grund av det fruktansvärda ovädret.

I Distriktet vågar man inte stänga skolorna längre, sedan president Obama förra vintern skrattade rått åt huvudstadsskolornas mjäkighet. Han är ju från Chicago, där man minsann inte stänger några skolor om det inte det inte är snökaos. På rikigt. Vilket de för övrigt har just nu. På riktigt.

Här har det för övrigt gått ut varningar om att det ska bli flera minusgrader i veckan.

Brrr.

På eftermiddagen knackade det på dörren och ett blomsterbud levererade en stor och härlig blomsteruppsättning, som nu pryder matsalsbordet. Avsändare: The Brundins i Bromma, som på detta storstilade sätt ville tacka för att deras grabb Hyggen bodde hos oss för några veckor sedan.

Tack själva!

Annars är det mest nedräkning som gäller nu. Kidsen räknar ner till fredag, sista dagen innan jullovet, eller Winter Break som vi säger over här. Och så räknar de ner till torsdag, för då kommer mormor och morfar. Och så räknar de ner till julafton förstås.

Och eftersom det lackar mot jul, måste jag naturligtvis dela med mig av den bästa jullåt som gjorts, alla kategorier. Det har blivit något av en tradition här på bloggen.

Mina damer och herrar, Anders F Rönnblom:

På besök i en annan värld

Satte för första gången i mitt liv min fot på en sådan där riktig country club i dag. Lillebror var bjuden på bowlingkalas på Chevy Chase Country Club och födelsedagskillens pappa, som förstås är medlem i klubben, tog med mig på en rundvandring runt ägorna.

OMG, som vi säger numera. Det var som att besöka en annan värld. Bara för att ge er en bild:

18-håls golfbana.
Ett gäng pooler.
Bowlingbanor.
Hockeyrink.
Ett oräkneligt antal tennisplaner.
Ett oräkneligt antal matsalar, barer och "mysrum".
Biljardrum, flera gym, spaanläggning och massage.
Övernattningsrum för gäster.

Och väldigt mycket mer. Allt i ett exklusivt och perfekt skick. Här slarvades det minsann inte med detaljerna.

Hur blir man medlem här då? Ja, först måste två redan existerande medlemmar "nominera" en som ny medlem. Därefter måste ytterligare tio medlemmar skriftligen rekommendera den hoppfulla aspriranten. Därefter tar det omkring tre till fem år innan man blir erbjuden medlemskap.

Då kommer nästa lilla grej: Inträdesavgiften. Sex. Hundra. Tusen. Kronor. 600.000 spänn som man inte får tillbaka om man vill gå ur.

"Sedan är det en årsavgift också", sa pappan.

Jag klarade inte fråga om hur stor den var. Jag hade nog med att försöka få luft.

Sedan åkte vi och köpte en finfin julgran på Whole Foods for only $ 49:99. Det är mer på vår ekonomiska nivå.

Ja, det blev en äkta gran i år, eftersom vår kitschiga plastgran tappat för mycket barr (en barrande plastgran - vad de hittar på...) och dessutom hade delar av ljusslingan lagt av. Så vi körde hem den finfina granen på biltaket i regnet och under kvällen klädde hustrun och delar av barnaskaran den.

Nu glimmar och glimrar den så vackert nere i vardagsrummet.

I övrigt kan noteras att mitt före detta favvolag i hockey, Washington Capitals, förlorade sin sjätte raka match nu i kväll. Pinsamma 0-7 mot N Y rangers på klassiska Madison Square Garden.

Och inte går det något vidare för mitt nya favvolag i hockey, IK70, heller. Förlust mot kanonlaget Bofors häromdagen, 1-5. Sedan jag började hålla på detta klassiska Oskarshamnslag har man rasat från andra plats till sjunde. Nu har man snart känning av bottenträsket.

Troligen åker man ur serien när säsongen är slut.

