Saprofyterna kom fram ur garderoben

Ibland chockar jag mig själv. Som härom morgonen. Sonen och jag var ute i ottan för att ta bussen till hans skola. På ett murket träd utanför vårt hus såg vi några vita, svampliknande växter. Sonen undrade vad det var. Han förväntade sig säkert inget annat svar än det vanliga svamlet från fadern. Men fadern chockade framförallt sig själv genom att drämma till med:

"Det, förstår du min son, är saprofyter. En särskild sorts kryptogamer som specialiserat sig på att leva av förmultnande och ruttnande växter."

Jag stannade upp, förstummad. Herregudminskapare. Jag hade säkert inte tänkt på en saprofyt på de senaste 30 åren. Ändå satt den där kunskapen i mig någonstans i något undanskymt skrymsle av min arma hjärna. Och plötsligt bara plockades den fram, utlöst av en enkel fråga och en disträ blick på trädet. Liksom självklart.

Jaha, där växer ett gäng saprofyter.

Sonen trodde förstås att jag bara hittade som vanligt. Men efter mina pedagogiska förklaringar om saprofyter och kryptogamar och svampar och lavar och mossor (kunskaperna ställde sig på kö och bara ville ut ur huvudet), så började han sakta men säkert inse att jag för en gångs skull visste lite vad jag pratade om. Först såg han faktiskt lite imponerad ut. Sedan tappade han snabbt intresset. Vilket är fullt förståeligt, faktum är ju att saprofyter inte tillhör de roligaste växterna på denna jord. Fattar inte varför jag var så intresserade av dom en gång i tiden.

För tillfället är jag både utan hustru och bil. De har båda åkt till Pittsburgh på jobbresa. Så jag och kidsen rår oss själva några dagar. Det ska nog gå bra. Man klarar sig utan bil i DC, även om det innebär en del logistiska problem eftersom barnen numera har så mycket aktiviteter på olika håll och kanter. Men det finns ju cyklar och tunnelbana och kompisars bilar som man kan låna. Hustrun är svårare att ersätta med alternativ, dock.

Storebrors fotbollslag vann dagens match med 4-1. Inget mål, men väl en stolpträff och ett skott i krysset som räddades av målvakten. Big Brother var nöjd och fick mycket beröm av coachen när jag hämtade honom.

Lillebror hade sin första läxa i dag - tio minuters läsning. Vi valde boken han fick av fröknarna på Liten och Stor i Bromma när vi flyttade - "Very Tricky, Alfie Atkins". Det är ingen mindre än Alfons Åberg på engelska, det. Han läser numera så det står härliga till, den lilla grabben.

Och Syster Yster stack hem till en kompis direkt efter skolan. Hon har alltid en massa polare, den tjejen. Ungefär fyra av fem samtal på hemtelefonen är till henne...

I övrigt intet mycket nytt att förtälja from DC. Fortsatt kanonväder. Jag har sprungit två dagar i rad. Bara en sån sak.