Pinsam GAIS-förlust och årets party

Det ser inte särskilt bra ut inför den allsvenska premiären; GAIS fick stryk med 0-5 mot ett halbra norskt lag (Stabaek). Och då känns det förtröstansfullt att tränaren, han med Solna AIK:s klubbmärke intatuerat någonstans på sin kropp, har försäkrat att laget ser mycket bra ut försvarsmässigt och att man har tränat extra på just detta.

Tur att de gjort det, annars hade det väl blivit 0-12.

Jag föredrar att föregå mina onda aningar med tystnad så länge.

Några uppdateringar:

• Jag tror att jag menade "bjäbbig" och inte "näbbig" som jag skrev i det förra inlägget. Men jag är inte säker.
• Jag sprang 14 kilometer i går. Glömde skriva det av någon obegriplig anledning.

Gårdagens party var något i hästväg och kan sannolikt redan nu utnämnas till årets fest. Huset var ett slott, små människor sprang och tog hand om allting och utsikten ner över floden, på andra sidan den gigantiska poolen, var fantastisk (fast det var mörkt) - det var naturligtvis strandtomt. Värdparet bor i en av de lyxigare stadsdelarna i trakten, McLean på andra sidan floden. Det är antagligen det område i DC-området med högst andel mångmiljonärer. En del av de hus som vi passerade när vi letade efter vår fest var så stora så att vi knappt trodde våra ögon.

Hur vi hamnade där? Ja, vi har ju en del kontakter i noblessen numera...

Söndagen har gått och passerat utan några större händelser. Hela gänget spelade basket en stund i Rose Park, det var väl det mest upphetsande. Nu sitter resten av familjen och kikar på Oscarsgalan, medan jag deppar över att Atleterna kommer att åka ur allsvenskan i år.