En äkta gran pryder numera vardagsrummet. Det är vackert och det luktar gott i hela huset.

Jag odlar mitt tomteskägg. Jag slutade raka mig när jag skadade munnen för ett par veckor sedan och fick blodad tand. Värst vad grått det blivit. Kan man färga skägg?

Äntligen: Äkta svensk risgrynsgröt

Hustrun kom hem i går kväll och visade stolt upp sitt fynd: Äkta svensk risgrynsgröt!

Hon har varit på resande fot i några dagar i obygderna i Indiana och Illinois och hade lämpligt nog stannat till i Andersonville - en mycket svenskpräglad stadsdel i norra delen av USA:s tredje största stad Chicago.

Andersonville månar om sitt svenska arv. Här står en dalahäst på parad och här finns svenska butiker, restauranger och ett svenskt bageri. Och i en av butikerna hittade alltså hustrun redig svensk julgröt.

Julen är räddad med andra ord.

Ni som varit med på den här bloggen ett tag, vet att jag klagat våldsamt på bristen på risgrynsgröt i det här landet. Inte ens Ajkias svenska matmarknad har haft julegröt. Så efter tips av bloggkompisen Taina så har vi fixat gröten genom att gå omvägen via Japan - vi har använt sushiris till gröten. Det har varit helt okej, men det är ju ändå inte riktigt samma sak...

Hustrun hade även köpt med sig en riktigt Alladin-ask samt diverse annat smått och gott med svensk anknytning.

Denna lördag har jag ägnat åt att leverera min insats till skolans ekonomi. Varje år så säljer jag en svensk pannkaksbjudning. Detta år ropades detta fantastiska evenemang in för 150 dollar (om jag minns rätt) av Janice och Jim, pengar som alltså går till vår fattiga kommunala skola.

Så Lillebror och jag vandrade över med ett par stekpannor, råvaror, sylt och dessutom hade jag kokat en fantastiskt god tomatsoppa som jag bjöd på till förrätt.

Pannkakorna stekte jag sedan i Jims och Janices kök samtidigt som vi diskuterade världspolitik och väder, medan Lillebror lekte med deras ett år äldre son i rummet intill.

Sedan satte vi oss allihop och åt soppa och pannkakor och drack ett glas vitt vin därtill. Ytterst trevligt.

Senare i eftermiddag ska vi iväg till en svensk familj på ett glöggparty. Sedan planerar vi att klä julgranen, vår prima plastgran som jag med mycket möda och stort besvär bar upp från källaren för sisådär en timme sedan.

Det snöar i Distriktet

Jaha, då var det alltså dags för säsongens första snöfall. För en liten stund sedan råkade jag titta ut genom fönstret och kunde konstatera att små lätta snöflingor dalar ner mot marken.

Således är det nu bara en tidsfråga innan vi kan konstatera att det råder snökaos i DC. Jag måste iväg till Safeway och bunkra upp käk...

I övrigt är det inte mycket nytt att förtälja. Barnen är i skolan, hustrun är i Illinois på jobb och jag sitter vid mitt skrivbord och arbetar med mina projekt. Precis som vanligt alltså.

Jo, förresten. I går var jag duktig och fixade mitt företags bokföring. Det är inte så ofta jag får den inspirationen, mest för att det är så himla jobbigt att logga in på plusgirot (där alla inkomster hamnar). Varje gång jag försöker blir det fel och till slut står det en massa varningstexter över hela skämen om att jag för evigt kommer att bli utestängd från den här tjänsten om jag inte uppger 37 rätta koder vid nästa försök - som är din sista chans. Det slutar alltid med att jag ringer kundtjänst och gråter av rädsla. I går hade jag gjort det grundläggande felet att jag gått in under fliken privatpersoner istället för under fliken företag.

Det är inte alltid så lätt att hålla isär mig som person och företag. Jag är ju trots allt samma person. Eller?

Men när jag väl lyckas logga in så är det faktiskt rätt roligt att fixa lite. Jag bokför enligt alla konstens regler, det är debet dit och kredit dit och räkningar och fakturor och överföringar till andra konton och till skattekontot och den ena med det fjärde. Jag älskar bokföring.

Fram mot kvällningen dök polaren Tom upp med sin grabb. Han är också gräsänkling, så vi ordnade gemensamt hushåll för en kväll, käkade tacos, drack öl och kollade på hockey. Matchen var dock ingen höjdare. Capitals förlorade sin fjärde raka och det är snart dags för mig att damma av den fina klassikern: Sparka coachen!

I kväll ser jag fram mot att hustrun kommer hem. Dessutom lär jag väl som vanligt få agera chaufför åt Big Brother, som ska på ytterligare ett av alla dessa partyn någonstans i förorten.

Att förbränna 500 kalorier bredvid en värmepanna

Hustrun stack till Indiana tidigt i morse och landade lyckligt och väl några timmar senare. Hon ringde från en Starbucks i Lebanon (som ju ligger strax intill Brazil som ni säkert känner till) och rapporterade att det var 14 minusgrader och fem meter snö.

Tur att jag övertalade henne att ta den varma jackan...

Här i Distriktet är det ingen snö, men fortsatt kallt. Barnens handskar är mirakulöst nog hittade i den allmänna röran i källaren. Jag förstår inte varför det är så svårt att hitta vinterkläderna, det är samma visa varje år...

Eftersom kylan slagit sitt järngrepp över den amerikanska huvudstaden, har jag tillfälligt lagt ner löpträningen. Istället gick jag ner i gymmet (träningscykeln i källaren) och körde ett par mil samt förbrände 500 kalorier - allt enligt den display som finns på cykeln. Detta tog drygt 30 minuter och eftersom cykeln lämpligt nog är placerad cirka 1,5 meter från vår gaseldade värmepanna så gick jag ner jättemycket i vikt. Till skillnad från normala källare, så är vår basement utan tvekan den varmaste delen av hela huset.

Begreppet källarsvalt existerar inte här.

I morgon ser jag fram mot att polaren Tom och hans 10-årige son kommer över på middag. Vi ska ha grabbkväll (med Syster Yster som extra special guest) med tacos och NHL-hockey. Det blir sannolikt en eller annan öl till papporna också... Vi måste ju leva upp till det manliga idealet.

Frosten knäckte vårblommorna

Nytt köldrekord för säsongen: tre minusgrader i morse. Celcius.

Våra blommor, som vi köpte av Syster Yster i våras (de samlade in pengar till sin klassresa genom att sälja växter) och som levt, blommat och haft hälsan sedan dess, har nu definitivt gjort sitt. Frosten tog knäcken på dem.

I övrigt har vi haft trevligt svensk-besök under kvällen; en jobbarkompis till hustrun och hennes syster (som bor här i DC) samt deras pappa. Vi avnjöt en gemensam middag och diskuterade diverse väsentligheter.

I morgon bitti flyger nämnda hustru upp till mellanvästern, där det visst är ungefär tio grader kallare än här.

Brrr.

Ruggigt kallt i Distriktet

Det är ruggigt kallt i Distriktet just nu. Det är en så'n där obehaglig, rå kyla som tränger in genom alla lager av kläder. Jag går omkring i t-tröja, skjorta, varmtröja, jacka, mössa, halsduk, vantar och fryser ändå.

Det är väl den fuktiga luften kombinerat med en stark vind som gör kylan så innerligt obehaglig. För temperaturen är trots allt fortfarande ovanför fryspunkten. Bara någon grad över, men i alla fall.

En liknande iskyla, fast det i själva verket är runt nollan, har jag nog bara upplevt i Göteborg. Jag bodde där under 1980-talet och vissa vinterdagar ville jag helst bara vända om, gå in igen och dra duntäcker över huvudet. Jag minns särskilt några ruggiga morgnar när jag jobbade i Kortedala och stämplade in prick sju. Promenaden mellan spårvagnshållplatsen och fabriken tog bara sju, åtta minuter. Men de där morgnarna kändes som en fyratimmars vandring i Antarktis havårslånga natt.

