Det sveper ner kanadensiska vindar över åtminstone halva USA och det är rejält kallt ända nere vid Gulfkusten. I morse slog vi nytt köldrekord: sju minusgrader Celcius. Och dessutom blåser det en attans kall vind, som gör att det känns ungefär som 35 minusgrader.
På morgonen hade det dessutom kommit ytterligare någon millimeter snö, med väntat snökaos som konsekvens. Naturligtvis.
Nog tjatat om vädret. Den som vill veta mer kan läsa vår gode vän Andreas klagovisor över kylan. Han bor en bit upp i backen här borta.
Glömde helt att berätta om att vi hade vårt eget Luciafirande här i går morse. Dottern väckte oss vid halv sju-tiden med vacker sång ("Santa Lucia nånting nånting Santa Lucia nånting nånting") och en bricka med två glas apelsinjuice och en stapel med pepparkakor.
Istället för levande ljus tände hon helt rått den ytterst starka lampan i taket, så jag hade lite svårt att se den följande fem minuterna, men jag tror att det var väldigt vackert och stämningsfullt och det viktigaste är i alla fall tanken och ambitionen.
Vi har en fantastisk dotter, helt enkelt!
Ja, resten av kidsen naturligtvis lika fantastiska. Jag är en mäkta stolt fyrabarnsfarsa!
2 kommentarer:
Jag förstår precis vad du menar! Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv som under vintern i DC (kan i och för sig delvis bero på att jag inte tog med mig någon vinterjacka) Det är den där satans vinden (framförallt på the Mall, burr!) och att det är rått på nåt sätt. Hela stan är ju byggd på träskmarker, kanske beror på det?
Jo, träsket är hårt. Det är en annan, och mer sympatisk, kyla uppe i bergen. Det börjar bli dags att ta sig sig en tur till någon av alla skidorter som finns på bekvämt avstånd från DC.
Skicka en kommentar