Mamma var suverän på att laga makaronipudding och jag har aldrig riktigt fått samma goda resultat. Nu är det några år sedan jag försökte senast, men av någon anledning så bestämde jag mig för att laga denna lilla läckra rätt just denna onsdag.
Spontant tänkte att jag nu måste kolla ordentligt hur hon gjorde den. Så jag tittade på klockan för att försäkra mig om att det inte var mitt i natten i Sverige.
Sedan kom jag på... javisst, ja. Det går inte att ringa mamma längre. Och sedan insåg jag att jag alltså aldrig kommer att få reda på hur hon lagade sin makaronipudding - det lär knappast stå i någon av hennes receptböcker. Vilket fick mig att tänka på var alla hennes recept och kokböcker egentligen tagit vägen. När vi städade ur hennes lägenhet såg jag aldrig skymten av dom. Jag kanske bara missade dom, det var mest brorsan som höll på i köket.
Men nog borde jag åtminstone ha sett några spår? Bland annat hade mamma en sådan där receptsamling i en stor plastlåda som alltid stod i ett skåp i alla de kök hon och pappa bebodde under sina år. En rökfärgad sak, med en massa små tryckta och handskrivna lappar instoppade i någon slags ordning med förrätter första och desserter sist.
Ett liv är borta - och flera hundra recept.
Hur makaronipuddingen blev? Jo, barnen älskade den. Själv tyckte jag att den inte alls var lika god som mammas...
2 kommentarer:
Tack för påminnelsen. Har själv en mamma som nu i veckan hamnat på sjukhus med en mycket allvarlig diagnos. Bara att hålla tummarna att hon klarar detta. Tid att gå igenom alla rätter som smakar mamma hoppas jag i alla fall att vi ska få...
Hej Ann, long time no seen! Så tråkigt med din mamma, bara att hoppas på det bästa och att det går så bra som det bara kan... Min mamma avled snabbt och rätt oväntat måste jag säga. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag antar att det finns både fördelar och nackdelar. Jag kommer nog att komma på rätt många saker som jag borde ha frågat henne om - och nu är det för sent. Men man blir nog aldrig riktigt färdig och så kanske det ska vara...
Stort stöd till dig och din mamma från oss här i Amerika - kram!
Skicka en kommentar