söndag 15 maj 2011

Fantastiskt lyckad progressiv middag

Det handlade om närmast perfekt planering. Några minuter innan de progressiva gästerna kom, tog vi ut laxen, potatisen och köttbullarna ur ugnen. Lingonsylten, såserna, sparrisen, salladen och brödet stod redan framme, liksom vinet och ölflaskorna.

Sammanlagt var vi 15 till bords och hustrun och jag ilade runt och serverade och var trevliga och bjöd på svensk snaps och sjönh "helan går" så det stod härliga till.

Som avrundning framförde jag dessutom en liten trudelutt på gitarr - på allmän begäran ("We won't leave until you sing for us"). För ovanlighetens skull blev det en låt av Neil Young (jag är ironisk nu, jag spelar i princip bara Neil Young-låtar offentligt). Däremot lät jag bli att spela munspel till.

Sedan började de ösregna lagom till nästa anhalt på denna Progressive Dinner - så alla gästerna samt vi själva, fick söka skydd så gott det nu gick under paraplyer. Slutstationen var en fullständigt makalöst hus uppe i hörnet av Q Street och 31:st. Runt 200 gäster fick ledigt rum i den spatiösa sällskapsavdelningen. Här serverades desserter och drinkar i mängder.

Allt var väldigt trevligt på det hela taget och jag tror att våra gäster tyckte att det var kul att hälsa på hos oss. Vi kände bara några stycken av dem tidigare. Dessutom gillade de maten och vinet - för att inte tala om de svenska suparna.

Söndagen har mest gått åt till att röja och städa efter partyt. Men jag satt naturligtvis klistrad framför webbradion när GAIS slog Syrianska med 1-0. Det satt hårt inne, matchen avgjordes med ett slumpmål med bara några minuter kvar av ordinarie matchtid. Men huvudsaken är att de vinner. Det gjorde visst inte Tre Kronor i VM-finalen, har jag hört. Däremot lyckades Bollklubben från Halmstad ta säsongens första seger. Kul för svärfar.

Apropå svärfar så bör jag kanske klara ut en viss namnförvirring som uppstått på senaste tiden. Min kära svärfar heter alltså Anders Lindberg, hängiven HBK:are och smittskyddsexpert. Och en av mina bästa kompisar heter också Anders Lindberg, hängiven världsresenär och expert i den urgamla konsten att slöjda i färskt trä.

Anders, kompisen och slöjdaren, har precis startat en blogg, som jag länkar till här till höger. Det är alltså inte Anders, svärfadern och HBK:aren, som plötsligt blivit slöjdaktivist.

Hoppas ni kan skilja på de båda anderserna nu... Eftersom både Anders och Anders då och då dessutom brukar slänga in någon kommentar, så kvarstår väl en viss risk för sammanblandning. Men ibland får vi helt enkelt leva med sådana risker.



Det ena gänget på vår Prpgressive Dinner i går kväll...


...och det andra. Vi hade jättekul. Och maten var jättegod.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Vad trevligt det låter med den där progg-middagen. Och framför allt: vilken otroligt snygg fru du har! Grattis!!

Karin sa...

Håller helt med om frun. Hon står där och bara glänser!

Staffan sa...

Verkar ha varit en synnerligen progressiv tillställning! Något i stil med Pluras kök (går på3:an här hemma). Neil Young - ja varför överge ett vinnande koncept. Synd bara att Gästerna missade munspelet!
Hälsningar
Staffan

Peter sa...

Jo, man har ju en sanslöst vacker hustru. Fattar uppriktigt sagt inte vad hon såg hos mig. Men det är bara att tacka sin lyckliga stjärna.

Staffan råkar ju vara en av mina bästa Neil Young-polare från förr, så han vet vad hans skriver om... Grattis i förskott på födelsedagen - ha det himla bra nere i Barca!