Det är ruggigt kallt i Distriktet just nu. Det är en så'n där obehaglig, rå kyla som tränger in genom alla lager av kläder. Jag går omkring i t-tröja, skjorta, varmtröja, jacka, mössa, halsduk, vantar och fryser ändå.
Det är väl den fuktiga luften kombinerat med en stark vind som gör kylan så innerligt obehaglig. För temperaturen är trots allt fortfarande ovanför fryspunkten. Bara någon grad över, men i alla fall.
En liknande iskyla, fast det i själva verket är runt nollan, har jag nog bara upplevt i Göteborg. Jag bodde där under 1980-talet och vissa vinterdagar ville jag helst bara vända om, gå in igen och dra duntäcker över huvudet. Jag minns särskilt några ruggiga morgnar när jag jobbade i Kortedala och stämplade in prick sju. Promenaden mellan spårvagnshållplatsen och fabriken tog bara sju, åtta minuter. Men de där morgnarna kändes som en fyratimmars vandring i Antarktis havårslånga natt.
Men alla lidanden och umbäranden man stärker en. Så länge man överlever.
Så jag kämpar på. I motvinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar