En alldeles vanlig kväll i DC

Hysterisk Halloween med jordnötsvarning

Så är det då dags igen. Den stora godiskalabaliken i morgon. Halloween. Vi har redan förberett oss med diverse inköp, man gör ju vad man kan för att få fart på ekonomin. Godis förstås, småleksaker, utklädningskläder, diverse skräckattiraljer med mera. I går köpte jag dessutom två dussin glaserade donuts.

Morgondagens firande inleds på skolgården vid 12-tiden. Barnen ska vara utklädda och Mr C har förberett den sedvanliga skräck-kammaren i biblioteket. Desperata lappar har skickats ut från skolledningen om att vi numera är en "nutfree school". Det finns elever som är allergiska mot jordnötter, men eftersom i princip allt som äts i samband med Halloween innehåller nötter så lär det bli svårt att undvika att en eller annan jordnöt dyker upp.

Vi har personliga erfarenheter av det här. Förra året fick en av barnens kusiner, på besök från Huddinge, en allergichock efter att ha fått i sig choklad med nötter i. Dagen slutade på akuten. En skräckupplevelse på riktigt, med andra ord. Men kusinen repade sig snabbt och var på benen dagen efter.

Förutom jordnötsvarningar har det också gått ut varningar om Halloween-kaos på kvällen här i Georgetown. Trenden de senaste åren har varit ökat firande - och ökad fylla. Förra året var det rörigt och bråkigt sent på kvällen/natten. Och i år infaller denna skräck-kväll dessutom på en fredag, vilket indikerar firande all night long.

Läge att tillfälligt stänga av dörrklockan i kväll. "Trick or treat?" klockan 3 på natten är måttligt kul för en småbarnsfamilj...

Syster Yster as McCain

Kolla in Syster Yster som John McCain via denna länk till klassens egen hemsida. Hon och klasskompisarna har haft presidentvalet som tema och tittat närmare på var kandidaterna står i olika frågor. Big Sister är först i raden av små McCainar och Obamar och hon håller ett brandtal för John McCains syn på hälso- och sjukvården.

Hon var rätt irriterad över att ha tvingats föra McCains talan, eftersom hon är värsta största Obama-anhängaren.

För övrigt kan meddelas att GAIS fick stryk av Henkes gäng - och att Henke inte ens var med på planen... Håhåjaja.

See you.

Kort höst och Henke-date

Jaha. Nu har hösten kommit hit. Lagom till den svenska vintertiden har plötsligt alla löv ramlat av träden här i DC, temperaturen har rasat och regnet står som spön i backen.

Det känns nästan som att vara förflyttad till Stockholm i oktober. Det där mörkret och den råa fuktigheten.

Fast bara nästan. För det som vi i Sverige brukar kalla SMHI har lovat 20 grader varmt och strålande solsken framemot fredag. Så jag ser ljuset i tunneln. Hösten blir kort i år.

I övrigt är det uppladdning inför eftermiddagens GAIS-match. Helsingborg och Henke Larsson står för motståndet.

Jag har träffat Henke ordentligt en gång. Det var 15 år sedan. Jag var lokalredaktör i Simrishamn för den saligen avsomnade avisen Arbetet. Stadens halvtaskiga fotbollsgäng IFK hade mot alla odds lyckats vinna ett par matcher i Svenska Cupen och skulle nu få möta storlaget Helsingborgs IF hemma den 4 augusti 1993 (jag har kollat upp det). Mer än 3 000 personer infann sig denna strålande onsdagskväll (jag har kollat upp det också) och Henke (med rastaflätor) och de andra pågarna i HIF var tillgängliga för den lokala mediekåren på eftermiddagen före matchen.

Om jag minns rätt så var det jag och en sportreporter från Ystads Allehanda som dök upp. Vilka tänkvärda och historiska uttalanden Henke bjöd på kommer jag inte ihåg, men det var väl något i stil med "bollen är rund", "allt kan hända", "vi underskattar absolut inte Tomellilla IF", "jaså, möter vi Simrishamn?". Etc.

Hur som helst. Helsinborg vann med 3-1, Henke gjorde ett av målen och resten är historia. HIF gick sedan ända till final, efter att bl a ha besegrat Malmö FF i semin. I finalen förlorade man dock mot IFK Norrköping med 4-3 efter så kallat golden goal (har jag kollat upp). Publiken var bara marginellt större på Idrottsparken jämfört med Simrishamn och den moraliska finalen i den upplagan av Svenska Cupen kan väl sägas ha avgjorts där i augusti på Österlen.

Såvitt jag vet så har aldrig IFK Simrishamn därefter haft sådana framgångar som då.

Dagens match? Som vanligt känner jag mig osäker när det gäller mina Göteborgs-atleter. 1-1?

The Rock, the Ohlssons and spreading the wealth med Karl-Bertil Jonsson

Söndagskvällen innebar en trevlig middag med våra gamla vänner The Rock, som kom med Kinabuss direkt från N Y City, och The Ohlssons, som kom inflygande från Miami.

Vi bjöd på crab cake från Dupont-marknaden, glass från Trader Joe's och kvällen innehöll naturligtvis mycket diskussion om det kommande valet och om de olika kandidaterna. I dag skulle delar av The Ohlssons sticka iväg på ett stort möte med Sarah Palin. De hade varit och lyssnat på Barack Obama nere i Florida några dagar tidigare. Ska bli intressant att ta del av deras jämförande studier.

Helgen innehöll också en intressant diskussion om "spreading the wealth" som John McCain så föraktfullt brukar beskriva Barack Obamas förslag att beskatta höginkomsttagarna hårdare. Jag träffade Pia och Andy, som vi känner via skolan, och vi kom att prata om "Karl-Bertil Jonssons julafton". Jag berättade att svensk TV visar denna fabel varje år och kort om dess innehåll och budskap. "Att ta från de rika och ge till de fattiga"...

Vi började fabulera om hur McCain/Palin skulle reagera om de visste att denna uppenbart socialistiskt influerade film årligen indoktrinerar ett helt folk på andra sidan Atlanten. De skulle sannolikt få hjärtattack, båda två.

Jag menar, om de kan kalla Obama för socialist för att han marginellt vill höja skatten för de omkring fem procent av invånarna som tjänare mer än två miljoner kronor per år - vad ska de då kalla SVT och dess ohöljda propaganda för solidaritet, medmänslighet och "spreading the wealth"?

Jag har mejlat Pia och Andy lite Karl-Bertil Jonsson-länkar. Försöker ju göra vad jag kan för att sprida socialismen i det här landet...

I övrigt: Big Brothers fotbollslag förlorade finalen i slutspelet och kom därmed tvåa i både serien och i cupen. Nu är fotbollssäsongen över här i DC. På flera sätt, eftersom det forna storlaget DC United lyckades missa slutspelet i år efter förlust i går.

Take care.

Söndag med cykel till Lincoln

Där är han ju.

Hustru och Lillebror.

Nyklippt bloggare.

Regn över Distriktet och Häcken tillbaka

Det har regnat nästan hela dagen här i DC. Och när det regnar här så regnar det. Typ vattenfall. Det är rätt fascinerande förutsatt att man slipper att gå ut. Vilket vi inte lyckades undvika helt och hållet. Det var nämligen Fall Fest på Big Brothers skola och vi åkte dit en sväng på eftermiddagen. Som tur var hade de flyttat alla aktiviteter inomhus.

Innan dess var jag ute och sprang för första gången på tio dagar. Tog en sväng in till The Mall och kollade in alla turister.

Sedan stack vi och hämtade Syster Yster som hade haft en sleep over hos en kompis. Därefter hämtade vi en kompis till Big Brother som ska sova över här i kväll.

Kvällen har ägnats åt att sätta ihop nya Ikea-möbler samt Caps mot Dallas Stars på TV. Vinst för Washington efter sudden death. Inga svenskmål. Inte heller Ovechkin verkar vara i form. Inte ett enda mål så här långt.

När vi ändå är inne på ämnet sport: Jag antar att min goda vän Bettan är glad sedan Häcken för femtielfte gången lyckats ta sig upp i Allsvenskan. Ingen publik. oftast tråkigt spel och en simpel arena på Hisingen, men det är ändå lite imponerande att detta kvartersgäng ständigt lyckas att ta sig upp i högsta eliten.

Ett annat kvartersgäng, Big Brothers gamla lag Brommapojkarna, är också på väg tillbaka. Såvitt jag förstår så är de klara för kvalspel, antingen mot Gefle eller Ljungskile. Jag har lite svårt för BP måste jag erkänna. För min del får både Gefle och LSK vara kvar i Allsvenskan.

Löjlig förlust mot ÖSK

Jag känner en enda person som hejar på Örebro Sportklubb. Hanna HK. Så hon är väl nöjd nu, när örebroarna lyckades nita mina stolta Atleter med ett mål mot noll.

Det var tydligen en riktigt skitmatch, vilket gör att min resa till Aikia känns något mindre tung så här i efterhand. Jag lyckades nämligen befinna mig på Ikea samtidigt som matchen gick och missade därmed att följa den direkt via sportradions webbsändning.

Nu återstår en fredagkväll med ikeaskruvande och matfixning här i Distriktet. Dessutom är det filmvisning på skolgården i kväll. Klassikern "It's the Great Pumpkin, Charlie Brown" från 1966 ska visas. Förra året blev det inställt för att det började regna och det finns en viss risk för regn också nu. Men det är rätt behaglig temperatur, drygt 16 grader utanför fönstret.

Trevlig helg!

I kön till Obama

I väntan på Barack.

Ser ni den blivande presidenten därborta?
Där är han ju!

Vi begav oss i går till Leesburg, Virginia, för att hälsa på Barack Obama. Det var rätt segt bitvis, eftersom det kom ofantligt mycket folk. Men så småningom fick vi se den blivande presidenten. Kidsen (med hustru) kom riktigt nära, runt 20 meter ifrån honom. De påstod att han vinkade just till dom.

Själv satte jag mig på det närbelägna Community Center och tittade på talet på TV istället. Det var varmare och där fanns det kaffe.

Jättelång kö till Obamamöte:

Musik från New Orleans på svenska

Paneldebatt om det amerikanska valet. Hustrun till höger.

Livet kan vara smått paradoxalt ibland. Min gode vän Mark, en cool konstnär och snickare med hästsvans, frågade för någon vecka sedan om jag ville följa med och ta en drink och lyssna på musik. Det var en bekant från hans hemstad New Orleans som hade en spelning i DC. "Ja, dessutom är hon från Sweden, du kanske känner henne?"

Det var Theresa Andersson, bördig från Gotland men sedan länge bosatt djupt nere i den amerikanska södern. I flera år bodde hon granne med Mark och han anlitade henne dessutom i samband med de festivaler han var med och arrangerade.

Hur som helst. Jag hängde på och det visade sig Theresa uppträdde tillsammans med Ane Brun och Tobias Fröberg nere på House of Sweden. Så kom det sig att jag tack vare en hippie från New Orleans hamnade på en totalt svenskpräglad afton. Dessutom var det rent musikaliskt en riktig höjdarkväll. Dessa ungdomar (själv tycker jag att alla under 40 är "unga" och att Talking Heads är helt nyskapande och så modernt det kan bli) kunde verkligen lira och Anderssons one woman show var klart imponerande.

Några smakprov kan ses och lyssnas till på hennes Myspace-sida.

Efter en och annan öl och en smula eftersnack var det så dags att vända hemåt i den kalla Distriktsnatten. Trevligt med en utekväll, det händer inte särskilt ofta.

Tidigare i går, tisdag, var jag på en lunchdebatt arrangerad av en förening för svensk-amerikanskt kulturutbyte. Min hustru var med i en panelen och diskussionen handlade om presidentvalet och om hur intresset för det är i Sverige. Helt opartiskt kan jag säga att hon var bäst, snyggast och smartast i debatten. Precis som vanligt, alltså.

I dag har jag bett om ledigt för ungarna halva dagen eftersom vi ska sticka till ett stort Obama-möte någon timmes bilväg väster om DC. Det ska bli intressant att få se och höra mannen som av allt att döma är USA:s nästa president. Rapport kommer.

Och apropå rapport; Big Brothers fotbollslag är nu i semifinal i slutspelet, efter att de vann kvarten måndags med 2-0.

Om kapitalismens död och jättekall morgon i DC

Ny knivskarp analys av det ekonomiska läget av er finansiella expertkommentator Peter Andréasson. Läs mer på Amerika-reportage.

I natt har vi haft höstens första frostnatt. När jag gick upp runt 6.30 så var det vitt på gräset och när storebror och jag stack iväg till plugget en stund senare var det så där "crispy" som det kan vara här i Distriktet. Sådana där kalla och klara morgnar påminner mer om en svensk vårvinterdag än om höst. Det är väl den rikliga tillgången på ljus som gör skillnaden.

I övrigt inte så särskilt mycket nytt att rapportera från andra sidan. Det mesta handlar om antingen val eller ekonomi just nu.

I kväll spelar Big Brother sin första slutspelsmatch i soccer. Nu är det cupspel, vinna eller försvinna, som gäller. Jag ska försöka ta mig dit. Matchrapport kommer hur som helst.

Tidigt i morse brann det nere på M Street, vår stora gata här i Georgetown. Jag vaknade av att det var en massa utryckningsfordon i rörelse. Och när vi körde till skolan var M-gatan fortfarande helt avstängd, vilket innebar totalt kaos i resten av området.

Take care.

Mera fotboll

Oavgjort efter två mål i andra halvlek av brassen Wanderson i GAIS. matchen mot Malmö FF, som precis är slut, blev precis så tät och spännande som man kunde ana. Wandersons kvittering kom bokstavligt talat i sista minuten.

Malmö tränas av GAIS gamla tränarduo Roland Nilsson och Hans Green och de har väl inte gjort någon dundersuccé med di himmelsblå, trots att de haft mer resurser och tillgång till enskilt bättre spelare jämfört med Atleterna.

MFF ligger på elfte plats, två placeringar bakom GAIS, och mitt tips är att Rolle/Hasse snart är ett minne blott i klubben. Det blir nog en ny tränare till nästa säsong...

Snöplig förlust i seriefinal

Big Brother gjorde en strålande insats när han hoppade in i den andra halvleken. Här syns han bredvid nummer 5 i WIS.

Slut på matchen och sedvanligt tack för god match. En av de mest spännande matcher jag någonsin sett.

Lillebror var med och hejade på sidlinjen.

Big Brothers skollag i soccer spelade i dag, lördag, seriefinal mot Washington International School (WIS). Båda lagen var obesegrade före dagens match och vinnaren i dag skulle ta hem seriesegern. Så det var två spända och rätt nervösa lag som sprang ut på konstgräset.

WIS lyckades dock bemästra nerverna bäst och spelade ruggigt bra i första halvlek. Mål i första anfallet, därefter ett slumpmål och en straff säkert inslagen gjorde att det stod 3-0 i halvtid.

I andra halvlek kom Big Brother in. Så särskilt big rent fysiskt var han emellertid inte. WIS-pågarna var överlag betydligt större och längre än våra killar. Det såg nästan komiskt ut när den 150 cm långe Big Brother närmarkerades av WIS-spelaren nummer 22, som var uppskattningsvis en halvmeter längre...

Jag vet inte om det var tack vare Big Brothers inhopp, men faktum är att Burke spelade betydligt bättre i andra halvlek och efter 20 minuters spel stod det 3-3. Stämningen var elektrisk.

Sedan bytte WIS målvakt, vilket visade sig vara ett lyckodrag. Han räddade ett par jättechanser och när sedan WIS konstrade in 4-3 med någon minut kvar, var det kört.

Hur som helst en strålande insats av båda skolorna, det råder ingen tvekan om att detta var de två bästa lagen i serien som möttes.

Nu inleds slutspelet. Första matchen redan på måndag.

Annars? Sister har varit på sleepover hos en kompis och har precis kommit hem efter att ha varit på ett animal shelter och umgåtts med hundar hela eftermiddagen. Så nu vill den tidigare hundrädda dottern ha en egen vovve. Jag är klart tveksam...

Pugh, Commando, Lolita - men KSMB var bäst

Internet, YouTube och MySpace kan ge en och annan nostalgisk återblick/kick. Jag kan till exempel konstatera att det endast finns en svensk rockartist som kunnat bära en hockeyfrilla med hedern i behåll: Pugh Rogerfeldt.

Mats Ronander klarar det definitivt inte.

Lolita Pop och Commando M Pigg var två svenska popgrupper som jag gillade för sisådär 25 år sedan. Deras storhet har förbleknat ordentligt i historiens obarmhärtiga ljus, men det är ändå rätt kul att höra gamla favoriter som Lolitas "Solen" (hette den väl? Karin Wistrand sjunger så himla bra) och Commandos "Mot Stjärnorna" (ter sig en aning pekoral i dag). Skivorna har fastnat i min vinyl-box nere i den svenska källaren. Det var länge sedan de snurrade på en grammofon. Men så plötsligt finns de där i mina hörlurar. Tack vare Internet.

Men mest och bäst nostalgi... KSMB. Jag var aldrig punkare, kände mig lite för gammal när de där säkerhetsnålarna genom kinderna och de konstiga frisyrerna dök upp. Trots att jag bara var 17 år, typ. Men KSMB var svåra att stå emot trots all min punkskeptisism. Deras "Sex Noll Två" är fortfarande riktigt, riktigt bra. Liksom "Klockan 8" som gjordes efter gruppens turné på svenska kåkar. "Du är så vacker när du ler i telefon". KSMB var poesi, budskap, intelligens och energi på samma gång, Sveriges Clash. Starkt.

Distrikts-rapport

Kort rapport från Distriktet:

• Ny artikel på min andra blogg, Amerika-reportage; om Greenspan, derivaterna och manlig härskarteknik.
• Storebror åkte iväg till havet i morse för en tvådagarstripp med sin klass. De skulle sova i tält och ha lägereld på stranden. Kul!
• Syster Yster och resten av klassen avtackade i dag Ms Zeedyk, en praktikant från lärarutbildningen som varit i klassen ända sedan terminstarten och som blev mäkta poppis bland kidsen. Nu ska hon till en annan skola och praktisera.
• Jag sprang 10 km på morgonen. Börjar tappa i tempo. Är väl åldern.
• Apropå skolor så åt jag lunch med min gode vän Raymond, som är något så ovanligt som en intellektuell republikan som arbetar med miljöfrågor. Vi kom att tala mycket om skillnader i skolorna mellan USA och Sverige. Raymond är för övrigt oerhört besviken på McCains kampanj, som han tycker är smaklös och fördummande.
• Caps vann med 4-3 över ärkerivalen Pittsburgh Penguins efter en oerhört rafflande och tät match. Nick Bäckström har ännu inte kommit igång rikigt, däremot gjorde Micke Nylander sitt andra mål för säsongen.
• Jag har tvättat bilen. Sådant gör jag annars endast i Halmstad på somrarna. Nu blänker den här nedanför fönstret.
• Värmen har fortsatt även i dag - över 26 grader. Men nu ska det visst bli kallare.
• Gårdagens debatt mellan Obama och McCain var riktigt bra. Obama vann knappt på poäng och när han talade om sitt förslag om en mer allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring, hade McCain inget alls att sätta emot. Intressant.
• Mest upprörande: Kronfallet. Nu måste vi pröjsa 7:50 för en ynka dollar. För ett halvår sedan var dollarn nere i under 6 spänn. Måste skaffa mig en amerikansk inkomst.

