En sån fantastisk dag

En sån dag. En sån fantastisk och otroligt trevlig pappadag.

Denna söndag är fathers Day i USA och jag hade uppriktigt sagt inte ens reflekterat över det förrän i morse. Jag låg och läste i godan ro, jag tycker det är skönt att ligga kvar en stund i sängen med en trevlig bok på helgmorgnarna om inte något tvingar upp mig.

Hustrun var redan uppe och jag antog att hon satt och jobbade när jag plötsligt hörde en massa tassande i trapporna och några minuter senare stämdes en sång upp i hallen.

"Happy Fathers Day to you"...

Så dök de upp, tre barn och en hustru, med jättefina teckningar och en Nook. Ja, just det. En läsplatta. En tablet. Precis det som jag skrev om här på bloggen för några dagar sedan.

Helt otroligt.

Så nu kan jag tanka hem nya böcker 30-40 procent billigare, och betydligt mer miljövänligt, jag kan låna böcker på biblioteket, jag kan ladda ner en massa gratisböcker, jag kan läsa tidningar, jag kan surfa, jag kan blogga, jag kan göra en massa saker. Möjligheterna är oändliga.

Efter denna fenomenala start på dagen, gick jag upp. Åt en närande och god frukost och sedan gick vi hem till några vänner och åt ännu mer frukost. Eller brunch, snarare. Det var croissanter, omeletter, sallader, cappucino, färskpressad juice, hash brown, citronkaka och mycket annat... Dessutom ville värdparet bjuda på den klassiska ingrediensen i en amerikansk brunch: Mimosa. Tre delar bubbelvin och en del apelsinjuice. Himla gott. Men jag tackade nej. Lite för tidigt för alkohol för min del, klockan var bara strax efter 11 på förmiddag. Även om jag sympatiserar med idén.

Vi satt säkert där och åt och hade oss i tre timmar, innan det var dags att vända åter hemåt. Jag insåg till min förfäran att jag totalt hade glömt bort söndagens GAIS-match mot Allmänna Idrottsklubben från Solna. Så med viss oro satte jag igång datamaskinen och kunde snabbt (ja, det var väl i och för sig en sanning med modifikation, det tar uppskattningsvis en kvart för den här datorn att komma igång) konstatera att Göteborgsatleterna hade vunnit med 2-0 efter två mål av brassen Santos.

Så nu ligger vi fyra i serien, med häng på topplagen. Ser skrämmande bra ut. Jag fattar uppriktigt sagt ingenting. Så här har det inte varit sedan 1989. Och innan dess har det inte varit så här sedan typ... ja, innan jag var med i matchen.

Värre är det för svärfars Bollklubb från Halmstad, som ligger sist med minst antal poäng och minst antal gjorda mål. jag har sagt det förut: De skulle aldrig gjort sig av med Texas.

Till kvällen middag anlände ytterst trevliga gäster från Sweden, som trots präktig jetlag lyckades undvika att somna mitt i huvudrätten (crabe cake med cous cous). Särskilt barnen var ömsom på väg att däcka eller helt uppe i varv. Det är tufft att byta tidzon, särskilt när man är liten och inte riktigt förstår varför man plötsligt ska vara uppe klockan tre på natten. Eller varför mamma och pappa vill att man ska somna om, fast kroppen säger att det är dags att gå upp (klockan är ju 9 på morgonen - i Sverige).

Så går en fantastisk dag i Distriktet. Nu ska jag läsa en god Nook bok och bli klok.