Amerikansk soptunna. Här försedd med snö-mössa. Två gånger i veckan hämtas soporna här i Distriktet, tisdagar och fredagar. På fredagarna hämtas även återvinningen, det vill säga papper, papp, metall, glas och plast.
Soptunnan är rätt stor. Plastlådan för återvinningen är kanske en tredjedel av den storleken.
Vår soptunna är alltid maximalt halvfull (eller halvtom beroende på vilken inställningen till livet man har). Däremot är återvinningslådan alltid totalt överfull. Den räcker inte till på långa vägar. Vi får komplettera genom att fylla papperskassar med flaskor, burkar, tidningspapper, diverse förpackningar.
Vi är svenskar. Vi sopsorterar. Vi återvinner. Vi slänger inte vad som helst i våra sopor. För vår del borde soptunnan vara en tredjedel av återvinningslådans storlek - och återvinningen borde hämtas två gånger i veckan.
Amerikaner är inte svenskar. Det är inte särskilt vana att sortera sitt avfall. Det räcker med att kolla in vad som ställs ut på gatan på tisdags- och fredagsmorgnar för att inse att de flesta inte förstått poängen med återvinning. Eller inte orkar ta sitt miljöansvar. Det mesta hamnar i soptunnan, oavsett om det är tomma vinpavor eller dagstidningar.
Rutinerna för sop- respektive återvinningshämtningarna säger - i all sin enkelhet - en hel del om det amerikanska överflödssamhället. Här är man van att slänga bort. Mängden sopor är helt makalöst stor. Det snålas inte på förpackningar eller emballage. Och det mesta hamnar på tippen. Pantsystem är ett helt okänt fenomen i de flesta delstater (det finns några undantag). Det kostar inte mer att kasta mer i soporna. Avgiften är densamma oavsett om man leverar 150 kilo sopor i veckan eller 25 kilo.
Det finns inga egentliga incitament för att minska på sopberget - mer än möjligen ens eget miljösamvete.
Nog om det. Det har varit en fantastisk och gnistrande vacker dag i Distriktet, med klarblå himmel och massor av snö på gator och taken.
Fram emot kvällningen gick min gode vän Raymond och jag på bio och kollade in "Up In the Air". En rätt uppskriven film om en känslomässigt avtrubbad konsult som livnär sig på att ge folk besked om att de fått sparken. George Clooney spelar huvudrollen och filmen är välgjord och ruggigt aktuell - den får en dokumentär prägel eftersom det faktiskt är riktiga människor som själva blivit av med sina jobb som intervjuas i filmen. Arbetslösaheten i USA har i stort sett fördubblats på två år.
Väl värd att se. Se trailern här:
2 kommentarer:
Det finns mycket att tycka till om när det gäller källsortering. Precis som hos er, är vår "låda" för burkar, flaskor, papper överfull. Vi svenskar (och en del finnar) ÄR duktiga på att sortera. Jag ser grannar TRYCKA ner pappkartonger i soptunnan istället för att lägga dem i kallsorteringshögen. Jag fattar inte riktigt.
Du har förresten fått en utmaning av mig...
Angående amerikaner och slöseri. Gjorde bara halvdag på kontoret idag, åkte hem och började packa för att åka till Gbg senare. Slötittade lite på teve och det minst sagt skrikiga programmet Extreme Home Makeover. Man kan ju inte låta bli att känna lite för familjerna de hjälper men programledaren skulle gärna få ramla och bryta nacken... eller i alla gall tappa rösten.
De visade bland annat stolt och glatt upp persienner som ligger mellan glasen i ett tvåglasfönster, beskrev och visade och sa att detta det är en helt ny teknik!
Hur länge har det varit standard i Sverige, 30-40 år?
Skicka en kommentar