Matchens lirare

Storebrors fotbollslag går fram som en slåttermaskin i sin skolserie och i gårdagens match gjorde vår egen hjälte ett mål och slog en målgivande passning. Matchen innebar att laget hittills är obesegrat - fem vinster och en oavgjord. På lördag är det dags för seriefinal mot Washington International, som sägs vara ruggigt starka offensivt men ha vissa svagheter bakåt. Matchen går på bortaplan, jag ska försöka ta mig dit.

I övrigt att rapportera från Distriktet:

• 26 grader varmt just nu.
• Vicepresidenten Dick Cheney vårdas på sjukhus några hundra meter från där jag sitter.
• Det nysådda gräset växer så det knakar.
• Broccolin börjar bära frukt.
• Den tredje och sista presidentdebatten hålls i kväll.

The Virginia Tour

Syster Yster i Fredricksburg. Attitude.

Big Brother. Ännu mer attitude.

Lillebror. Jättemycket attitude.

Ser ni Bill Clinton därborta?

Ser ni Sarah Palin därborta?

Bill-bil.

Sarah-bil.

Trevlig kille på Sarah palin-möte.

Sarahs buss.

Vi har varit på en tvådagars tripp i delstaten Virginia. Kanonväder och en massa spännande upplevelser. Bland annat besökte vi en baptistgudstjänst i Fredricksburg, gick och lyssnade på Bill Clinton i söndags kväll i Richmond samt umgicks med republikaner i samband med Sarah Palins besök på den gigantiska Nascar-arenan (jag pratar motorsport här) strax utanför Richmond i går, måndag.

Båda de politiska mötena var ytterst intressanta att bevista, om än väldigt olika till sina karaktärer. Bill Clintons tal var seriöst och innehöll befriande få tomma slagord och klyschor. Såvitt jag kunde se så höll han det helt utan skrivet manus. Bemötandet från de runt 5 000 vid universitetet i Richmond var enormt.

Sarah Palin höll sig tämligen strikt till ett skrivet manus, staplade klyschor på varann - men herregud vad poppis hon är bland sina anhängare. Det var en extatisk stämning. Runt 10 000 personer hade infunnit sig vid motorstadion och ungefär sju av dem var inte vita.

Nu är vi back in the District. Kidsen är sina skolor efter en tämligen kaosartad morgon.

Slutligen men inte minst: Grattis Alex på födelsedagen i dag!

USA-Kuba 6-1

Det var knappast fullsatt och det var lite märkligt att beskåda klassisk fotboll i en klassisk basebollarena. Men icke desto mindre - USA mot Kuba kan ju aldrig vara ointressant.

Det blev väl ingen större match, ärligt talat. Men det var klart kul att se USA-Kuba live på RFK Stadium här i Distriktet. Lite drygt 20 000 personer hade infunnit sig på den gamla basebollarenan och det var lite historia som skapades eftersom det var första gången som ett kubansk herrlandslag i fotboll besökte US of A.

De kubanska lirarna kom in på planen hand i hand med småkillar, som hade ett stort McDonalds-M på ryggen. Lite symptomatiskt. Ett av kapitalismens kändaste varumärken tillsammans med representanter från en av de få kvarvarande socialistiska staterna.

När spelarna samlades inför matchen frågade jag min kompis Marcio om han trodde att publiken skulle respektera den kubanska nationalsången - det är ju ändå ett rätt laddat förhållande länderna emellan.

"No problems", sa han. Här finns ingen som har något emot Kuba rent idrottsligt, menade han. Och när nationalsången ljöd så hördes inte ett enda burop, alla stod upp och kubanerna fick t o m snälla applåder efter låten. Intressant.

Matchen drog igång och efter en kvarts spel stod det 2-0 till USA. Under andra halvan av första halvlek spelade dock kubanerna hyfsat och fick in en reducering. Det var lite nerv i matchen ett tag, till Kuba fick en man utvisad. Därefter var det spel mot ett mål.

Slutresultatet 6-1 speglade väl händelserna på planen. Kuba håller ungefär samma klass som ett svenskt division 2-gäng, skulle jag tro.

Men kul att gå på landslagsfotboll i USA hur som helst.

Caps vann över Blackhawks i kväll (vi pratar plötsligt hockey här). Och lillebror har feber. Så möjligen måste vi ställa in vår planerade Virginia-tripp i morgon.

