I dag har det således varit Mors dag här i USA och mina tankar har onekligen gått till min egen mamma några gånger denna söndag... Det är nu lite mer än ett halvår sedan som hon plötsligt bara förvann från oss - helt oväntat - och det är fortfarande väldigt svårt att förstå det. Jag antar att de flesta känner så när ens föräldrar går bort. De har alltid funnits där och så finns de inte längre.
Det är en märklig, sorglig och omvälvande känsla.
Jag kommer hela tiden på frågor som jag borde ha ställt till henne medan hon fortfarande var kvar.
Hur var det att åka båt till Gotland under krigssomrarna, var hon inte rädd för tyskarna?
Hur många gånger var vi egentligen och åt fredagsmiddag på Domusbaren i Oskarshamn? Jag minns att jag brukade beställa grillkorv med pommes och att vi fick en "kocka" (coca cola) till. Men var det varenda fredag under flera år? Eller bara några gånger?
Vart tog den där gula solstolen vägen?
När träffades hon och pappa för första gången?
Hur gjorde hon sin himmelskt goda makaronipudding?
Hur ofta åkte hon till Kvia, morfars lilla gård i Västergötland?
Och jag ångrar för sjuttisjunde gången att jag inte intervjuade henne, bad henne berätta om sin barndom och om sin uppväxt - och vår uppväxt - på band.
Vi pratade att hon borde skriva ner sina minnen. Det var faktiskt det enda argumenten som bet lite på henne när jag tjatade om att hon skulle skaffa sig en dator. Mina motiv - att vi skulle kunna hålla kontakten lättare, via e-post och kanske t o m skype - var inget hon brydde sig särskilt mycket om. "Jag är för gammal för sådant där, vi pratar ju med varandra i telefon flera gånger i veckan", sa hon.
"Men det vore kul att skriva ner lite minnen."
Döden är obarmhärtig och hänsynslös och definitiv. Det går inte att kompromissa. Det går inte att välja en annan väg. Det finns ingen återvändo.
Mamma skrev aldrig ner några berättelser från sitt liv.
Och det finns många frågor som jag aldrig kommer att få svar på.
Men hon var en fantastisk mamma och en fantastisk kvinna och utan henne hade jag inte funnits och utan henne hade jag aldrig blivit den jag är.
Grattis på Mors Dag, mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar