Göteborgsatleterna, GAIS for short, har rätt många problem.
Det går knackigt rent fotbollsmässigt (även om man faktiskt legat i allsvenskan i flera år i rad nu, vilket vi inte är så bortskämda med). Publiksiffrorna är ett enda stort skämt, runt 3 000 på de vanliga seriematcherna. Pinsamt. Ekonomin är - av allt att döma - katastrofal. Stämningen i och runt föreningen är sannolikt sämre än någonsin, åtminstone under de omkring 30 år som jag har följt föreningen på relativt nära håll (bristen på god stämning förklarar sannolikt delvis både publiknivåer och ekonomiska resultat...).
Och nu har man sparkat en av de få personer som faktiskt gjort något vettigt på GAIS-gården under senare år, informationsansvarige Tony Balogh.
Man tager sig för pannan.
I en tid då klubben verkligen desperat behöver en långsiktig strategi för kommunikation och varumärkesbyggande, som det så fint heter, så bestämmer man sig för att slänga allt det som Tony försökt bygga upp det senaste åren på soptippen. Situationen är faktiskt allvarig, jag har en känsla av att GAIS håller på att vittra sönder, att klubbens unika själ och identitet är på väg att försvinna.
Och mest skrämmande av allt: Jag orkar inte ens bli upprörd länre. Ja, okej, lite upprörd blir jag. Annars hade jag väl knappast skrivit det här..
Men det går säkert bättre med en sportchef värvad direkt från fängelset (han kanske har lite bra kontakter för att fixa till ekonomin?) och en tränare med ett intatuerat AIK-märke...
Suck och stön.
Det är bara att hoppas att Atleterna orkar resa sig igen. Men det är tungt att vara gaisare.
Tur att det bara är fotboll det handlar om.
Själv ser jag fram mot kvällens Redskins-match istället. Det spelar ungefär lika bra som GAIS, så igenkänningsfaktorn är hög.
2 kommentarer:
Men man är inte ensamma (för att travesterna din text): "I en tid då partiet verkligen desperat behöver en långsiktig strategi för kommunikation och varumärkesbyggande, som det så fint heter, så bestämmer man sig för att slänga allt det som Mona försökt bygga upp det senaste åren på soptippen. Situationen är faktiskt allvarig, jag har en känsla av att Socialdemokraterna håller på att vittra sönder, att partiets unika själ och identitet är på väg att försvinna."
Kan man inte dra paralleller? Beror en del på "arbetarklassens" försvinnande?
Tankeväckande! Även om jag inte tror att arbetaklassen är på väg att försvinna. Däremot är den inte lika lättidentifierad och homogen längre. Jag tror att du har något här, Werner. En poäng. Vilket är mer än vad Redskins fick i går kväll. Storförlust mot Eagles.
Skicka en kommentar