Från vår pumpkin-utflykt

I går, fredag, åkte lillebrors klass på field trip långt ut på landet i Maryland. Jag följde med. Målet för resan var en pumpkin farm, som dessutom förvandlas till någon slags enkelt nöjespark under någon månad varje höst. Kanonväder, jättekul och massor av pumpor.

Gårdagens premiärmatch för stadens hockeystolthet Capitals slutade med en pinsam förlust, 4-7. Uruselt defensivt spel var orsaken.

I kväll är det fotboll, USA-Kuba. Två spelar från Kuba har redan hoppat av, rapporterade dagens Washington Post. Återstår att se om man får ihop tillräckligt med spelare för att kunna genomföra matchen...

Ljuset i tunnelbanan kommer från Sverige

Tunnelbanan här i DC-området fungerar på det hela taget alldeles utmärkt. Den är snabb, effektiv, billig och hyfsat pålitlig. I spåren av de höjda bensinpriserna är det fler än någonsin tidigare som regelbundet åker tunnelbana till och från sina dagliga sysslor.

Ändå är metron här ifrågasatt och omdiskuterad. Och bl a tunnelbanan i Stockholm framhålls som ett föredöme.

Det är främst några saker man skjuter in sig på. Stationerna är tråkiga, mörka och deprimerande. Vilket stämmer. Jag har aldrig upplevt en tunnelbana med så mörka stationer. "Man kan knappt läsa tidningen", säger en resenär till lokaltidningen här. "Vi som åker tunnelbana ofta kommer snart att bli blinda, precis som hästarna i kolgruvorna", säger en annan.

Det är för långt mellan stationerna. På en del ställen kan det vara flera kilometer mellan dom. Och eftersom genomsnittswashingtonianen orkar gå omkring 300 meter (jo, det är sant, det finns undersökningar om detta), innebär det att man måste trixa med bussbyte eller ta taxi när man väl kommer upp ur underjorden.

Rulltrappor och hissar är påfallande ofta trasiga, vilket innebär att rullstolsburna och andra som har svårt att ta sig fram i trappor inte kan nå tunnelbanan.

I Stockholm är det annat, minsann. Amerikaner som besökt vår enda svenska tunnelbana (fast snart kommer ju Malmö med sin), är imponerade av de snygga stationerna med konst och utsmyckningar, gott om bänkar att sitta på, ordentligt med belysning, fungerande rulltrappor (nåja) och ett bekvämt avstånd mellan stationerna.

De amerikanska gästerna verkar inte ha varit med om de berömda signalfelen på gröna linjen...

I övrigt skulle det ha regnat i dag, men det blev istället strålande sol och uppemot 24 grader varmt. Trevligt.

Dessutom: Grattis på namnsdagen, Mor Inger!

Finanskris och hockey på G

John McCain fortsätter snickra på sin presidentkandidat-kista. Gårdagens debatt var ingen hit för republikanerna direkt. Läs mer på min frilansblogg.

Annars handlar som vanligt det mesta om finanskrisen och nu verkar fler och fler inse att detta bara är början på något som kan bli både omfattande och plågsamt. Jag kan med egna ögon se hur antalet "For sale"-skyltar ökat utanför hus och fastigheter här. I vissa stadsdelar verkar närmast vartannat hus vara till salu. Och mäklarna blir alltmer desperata. Det är prissänkningar i parti och minut.

Lite i skymundan laddar vi upp inför fredagen. Då börjar nämligen hockeysäsongen på riktigt. Washington Capitols, med två svenskar i truppen, möter Trashers på bortais i Atlanta och redan dagen efter är det hemmapremiär. På Verizon center tar Caps emot Chicago Blackhawks.

Men då är jag på RFK Stadium och ser USA-Kuba i gammal hederlig soccer.

Världens äckligaste äppelpaj

"I kväll, barn, har jag en överraskning i ugnen."

"Vadå, pappa, vadå?"

"Ät upp er fisk så ska ni få se."

Och barnen åt upp sin fisk och jag tog fram äppelpajen som jag trollat ihop och visst såg den lite konstig ut men det var inget emot hur den smakade. Inte ens jag klarade av att ta mer än ett par småbitar.

"Jag vill inte alls kritisera dig på något sätt, men har du bakat utan recept? Igen?" sa hustrun.

Jo. Visst hade jag bakat utan recept. Jag bakar alltid utan recept. Så länge jag håller mig till matbröd går det bra, där har jag runt 25 års erfatenhet att falla tillbaka på. Men när det gäller pajer, bullar, kakor och sån't sötsliskigt är jag inte lika kunnig.

Problemet är att mitt självförtroende är lika gott oavsett vad jag bakar. Alltså så tycker jag mig inte behöva sådana onödigheter som kokböcker och liknande tjafs.

Jag följer för övrigt aldrig recept när jag lagar mat heller. Och jag frågar aldrig - aldrig - om vägen. Bra karl reder sig själv. "Tyst i baksätet barn, vi är framme snart!"

Varför är det så här? Jag har faktiskt funderat på det. Det handlar väl om en kombination av ren dumhet, onödigt gott självförtroende och en icke försumbar andel stolthet. Typiskt manlig egenskap har jag förstått. Ligger väl i generna. Någonstans därnere i neanderthaldjupet, mellan jaktinstinkten och behovet att sprida sina arvsanlag. Typ.

Någon som har ett svar?

Pajen är slängd. Däremot smakade glassen rikigt bra.

McCain goes dirty

Nytt inlägg på Amerika-reportage. Republikanerna börjar bli ordentligt desperata. Det är rätt kul att studera på nära håll.

Peking ingen match för Atleterna

IFK Norrköping-GAIS 0-1. Bloggaren är nöjd.

Ny deckarvåg och i väntan på matchen

Svenska deckarförfattare gör succé i USA. Se min andra blogg, Amerika-reportage.

Väntar på matchen, GAIS-IFK Norrköping. Går kl 1 pm, lokal tid. Som vanligt har jag onda aningar. Peking har spelat upp sig rätt rejält den senaste tiden och har nu häng på lagen framför. Desperata gäng är aldrig att leka med.

Jag får hoppas att Atleterna får samma "momentum" som Redskins har just nu. Tre raka vinster efter premiärförlusten. I går övertygade man mot lokalkonkurrenten Philadelphia Eagles, 23-17. Det tyckte Big Brother var väldigt roligt eftersom hans idrottslärare pikade honom för hans Redskins-tröja i förra veckan. Sedan gick läraren och hämtade sin Eagles-kepa för att liksom visa vilket lag som är bäst.

På lördag ser jag fram mot en annan match. En kompis har fixat ett par plåtar till USA-Kuba i fotboll (soccer) på RFK Stadium här i DC. Det ska bli skitkul. Det är första gången på 40 år som länderna möts i tävlingssammanhang i fotboll. USA:s märkliga bojkott av Kuba gäller egentligen också idrottsligt utbyte, men när länderna lottas mot varann i internationella turneringar görs undantag.

Visste ni förresten att det är förbjudet för amerikanska medborgare att resa till Kuba, även från ett tredje land? Åker man fast kan man få dryga böter eller fängelse. Ändå reser visst uppemot 30 000 amerikaner till Kuba på semester varje år.

En jätte3vlig helg helt enkelt

Pumpor, pumpor, pumpor. Och barn. På bilden tre av mina kids samt Big Sistas polare Vick.

Vilken idyll, va? Bloggaren med yngste sonen på en jätteekologisk farm i Virginia som heter Potomac Vegetable Farms och som är USA:s motsvarighet till Mandelmanns Trägårdar på Österlen i Skåne. Nästan.

Lillebror vattnar vår nysådda blivande gräsmatta i veckert motljus. Uppemot 25 grader varmt i dag. Den här hösten är helt okej-

En fantastiskt trevlig helg är till ända. Sommarvärme, fina utflykter och massor av social samvaro har präglat de senaste dagarna. Jag har inte ägnat en minut åt 717 pågående skrivprojekt.

I fredags var skolan stängd för family conference och jag, dottern och lillebror var hemma hos Emma och hennes pappa Raymond en bit härifrån och åt lunch och (Raymond och jag) diskuterade livets väsentligheter medan barne lekte i trädgården.

Sedan var vi flera timmar i Rose Park där ytterligare barnakompisar dök upp. Vi spelade tennis och basket innan det blev dags att hämta Big Brother och göra kväll med en suverän och kryddstark tacosmiddag.

På lördagen stack vi till zoo och sedan ut till en jättesympatisk jätteekologisk bondgård i Virginia där vi köpte pumpor (Halloween närmar sig), sylt och färskpressad äppelcider samt tittade på grisar och höns. På kvällen bjöd Bob och Martina på en fantastisk middag. Big Brother hade under tiden försvunnit iväg för en sleep over hos en kompis.

Och i dag har både Syster Yster och Big Brother varit borta på olika håll hela dagen. Lillebror och jag har sått en massa gräs, joggat 8 km (Lillebror cyklade, jag sprang), lekt i Rose Park, fixat en fantastisk middag och sedan avrundades hela helgen med att Beth kom och hälsade på och vi tillbringade en intensiv timme med att diskutera religion.

Grabbarna på Hotel Absalon

Det är åter den första lördagen i oktober månad och grabbarna samlas i rum 405 på Hotel Absalon (annexet) på Vesterbro i Köbenhavn. Jag ser scenen framför mig. Steff tar fram en fickljummen halvflaska Gammel Dansk och serverar laget runt. Lasse har spanat in en nyöppnad obskyr rysk restaurang på Norrebro och försöker övertala oss att det är dit vi ska ta oss denna afton.

Grabbarna är där. Jag är här. Det känns en aning vemodigt.

Det är 19:e året i rad som samlingen sker just denna lördag i Köpenhamn. På grund av USA-flytten har jag missat två år i rad nu.

Men om inget totalt oförutsett inträffar så lovar jag att infinna mig till 20-årsjubiléet nästa år. Kosta vad det kosta vill.

Till dess, pojkar på rum 405: Skål. Må ni ha en dejlig helg. Jag saknar er.

En pick, en mus och språkets föränderlighet

Big Sister med några av sina polare på en gata i Georgetown i går.

Lillebror i korsning med amerikansk skolbuss.

Är det en konstinstallation? Är det varelser från outer space? Nej, det är ett desperat försök att jaga bort fåglar från en nysådd gräsmatta.

Språkets föränderlighet får mig att känna mig gammal. Jag tycker mig ha förvandlats till någon slags 1950-tals-figur med ett språkbruk som är utfasat, gammalmodigt och mossigt.

Den direkta anledningen var en diskussion vi hade i går. Storebror kom in i köket där jag stod och lagade mat och sa "Jag behöver en ny pick".

"En ny pick?" sa jag. "En ny pick?".

För en dinosarie som jag betyder pick ett manligt könsorgan. Snopp helt enkelt. För storebror var betydelsen en helt annan: Ett plektrum, en liten plastbit som man använder när man spelar gitarr. Pick är det engelska vardagsuttrycket för plektrum.

Sedan fyllde min hustru på: "Pick används nog numera mer som en kortversion av bilder (pictures) än det du tänker på. Försök vara med lite i tiden".

Det där fick mig att reflektera. Själv har jag ju genom åren haft omåttligt kul åt uttryck som "vajert" och liknande 50-tals-ord. Nu är jag själv där. Mina barn kommer att skratta åt mina ord.

Hur kul är det att vara en föredetting?

Och så över till något helt annat. Den minnesgoda och trogna bloggläsaren kommer säkert ihåg våra äventyr med köksmusen för knappt ett år sedan (18-19 december to be precise). Nu är vi där igen.

Jag hade precis hällt upp ett glas öl, planerade att gå och hämta jordnötterna och sätta mig framför TV:n för att följa debatten mellan Biden och Palin, när min hustru plötsligt skrek till: "Det är en mus i köket".

Och visst var det det. Min lugna TV-stund förvandlades plötsligt till en vild och trolige resultatlös musjakt med borstar, tumstockar och andra redskap. Musen sprang hit och dit, jag försökte strategiskt ringa in den genom att bygga upp barrikader och förminska dess möjligheter att fly.

Till slut hade jag ringat in musen under kylskåpet. Sedan tappade jag koll på den. Förhoppningsvis sprang den ut genom köksdörren utan att jag såg det, annars är den sannolikt inne i kylskåpets motorrum på baksidan. Om den är där så är den tyst som en - mus.

Fortsättning följer möjligen. Håll utkik!

Jag försvarar Sarah Palin!

Det trodde ni inte, va? Men jag tycker faktiskt att hon utsatts för en del journalistiska påhopp som jag tycker går över gränsen. Läs mer på min andra blogg, Amerika-reportage.

USA laddar upp inför kvällens Prime Time-debatt mellan Joe Biden och Sarah Palin. Och allas blickar vilar naturligtvis på Palin. Kommer hon att göra bort sig? Kommer Biden avslöja hennes okunskap om det mesta? Kommer hon att svamla om att hon bara är en Average Hockey Mom? Kommer hon att överleva?

Det är rena rama sportstämningen här.

Från familjefronten kan meddelas att samtliga barn är i skolan i dag. Syster Yster är på Field Trip till National Archives och grabbarna har skoldagar som vanligt. I eftermiddag ska jag, dottern och tre av hennes kompisar trava iväg till terminens första lektion i Cartoon Drawing. Och i morgon har vår kommunala skola stängt för Family Conference.

Gräsligt så-kul

Vi håller på att så ny gräsmatta eftersom den gamla antingens har tagits över av ogräs eller dött av sommarens torka. Det är gräsligt kul arbete.

Dessutom tycker kvarterets fåglar att det är gräsligt kul eftersom de plötsligt bjudits in på värsta kalaset. Jag har nog aldrig sett så många fåglar på en och samma gång och frågan är om det blir något gräs överhuvudtaget eller om allt försvinner ner i de glupska tättingarnas små magar.

Annars är det perfekt såväder: Runt 20 grader varmt och lite regn som faller då och, varvat med en del sol. Big Brother har varit hemma från skolan i två dagar i sträck. I går var det ett endags-lov och i dag vaknade han upp med rejält halsont.

Ny text publicerad på min andra blogg: Amerikareportage, om ni är intresserade. Läs om det upprörande och oerhört tragiska fallet med två mördade fosterbarn.