Jaha. Det kan naturligtvis bara hända GAIS. Kvittering mot bananerna i pyjamas (IFK Göteborg, de har likadana tröjor) efter utmärkt spel i andra halvlek. Bud på ledningsmål. Bra tryck.
Så sticker IFK upp på halvlekens enda kontring, mitt i den grönsvarta pressen, och gör 2-1. Ridå. Spelet föll samman, straff och jag hade precis noterat 3-1 till bananerna när Dime gör en kanonräddning och kniper bolluslingen nere vid stolproten.
Jag bitter? Sällan. Att älska GAIS är att lida.
Och vad kan man vänta sig med en tränare som har Solna AIK:s klubbmärke intatuerat på kroppen?
Frågan är väl nu om det blir Halmstad BK, Gefle IF eller Åtvidabergs FF som gör Göteborgs AIS sällskap rakt ner i Superettan.
I övrigt: Sommaren är tillbaka.
2 kommentarer:
GAIS var ju inte dåliga så varför deppa. Svärfar har det väl dystrare, men jag tror det blir AIK som gör Åtvidaberg sällskap.
Jag inser att vara GAISare innebär att man lever ett känslomässigt rikt och utvecklande liv. Lidande förädlar. Eller hur?
Jo, visst förädlar lidande. Allt som inte dödar stärker, heter det ju visst. Men jag vet inte...
Skicka en kommentar