Invånarna i Washington DC är USA:s näst sämsta bilförare, bara Floridaborna är värre, så egentligen är det väl makalöst att vi klarat oss så här långt. Men i dag var det slut på turen.
Glad i hågen, efter att ha storhandlat på Safeway tidigt i morse, kom jag körande på vår gata. Var bara hundra meter från huset när plötsligt en stor Volvo av så kallad SUV-modell, svängde ut från höger. Utan att kolla sig för och utan att använda blinkers. Förstås.
Pang och skrap och sedan var den högra sidan av vår Ford inte längre sig lik. Passagerardörren kan nu stängas bara med svårighet och det är bucklor och skrapmärken på båda dörrarna. Som tur var blev ingen av oss skadad på något sätt, men det är ju oerhört irriterande likafullt. Jag har redan ägnat ett par timmar åt att prata med vårt försäkringsbolag och med den andra förarens bolag. Och på onsdag måste jag köra till en verkstad och få skadorna värderade. Och sedan ska de repareras. Jag ser framför mig hur timmar, dagar och veckor kommer att gå åt att fixa det här...
Men, men... det är bara att bryta ihop och komma igen som han sa, Elofsson. Åtminstone är alla parter, inklusive försäkringsbolagen, vara överens om det var den andra förarens ansvar. Så vi ska gå skadefria ur det här, har det sagts. Förutom timmarna, dagarna och veckorna då...
Och som sagt, det viktiga var ju att ingen blev skadad.
Som om inte detta var sorgligt nog, så åkte äldste sonen back home to Stockholm i dag. Han sitter på planet just nu och lär vara hemma i morgon eftermiddag svensk tid, efter att bland annat ha tillbringat fyra timmar på Heathrow.
Det har verkligen varit urkul att ha honom här. Dagarna har formligen flugit fram och sällan har jag upplevt två veckor som gått så fort. Jag kan försäkra att han redan är saknad. Nu ses vi inte förrän i sommar. Men vi är ju snart där...
För alla ni som brinner av nyfikenhet om utvecklingen för min förkylning, kan jag meddela att den fortfarande frodas. Men jag inbillar mig att den peakade den gångna natten. Så nu kan allt bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar