Dagen har präglats av diskussioner av vårdreformen. Alldeles nyss avslutade president Obama sitt sedan länge emotsedda "vårdtal" till den samlade kongressen (läs mer om den amerikanska vårdfrågan på min andra blogg).
Även i vår lilla skala har vården varit i centrum. Sedan en tid har vi nämligen försökt lista oss hos en läkare. Här i Distriktet skaffar man sig nämligen "sin" doktor, vilket påfallande ofta är lättare sagt än gjort. Några exempel:
För det första: Har man en sjukvårdsförsäkring blir man hänvisad till vissa läkare, som har avtal med just detta försäkringsbolag. Så det där snacket om att man fritt kan välja läkare här i USA är en sanning med stor modifikation.
För det andra: Hittar man en läkare som verkar bra och som är godkänd av ens försäkringsbolag, då är det ofta så att just denna läkare inte har tid med en förrän typ om tre månader. Så det där snacket om att det inte finns väntetider i ett privatiserat vårdsystem är en stor fet myt.
För det tredje: Det är väldigt svårt som nyinflyttad eller invandrare (som i vårt fall) att veta vilken läkare som är bra. Doktorn ska naturligtvis vara kompetent. Men hon ska även ha rätt kontakter - med specialister, med sjukhus, med försäkringsbolaget... Och hur vet man sådant?
För det fjärde: Saknar man försäkring så är i stort sett allt fruktansvärt dyrt. En normal check up kostar mellan 500 och 1 200 dollar om man betalar ur egen ficka. Det finns ingen allmänt accepterad taxa, utan alla läkare bestämmer själva sina priser. Det är alltså ofta lönsamt att ringa runt och jämföra. Vilket tar en himla tid...
Jag har ägnat de senaste veckorna med att kolla upp doktorer med i stort sett varenda bekant vi har. Det är förvånande hur många som verkar vara missnöjda med "sin" läkare. Svårt att få tid, stressade, opersonliga är några av omdömena.
En kompis rekommenderade dock sin läkare mycket varmt. Så jag ringde dit och tänkte lista oss där (hustrun och mig, barnen har redan en läkare). Efter en lång väntetid kom jag fram och fråga nummer ett var: What is your name? och fråga nummer två var: Which insurance do you have?
Ja, fråga ett var ju rätt lätt att svara på. På fråga två svarade jag att vi har ett svenskt försäkringsbolag och att vi därför betalar själva och gör upp med vårt bolag i efterhand.
Jag riktigt kände hur personen i andra änden av linjen plötsligt blev skeptisk. En person utan etablerat försäkringsbolag? Brrrr.
Men jag gick vidare. Kan vi få en tid för en vanlig hälsoundersökning, frågade jag. Och istället för att få förslag på tider, så blev svaret att det kommer att kosta "mellan 800 och 1 000 dollar. Per person". Uppenbarligen tvekade hon på min betalningsförmåga.
Okej, sa jag. Har ni någon tid till exempel i nästa vecka?
"Nej. Första tid jag kan erbjuda är den 8 november."
Två månaders väntetid för en vanlig hälsokoll? No thank you, sa jag.
Nu har jag ett par andra läkare på listan som jag ska ringa i morgon. Jag hoppas få napp - och få en tid inom åtminstone ett par veckor. Jag menar, man är ju van vid det svenska landstingsdrivna monopolet, så nedtalat av alla. De få gånger jag har behövt gå till "min" vårdcentral i Bromma, har jag max behövt vänta till nästa dag...
Mera vård: Det tog en halv dag. Sedan dök det första fallet av (troligen) H1N1 upp på Big Brothers skola. Enligt ett mejl från skolledningen så skickades en elev i high school hem med feber i går och senare bekräftades det att eleven hade "någon form av influensa".
It's getting closer... Synd bara att vi inte har någon doktor här.
5 kommentarer:
Men, jag måste bara fråga: när du bara har behövt vänta till nästa dag i Bromma, har det inte då handlat om mer akuta bekymmer än en hälsokontroll?
Min erfarenhet av vårdcentraler i Sverige är att de inte gör hälsokontroller - alls. Det har de nämligen inte tid med.
När jag jobbade på vårdcentral var jag instruerad att svara de patienter som frågade efter just hälsokontroller, att de fick vända sig till privatläkare...
/Hanna
Peter, jag har läst samma sak hos andra bloggare men så hade Anna of Sweden fått ett tips om att gå till närmaste "urgent care". Se hennes inlägg http://annasweden.blogspot.com/2009/09/halsokontrollerat.html
Vet inte dock om det behövs ett amerikanskt försäkringsbolag...kanske det. Men det är värt ett försök i alla fall.
Good luck!
Det verkar knepigt med vård för er och andra som är utanför systemen. Sannolikt har de som har försäkring via sitt företag det klart bättre. En klyfta alltså.
Jag har här i Vällfärdslandet dels tillgång till en vårdcentral (som tyvärr fungerar ganska dåligt även enligt den nya officiella rankingen) dels till en företagshälsovård som håller mycket högre kvalitet. (Den kostar företaget lite pengar, men ganska måttligt.)
Även här finns det alltså klyftor, de som har råd kan fixa det för sig, andra blir inte utanför men kan vara hänvisade till en klart sämre vård utan valmöjligheter.
Hanna: Du har säkert rätt. Jag är bara så himla trött på allt snack om att tillgängligheten är så väldigt mycket bättre överallt på denna jord, jämfört med Sverige. Det är en myt. Traditionellt har en stor del av regelbundna hälsokontroller i Sverige levererats av arbetshälsan/företagshälsovården - fast där har det ju dragits in kraftigt under de senaste årtiondena...
Taina: Tack för tipset. jag ska fortsätta ringa runt till lokala doktorer i dag.
Werner: Jag kan bara hålla med. Samtidigt vet jag att ett antal av våra bekanta är missnöjda med sin läkare, fast de är hänvisade till honom/henne genom att försäkringen har ett avtal. Så även om man har en försäkring via sitt jobb är det inte säkert att man blir nöjd för det...
Jag kan rekommendera Charles Abrams, med praktik på 19:e/M St. Inte så jättedyr, bra kille. Hälsa från mig.
202 296-3443
Skicka en kommentar