lördag 12 mars 2011

Om min erfarenhet av lyxbåtar

Big Brother är på ett party ombord på en lyxig yacht (stavas det så?). Fint som snus. De åker stillsamt runt på floden, samtidigt som de äter gott, dansar och har sig.

På vägen dit frågade han om jag någonsin varit ombort på en yacht. jag svarade spotant "ja". Men sedan tänkte jag efter. Har jag verkligen det? En och annan lyxig segelbåt har jag väl varit på - även om det knappast är många. Men någon yacht? Nä,

Jag har helt enkelt inte den sortens vänner.

Min farbror Rhode hade en Virbosnipa. Den var jag ute med rätt många gånger.

Sedan har jag åkt Gotlandsbåten ett otal gånger, jag är ju kvartsgute.

Bornholmsbåten åkte jag ofta på den tiden när jag bodde i Ystad och dansk mat och öl var betydligt billigare än svensk dito. Jag tog med mig min stora fjällryggsäck, cyklade ner till färjeläget, gick ombord, åt lunch och drack några öl därtill. Shoppade i Rönne. Drack några fler öl på ombord på båten igen. Och cyklade hem. Just den cykelfärden brukade vara rätt intressant på grund av 25 kilo matvaror på ryggen och en massa danska öl i magen.

Ja, och 1982 färdades jag över Nordatlanten med det färöiska färjerederiet Smyril, som trafikerade Bergen-Torshavn-Seydhisfjördhur med ett gammalt vrak som tidigare gått i norsk fjordtrafik och som var flatbottnad.

Det var verkligen ingen yacht, det.

Så man kan väl säga att grabben redan passerat farsan på den sociala stegen.

Annars har jag ägnat denna vackra vårdag här i Distriktet åt att cykla fyra mil. Hustrun tog med barnen på en shoppingtur, men jag kände att jag ville kolla in hur det går för mitt örnpar söder om Alexandria.

Det var värsta motvinden på vägen ner. Å andra sidan var hemvägen en piece of cake.

Örnarna var dock inte hemma.

Inga kommentarer: