Kort höst och Henke-date

Jaha. Nu har hösten kommit hit. Lagom till den svenska vintertiden har plötsligt alla löv ramlat av träden här i DC, temperaturen har rasat och regnet står som spön i backen.

Det känns nästan som att vara förflyttad till Stockholm i oktober. Det där mörkret och den råa fuktigheten.

Fast bara nästan. För det som vi i Sverige brukar kalla SMHI har lovat 20 grader varmt och strålande solsken framemot fredag. Så jag ser ljuset i tunneln. Hösten blir kort i år.

I övrigt är det uppladdning inför eftermiddagens GAIS-match. Helsingborg och Henke Larsson står för motståndet.

Jag har träffat Henke ordentligt en gång. Det var 15 år sedan. Jag var lokalredaktör i Simrishamn för den saligen avsomnade avisen Arbetet. Stadens halvtaskiga fotbollsgäng IFK hade mot alla odds lyckats vinna ett par matcher i Svenska Cupen och skulle nu få möta storlaget Helsingborgs IF hemma den 4 augusti 1993 (jag har kollat upp det). Mer än 3 000 personer infann sig denna strålande onsdagskväll (jag har kollat upp det också) och Henke (med rastaflätor) och de andra pågarna i HIF var tillgängliga för den lokala mediekåren på eftermiddagen före matchen.

Om jag minns rätt så var det jag och en sportreporter från Ystads Allehanda som dök upp. Vilka tänkvärda och historiska uttalanden Henke bjöd på kommer jag inte ihåg, men det var väl något i stil med "bollen är rund", "allt kan hända", "vi underskattar absolut inte Tomellilla IF", "jaså, möter vi Simrishamn?". Etc.

Hur som helst. Helsinborg vann med 3-1, Henke gjorde ett av målen och resten är historia. HIF gick sedan ända till final, efter att bl a ha besegrat Malmö FF i semin. I finalen förlorade man dock mot IFK Norrköping med 4-3 efter så kallat golden goal (har jag kollat upp). Publiken var bara marginellt större på Idrottsparken jämfört med Simrishamn och den moraliska finalen i den upplagan av Svenska Cupen kan väl sägas ha avgjorts där i augusti på Österlen.

Såvitt jag vet så har aldrig IFK Simrishamn därefter haft sådana framgångar som då.

Dagens match? Som vanligt känner jag mig osäker när det gäller mina Göteborgs-atleter. 1-1?