Det lönar sig att ryta till. Knappt hade jag publicerat mitt inlägg (se gårdagen) om krisen i GAIS förrän klubbledningen i ren skräck sprang iväg och såg till att kontraktera brassen,2009 års allsvenska skytteligsvinnare och den levande GAIS-ikonen Wanderson (han lär ju aldrig komma upp i Samir Bakaous kultstatus, men hamnar snart rätt nära).
Wanderboy ska i och för sig bara spela maximalt 19 matcher i årets allsvenska, men plötsligt ser allt mycket ljusare ut. Jag tror på en placering bland de tre främsta. Kanske dags för ett allsvenskt guld, rentav. Det var 57 år sedan sist, så det börjar bli dags.
Nej, jag är ödmjuk och tar inte åt mig all ära för detta. Kan bara konstatera att man ibland måste tala klartext för att folk ska förstå.
I övrigt fortsätter det höstlika vädret att dominera i Distriktet. regn och grått och under tio grader. "It's like a Swedish summer" som någon sa på skolgården i dag.
Träffande.
Det mest spännande som hände i dag var att tvättmaskinen började brinna. Nästan. Jag satt uppe i mitt arbetsrum och knepade och knåpade med mina projekt, när hustrun plötsligt ropade från våningen under:
Peter, kom hit!
Jag sprang ner och möttes av rök och en en skarp lukt från tvättrummet. Som den rådige man jag är ropade jag snabbt in Pedro, som ryckte ur elsladden och ställde sig beredd att släcka om det skulle dyka upp några lågor. Det gjorde det inte och efter vädring och tömning av tvätt och vatten som fanns i maskinen, försvann röken och lukten.
Troligen var det något lager som överhettats och skurit ihop. Så nu har vi ingen tvättmaskin. Men det ska visst komma tekniker på måndag och undersöka det hela närmare.
Det är ovanligt mycket strul med tekniska maskiner just nu. I morgon ska de komma och byta ut vårt urålderliga kylskåp. Bilen ska lämnas in på verkstad på måndag. Nu väntar vi bara på att spisen och diskmaskinen ska lägga av också. De är ungefär lika gamla som övrig maskinell utrustning i huset och det är väl bara en tidsfråga innan de ger upp. Diskmaskinen har låtit rätt konstigt den senaste tiden, när jag tänker på det.
För ni som inte känner till det: Pedro är alltså mitt alter ego när jag övergår från att vara lyxman, fristående skribent och kontorsråtta till att städa, fixa och reparera. Pedro är underbetald, grymtar mer än han pratar och är på det hela taget en rätt anträngande typ. Men vi är tyvärr helt beroende av honom.
2 kommentarer:
Förr hade en av landets största hushållsmaskinstillverkare ganska lång hållbarhet på sina produkter. Men ändå: Efter elva år brakade den ena efter den andra ihop. Nu har förmodligen tiden kortats och dessutom blivit svårräknad eftersom det finns så många fabrikat tillgängliga. Och jag kan knappt tänka mig att du har grejer av ett enda fabrikat i huset.
Nop. Fast jag misstänker starkt att amerikanska produkter generellt har kortare levnadslängd än resten av världens... Det är väldigt mycket slit och släng här. Jag fick närmast en chock när vi hade några killar här som fixade ett fel på pannan nere i källaren och som fullständigt dömde ut de två varmvattenberedarna vi har. "De där har en livslängd på max tio år - du borde bytt ut dom för flera år sedan". Tio år?! 25. Minst.
Skicka en kommentar