Äntligen: Äkta svensk risgrynsgröt

Hustrun kom hem i går kväll och visade stolt upp sitt fynd: Äkta svensk risgrynsgröt!

Hon har varit på resande fot i några dagar i obygderna i Indiana och Illinois och hade lämpligt nog stannat till i Andersonville - en mycket svenskpräglad stadsdel i norra delen av USA:s tredje största stad Chicago.

Andersonville månar om sitt svenska arv. Här står en dalahäst på parad och här finns svenska butiker, restauranger och ett svenskt bageri. Och i en av butikerna hittade alltså hustrun redig svensk julgröt.

Julen är räddad med andra ord.

Ni som varit med på den här bloggen ett tag, vet att jag klagat våldsamt på bristen på risgrynsgröt i det här landet. Inte ens Ajkias svenska matmarknad har haft julegröt. Så efter tips av bloggkompisen Taina så har vi fixat gröten genom att gå omvägen via Japan - vi har använt sushiris till gröten. Det har varit helt okej, men det är ju ändå inte riktigt samma sak...

Hustrun hade även köpt med sig en riktigt Alladin-ask samt diverse annat smått och gott med svensk anknytning.

Denna lördag har jag ägnat åt att leverera min insats till skolans ekonomi. Varje år så säljer jag en svensk pannkaksbjudning. Detta år ropades detta fantastiska evenemang in för 150 dollar (om jag minns rätt) av Janice och Jim, pengar som alltså går till vår fattiga kommunala skola.

Så Lillebror och jag vandrade över med ett par stekpannor, råvaror, sylt och dessutom hade jag kokat en fantastiskt god tomatsoppa som jag bjöd på till förrätt.

Pannkakorna stekte jag sedan i Jims och Janices kök samtidigt som vi diskuterade världspolitik och väder, medan Lillebror lekte med deras ett år äldre son i rummet intill.

Sedan satte vi oss allihop och åt soppa och pannkakor och drack ett glas vitt vin därtill. Ytterst trevligt.

Senare i eftermiddag ska vi iväg till en svensk familj på ett glöggparty. Sedan planerar vi att klä julgranen, vår prima plastgran som jag med mycket möda och stort besvär bar upp från källaren för sisådär en timme sedan.