Tilltagande konflikt mellan barn och barnlösa

Jag har alltid tyckt att amerikaner generellt är väldigt förtjusta i barn. Barnen får ta plats här, de ses och uppmärksammas av vuxna. När vi är ute och går med vår barnaskock möts de alltid av leenden eller en och annan trevlig kommentar.

Min hustru har tidigare lanserat teorin att amerikaner är rätt barnsliga - och därför tycker de att det är kul med barn. Jag tror att det ligger något i det.

Våra barn har vant sig vid att bli sedda. Därför har de reagerat när vi åkt tillbaka till Sverige under senare år. Plötsligt möts de inte av leenden längre. Ingen berömmer Big Brothers kläder, ger en komplimang till Syster Yster eller kommenterar Lillebrors lockiga och vildvuxna hår.

Sverige är bra på många sätt. Helt klart. Men vi är rätt sura av oss överlag. Och det är något som inte minst barnen känner av.

Hur som haver. Allt är inte guld som glimmar. På senare tid har jag delvis fått omvärdera min tro på amerikanernas sympatiska inställning till barn. Några exempel.

Våra goda vänner Bob och Martina flyttade hit för snart två år sedan med två barn. De bodde granne med en kvinna som alldeles tydligt inte gillade barn. Stämningen var tidvis mycket frostig i närområdet...

Många hyresvärdar är inte särskilt förtjusta i barn. Jag antar att deras motvilja bottnar i att de tror att slitaget ökar med barn i huset. Men det är rätt osympatiskt hur som helst.

För en tid sedan hörde jag ett reportage i radion. Det har skapats en särskild "lekplats" för äldre i någon stad här i landet, jag minns inte var. Tanken är att äldre ska kunna träna lite med en del redskap som finns där och umgås med varandra och så. Det lyste dock igenom i reportaget att "lekplatsen" knappt användes. Och att den rikiga lekplatsen bredvid var smocksfull. Alltså hade ett stackars barn gått in i de äldres park och lekte med redskapen där. Och fick sig en rejäl utskällning på bästa sändningstid av den elaka pensionären som var intervjuad.

Sedan följde Washington Post upp med en artikel om "barnhatare" i går, söndag. "Barnhatare" är invånare i Distriktet som tycker att barnfamiljer håller på att breda ut sig alldeles för mycket. De - hatarna - verkar företrädesvis vara hundägare och restaurangägare.

En upprörd hundägare sa till the Post att hon blivit utskälld av en förälder sedan hennes hund hoppat på ett barn och "lekt" med det och forsatt "leka" trots att föräldern lyft undan sitt barn och skrikit till hundägaren att ta bort hunden.

"De borde verkligen inte låta barnen låta springa fritt i parken", sa hundägaren till tidningen. Ingen reflektion om att hunden kanske borde varit kopplad istället...

I artikeln berättades det också att allt fler butiker, caféer och restauranger portförbjudit barn eftersom de stör övriga gäster eller anses kunna ställa till med allehanda besvär.

Barnvagnar är ett annat ämne för konflikter. På många ställen är det inte okej att ta med sig barnvagnen in och ska man åka buss eller tunnelbana måste man fälla ihop vagnen. Gör man inte det riskerar man att bli utskälld och bötfälld.

Däremot, som det konstateras i artikeln, är det helt okej att ta med en rullstol in på buss eller tunnelbana. Det står nämligen i lagen att ingen får särbehandlas på grund av funktionshinder.

Men det gäller tydligen inte spädbarn...

Bakgrunden till den ökade konflikten mellan barn och föräldrar å ena sidan och "barnhatarna" å andra är att antalet barn under fem år ökat rätt ordentligt de senaste åren. I stadsdelar där det förr knappt fanns en enda unge, har nu mängder med barnfamiljer flyttat in.

De barnlösa tvingas därmed dela på utrymmet i parker, på bussar och på restauranger. Och när det är trångt blir det lätt irritation, det är ju ett välkänt faktum.