Men alla lidanden och umbäranden man stärker en. Så länge man överlever.

Så jag kämpar på. I motvinden.

Var julskyltningen på söndagar?

När jag var liten var julskyltningen en stor sak i den lilla staden. Jag kommer uppriktigt sagt inte riktigt ihåg varför det var så stort. Var det möjligen för att det var en söndag och många affärer var öppna och att det såldes granar och julblomster på torget?

På den tiden, förstår ni, var inte en enda affär öppen på söndagar resten av året. Bara kiosker som man handlade kvällstidningen i.

Eller minns jag fel? Var julskyltningen i själva verket på en lördag? I så fall var det möjligen spreciellt eftersom man hade öppet på sen eftermiddag. Alla butiker stängde prompt klockan 13.00.

Jag har en tydlig minnesbild av att det var mörkt när man gick runt där och tittade i skyltfönstren. Vi var rätt lättroade då, för 40 år se'n eller så. TV2 hade precis startat, färg-TV:n började slå igenom och i tidningarnas TV-tablåer var programmen fortfarande märkta med S/V eller FÄRG så man inte skulle tro att det blivit något fel på ens nyinköpta färg-TV när bilden var svartvit.

Detta sagt som en lång introduktion till dagens stora händelse, julmarknaden på Visconsin Avenue, ett längre stenkast från vårt hus. Det var festligt, folkligt, fullsatt och fruktansvärt kallt. Vacker musik, dock. Särskilt The Gay Men's Chorus, en känd manskör här i Distriktet.

Dagen har i övrigt ägnats åt mera volontärarbete på skolan - jag avslutade i dag ett enmansprojekt som går ut på att ta död på den murgröna som hotar att ta livet av skolans ståtliga almar. Det har tagit betydligt längre tid än vad jag trodde. De är sega de där lian-liknande grenarna som växer längs trädens bark.

På kvällen kom våra kära vänner Andreas och Marissa över på ett spontanbesök som slutade i en gemensam kycklingmiddag. Mycket trevligt!

Finns förresten julskyltningen kvar som fenomen i Sverige?

Och vad är i så fall själva poängen?

Syster Yster tillsammans med en kompis på dagens julfestligheter här i Georgetown.

Lillebror och Syster Yster tillsammans med en kissnödig snögubbe.

Delar av familjen njuter av skön körsång på julmarknadeb i eftermiddags.

Och nu: Lite bilder

Vår gäst Hyggen är tryggt tillbaka i Sweden efter en rätt jobbig hemresa, med förseningar och diverse strul. Men skönt att allt gick bra till slut.

I övrigt: En intensiv lördag med löpning, cykelköp, misslyckat Luciafirande, volontärjobb på skolan, bullbak, kalas och annat smått och gott.

Jag ska inte bli långdragen. Här är lite bilder.

Två coola tjejer på tåget till The City.

Utsikt över sta'n...

Och vem ser vi där om inte...

Spiderman. Här tillsammans med Syster Yster.

Och här en annan kändis, ständigt på vakt utanför FAO Schwartz.

Tuff tjej i storsta'n.

En hälsning till en kusin i Brasilien: Freshii, freshii!

Det glimrar och glittrar så här års.

Och här dök tomten upp.

I dag skulle vi kolla in Luciatåget på House of Sweden...

...och det var det fler som skulle. Det var fullt. Vi kom inte in. Lite snopet.

Trevlig miljötänkande vid svenska ambassaden.

Vi hämtade Big Brothers födelsedagspresent i eftermiddags. Cool bike. Han var mycket nöjd. Dessutom köpte vi en cykelpyjamas, en stänkskärm och ett rejält lås.