Man är väl en sån där curlingpappa, antar jag. Sopar banan åt ungarna.
Upp i ottan. Se till att kidsen kommer upp (fast Big Brother går numera upp själv och duschar till och med). Fixa frukost. Se till att de får i sig frukost. Fixa lunch till två av tre och en påse healthy snacks till den tredje. In med två i bilen och transport till två olika skolor i morgonrusningen. Sedan snabbt hem, för att se till att den tredje är redo för ännu en skoldag.
På eftermiddagen omvänt: hämtning av tre ungar på tre olika skolor. Fast då brukar hustrun ibland komma ifrån jobbet en stund och ta en eller ett par hämtningar.
I dag var det extra mycket curling. Först satt jag en timme på morgonen på föräldramöte på Big Brothers skola. Sedan hem, snabbt byte av transportmedel från bil till cykel. Därefter i ilfart till kvarteret intill Vita Huset där barnens orthodontist håller till. Dottern behövde nämligen ett tandskydd till gymnastiken och eftersom hon har tandställning just nu måste det vara ett speciellt skydd.
Kollade klockan. Tjugo minuter till gymnasiklektionen började. Jag cyklade som en dåre upp för hela Connecticut Avenue - som är en enda lång uppförsbacke. In genom smågatorna och ut på Wisconsin Avenue.
Jag kände hur mjölksyran kokade i benen, svetten rann och pulsen pulserade alldeles för snabbt.
Med tre minuter tillgodo stormade jag in på expeditionen -personalen såg förskräckta på mig och trodde antagligen att jag var där för att utföra någon form av attentat riktat mot presidentfamiljen - och frågade med andan i halsen om sexorna redan gått iväg till gymnastiken.
"Jag har ett tandskydd som dottern måste ha. Nu. Annars får hon inte få vara med och spela landhockey."
Rektorn, som hade hört min flämtande stämma, kom ut med ett lugnande och överseende leende och tittade milt på min svettiga och halvt upplösta gestalt.
"Peter, ta det lugnt. Gymnastiken börjar inte förrän om en timme. Jag kan ge henne tandskyddet."
I morgon bitti svensk tid ska min ömma moder påbörja sin tio dagar långa resa till Paris. Inte illa av en tös på snart 82 bast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar