Jag har återupptagit boxningskarriären. Sprucken läpp blev resultatet av mitt slagsmål i går. But you should have seen the other guy. (Jag ramlade under en joggingtur)
Först och främst: Grattis Big Brother, 14 bast i dag! Han blev vederbörligen firad med sång och presenter nu i morse. I eftermiddag blir det glasstårta.
Jag kan med ett visst intresse konstatera att de lag som jag börjar heja på omedelbart åker ner i förlorarträsket. Sedan jag stolt utropade mig som IK70-supporter nyligen har laget följdaktligen förlorat två raka matcher och rasat ner till sjunde plats i serien.
Vilken slutsats bör jag dra av detta? Vilket lag bör jag ta till mitt hjärta nästa gång? Farsans gamla gäng Djurgårdens IF? Örgryte IS? Solna AIK?
Eller rentav Gefle IF?
I övrigt har den gångna helgen varit upp och ner. Vi hade egentligen tänkt åka upp till Boston för att äntligen hälsa på våra goda vänner Barbra och John. Men av olika skäl tvingades vi ställa sista stund. Så istället hamnade vi på ett trevligt party hos några vänner i fredags kväll.
Sedan skulle jag ut och jogga i lördags. Allt kändes hur bra som helst och jag hade lagt mig på ett behagligt 5:10-schema (det betyder fem minuter och tio sekunder per kilometer) i avsikt att kuta en svensk mil. Men efter bara en knapp kilometer snubblade jag på en utstickande bit staket som låg dold under en hög med vackra höstlöv, stöp som en fura och lyckades märkligt nog landa på... munnen. Kraftiga sår och en flisa borta från ena framtiden blev resultatet.
Sedan satt jag med en ispåse tryckt mot läpparna resten av lördagen och tyckte synd om mig själv. Tandläkarbesök på måndag, antar jag.
Det är farligt att träna. Barack Obama och jag kan intyga det. Han tvingades sy tolv stygn på överläppen efter en våldsam basketbollmatch häromdagen. Så nu har vi mycket gemensamt, presidenten och jag. Våra döttrar på samma skola och varsin svullen och blodig läpp.
I dag ser vi fram mot att Big Brothers gamla polare from Sweden, Hyggen, kommer över. Han ska praoa på Svenska Handelskammaren här i DC och ska campera hos oss i veckan.
5 kommentarer:
Stort GRATTIS från Vita Bandet! Vi känner igen födelsedagskortet!
Mindre grattis till spruckna läppen... Det är farligt att motionera.
Grattis till födelsedagsbarnet från mormor och morfar!
Men, den sönderslagna läppen, stackars, stackars dig!
Ett rungande GRATTIS till Big Brother skickas även från Brasselandet!
Ojojoj, det låter inget vidare med läppen. Men TÄNK om du träffar självaste Baracken hos tandläkaren! Han kanske också slog ut någon flisa eller två?
Kram, Hanna
Du låter som skådespelaren Kent Andersson som bodde i Haga tvärs över ölschappet Thai Shanghai. Jag mötte honom med armen i mitella en luciakväll och frågade honom vad som hade hänt. - Jag har haft ett slagsmål med gatan, sade han. -Och jag vann!
Vad du än gör Peter, börja inte heja på Gefle IF. Alla vi som vill ha kvar det lag som, tydligast av alla i allsvenskan, sätter kollektivet främst, skulle bli ledsna om du stöttade dem ner i fördärvet (superettan).För övrigt så får man väl travestera en svensk skald och säga: Vad är en man utan sina blessyrer? Ingen man alls! Ha det gott /Markus B
Skicka en kommentar