Den utan konkurrens största sporten här i Distriktet med omnejd är amerikansk fotboll. Washington Redskins drar fulla hus (FedEx Field tar 100 000 personer!) vid varje match under säsongen.
Laget är så populärt att arenen är slutsåld för hela säsongen långt innan den första matchen spelas. Om man vill gå på en enstaka match måste man köpa biljett via någon av de second hand-förmedlare som finns.
Men alla är inte lyckliga. Washington Post har de senaste dagarna skrivit flera artiklar om Redskins inställning till sina egna fans. Och den är inte trevlig alla gånger. Faktum är att Redskins varje år stämmer ett antal av sina supporters på miljonbelopp.
Bakgrunden är följande: Många Redskinsfans träffar ett långsiktigt avtal med klubben om säsongsbiljetter. Det kan handla om t ex sex eller tio år. Det blir billigare för den enskilde, ofta kan man tjäna en bra slant på att mångårigt avtal. Man betalar dock inte hela summan på en gång, utan inför respektive säsong.
De senaste åren har dock allt fler valt att hoppa av detta avtal. Ofta som en följd av arbetslöshet, lägre inkomster, allmän osäkerhet etc. Men att bryta ett avtal gör man inte bara så där i det här landet. Redskins har därför stämt stora mängder av sina egna fans på summor som ibland har handlat om mer än en miljon kronor. Och hittills har klubben vunnit i stort sett alla dessa stämningar mot de enskilda (numera f d) supportrarna.
The Post har i dag en intervju med en kvinna på drygt 70 år som troget gått på Redskinsmatcher och betalat sina säsongsbiljetter sedan i början av 1960-talet. För en tid sedan gick hennes mäklarverksamhet i stå på grund av den ekonomiska krisen. Hon tvingades dra in på allt, bland annat klarade hon inte av att betala sina säsongsbiljetter. Hon blev stämd av Redskins, hade inte råd med försvarsadvokat och ska nu betala ett skadestånd till klubben på 66 364 dollar (runt en halv miljon kronor). Hon håller som bäst på att sälja alla sina Redskins-samlarprylar för att åtminstone få in lite pengar till skadeståndet.
Mina tankar går osökt till min egen förening, Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap. Med tanke på allt biljettstrul som den klubben lyckats ordna till under de senaste året, skulle det inte förvåna mig om man snart också börjar stämma sin hemmapublik av en eller annan anledning.
Men det är klart, då måste man ju ha en publik. Det faller väl på det.
I övrigt kan meddelas att jag och Big Brother hade en underbar förmiddagspaddling i dag och att vi ännu inte fått någon grissjuka.
3 kommentarer:
Lucky you!
Här verkar det som vi har börjat att böka runt i stian så smått...
Nöff nöff,
Hanna
Jo, jag såg det på din blogg. Så här långt verkar det ju i alla fall rätt så hanterbart. Vi är med er i våra tankar, som det brukar heta. Krya på Big Sister och låt resten av er förbli friska!
Nej Atleterna kan inte stämma sina fans. Det är inget brott att vara GAISare, bara lätt sinnesrubbat.
Skicka en kommentar