måndag 2 maj 2011

En natt vid Vita Huset

Det har varit ett rätt omtumlande dygn här i Distriktet.

Gårdagskvällen erbjöd bland annat en supergod middag (crabcakes och couscous tillagade med omtanke och kärlek av min hustru) och en gastkramande andra semifinalmatch; Caps mot Tampa Bay. 2-2 efter full tid och sedan ett slumpmål för Tampa i förlängningen. Nu ser det rätt illa ut för hjältarna från den amerikanska huvudstaden. Två raka förluster, dessutom på hemmaplan. Tufft.

Sedan tänkte jag gå och lägga mig tidigt eftersom helgen var rätt intensiv. Då larmade TV:n om att presidenten skulle hålla ett extrainsatt tal till nationen. Så det var ju bara att hålla sig vaken. Så småningom läckte det ut vad det handlade om och när Obama till slut snackade in i TV-kamerorna en halvtimme före midnatt, så vissta alla att det handlade om Usama bin Ladin.

Hustrun och jag tog oss in till Vita Huset direkt efter talet och lämnade Johan hemma med kidsen (eftersom alla, inklusive Johan, redan hade somnat så märkte ingen att vi var borta).

Borta vid Vita Huset var det tusentals människor och alla jublade, vilken gav en rätt kluven känsla eftersom jag har lite svårt att se hur man kan vara jublande glad över att männiksor dödas, alldeles oavsett hur dumma i huvudet de är. Lite mer om detta på min andra blogg, Amerika-reportage.

Vi var hemma från Vita Huset strax före halv tre. Sedan upp som vanligt vid halv sju-tiden. Eftersom jag numera inte är så van att bara sova knappt fyra timmar på en natt, så har det varit en halvseg dag. Det är ju ett tag sedan jag var småbarnsförälder. På den tiden fick man vara glad om man fick fyra timmars sömn på en natt.

I övrigt denna dag: Fuktigt och varmt. Det är inte omöjligt att det blir åska framåt natten.

2 kommentarer:

Grekland nu sa...

Precis samma reaktion här - jag blev illa berörd när man jublade över att någon dödats, oavsett vem det var. Men måste ha varit intressant att vara på plats!

Peter sa...

Det var helt klart intressant att se reaktionerna - jag tror att många européer har svårt att känna någon jubel- och partystämning i sådana här sammanhang. Kanske för att vi inte har samma tradion kring eller syn på krig, dödsstraff och liknande. I dag hade de faktiskt en längre diskussion på public radio om huruvida det är rätt att jubla över att någon dödats - och hur man ska förklara det för barnen.